Tõlked ja Under kui tõlkija
Sisukord
Eesti keeles
Marie Underi luulet on tõlgitud paljudesse keeltesse, kuid alles 1963. aastal ilmus esimene valikkogumik rootsi keeles, mille tõlkisid Ivar Grünthal ja Ilmar Laaban. Hiljem lisandusid Silvia Airik-Priuhka valikulised tõlked ja viimasena Rootsi Akadeemia tõlkeauhinnaga pärjatud Enel Melbergi 2007. aastal ilmunud “Gnistor i askan” (Sädemed tuhas). Tänaseni pole ühtegi Underi tervikkogu rootsi keelde tõlgitud, tema loomingust ja eluloost puudub põhjalikum ülevaade. Under ise tõlkis eesti keelde tosinast võõrkeelest, sealhulgas oma uue asukohamaa rootsikeelset luulet ja draamateoseid.
Marie Under on üks produktiivsemaid ja rahvusvaheliselt tuntumaid eesti naispoeete, kelle luuletusi on tõlgitud vähemalt 26 keelde. Tema loominguliselt viljakaim periood möödus 1904–1944 Eestis, kus selles vahemikus ilmus temalt 12 luulekogu. Lisaks tõlkis ta rahvusvaheliselt tuntud autorite teoseid eesti keelde. Underi võõrkeelte oskus oli haruldane – kokku tegi ta tõlkeid 16 erinevast keelest.
Tema ametlik debüüt tõlkijana leidis aset 1918. aastal, mille ta tõlkis prantsuse keelest Maurice Maeterlincki näidendi „Pelléas ja Mélisande“. Kaks aastat hiljem ilmus Underilt tõlkeluulekogu „Valik uuemat saksa lüürikat“. Seekord on originaalkeeleks, nagu luulekogu pealkirigi ütleb, saksa keel ja see oli ka esimene keel, milles Marie Under teismelisena ise luuletama hakkas, enne kui ta eesti keelele üle läks. Underi enda luuletuste esimene tõlkekogu ilmus 1929. aastal esperanto keeles, selle tõlkija oli Hilda Dresen. 1930. aastal ilmusid Underi tõlked Charles Baudelaire luuletustest ja aasta hiljem tegi Under tõlke Goethe „Fausti” proloogist.
1935 ilmus esimene Underi luuletuste valimik vene keeles, tõlkijaks Juri Šumakov ja kaks aastat hiljem ilmus vene keeles Igor Severjanini tõlge luulekogust „Eelõitseng“. Under ise tõlgib samal ajal Henrik Ibseni draamat „Peer Gynt”, mis ilmub 1938. Eesti esimestel okupatsiooniaastatel hakkas Under tõlkima vene keelest ja 1941. aastamassküüditamise eel jõudiski ilmuda Mihhail Lermontovi „Valik luuletusi“.
Soome keeles ilmus Underi luule 1940. aastal Eesti luule antoloogias. Mõneti huvitava faktina võib mainida, et Underit on soome keelde tõlkinud ilmselt kõige suurem hulk erinevaid tõlkijaid, mõnikord ka lihtsalt üksikluuletuste tasemel. Pärast Rootsi põgenemist 1944 õppis Under rootsi keele nelja aastaga selgeks ja juba 1952 ilmus eesti keeles Knut Hamsuni romaan „Rohtunud radadel“, aasta hiljem vahendas Under eestikeelsele lugejaskonnale ka Pär Lagerkvisti romaani „Barrabas“.
1955a ilmus Underi enda luuletuste kogu „Child of Man“ esimest korda inglise keeles William Kleensman Matthews poolt tõlgituna.
1959. aastal tõlkisid Under ja Adson ühistööna vene keelest Boris Pasternacki meistritöö „Doktor Živago“, mis oli Nõukogude Liidus keelatud, kuid ilmus Itaaliasse smuugeldamise järel vabas maailmas ja mille eest Pasternak sai 1958 Nobeli kirjanduspreemia laureaadiks. Paraku ei saanud Pasternak ise Nobeli kirjanduspreemiat kunagi kätte, sest Nõukogude Liidu pahameele ja kommunistliku partei survestamise tõttu pidi ta sellest keelduma.
Alles Marie Underi 80. juubeliaastal 1963 ilmusid tema luuletuste rootsikeelsed tõlked valikkogus „Marie Under. Vigilia. Dikter i Urval“, tõlkijateks olid Ivar Grünthal ja Ilmar Laaban.
1970 ilmus Underi luuletuste valik prantsuse keeles ja aasta hiljem itaalia keeles. Kindlasti on Under üks raskesti tõlgitavad luuletajaid, kuna ta kasutab uuenduslikke või enda leiutatud keelevorme ja sõnu. Tema luuletustes on alati sisemine süvarütm ja ta on osav riimistaja ning vormi hoidja. Kõige selle – uute sõnade, keelevormide ja musikaalsuse kokkupanek nõuab Underi luuletuste tõlkijalt suurt meisterlikkust ja pingutust. Seetõttu ei ole kõik tema luuletuste tõlked teistesse keeltesse olnud alati ühtlaselt õnnestunud.
Samas on suurepärane keeleline tunnetus võimaldanud Underil endal olla teiste rahvusvaheliselt tunnustatud kirjanike kõrgetasemeline tõlkija. Tema tõlked eesti keelde paistavad silma oma hea keelevaistu ja oskusliku sõnavaliku poolest, mida luuletuste puhul täiendab lisaks ka Underi harukordne rütmitunnetus.
Tähed
Palju tähti akna taga –
Ma ei maga, ma ei maga.
Kui veel hoidsin nukku süles,
naersin teie poole üles.
Vaatlesin teid ammu enne
kõike õnnetust ja õnne.
Vaatlen nüüdki – imest ilma –
imestelles teile silma.
Äratate härduskihku –
nagu nutaks keegi pihku.
Oh neid tähti akna taga!
Ma ei maga, ei ma maga.
Luulekogust Sädemed tuhas (1943–1954)
Kasutatud kirjandus:
- Marie Underi eluraamat, Artur Adson. 1974. Lk 123
- Sirje Kiin. Marie Under. Elu, luuletaja identiteet ja teoste vastuvõtt, Tänapäev, 2009
På svenska
Marie Unders poesi har översatts till många språk. Men det var först 1963 som det första urvalet av hennes poesi gavs ut på svenska, översättarna var Ivar Grünthal och Ilmar Laaban. Senare tillkom Silvia Airik-Priuhkas översättningar och slutligen Enel Melbergs “Gnistor i askan” som gavs ut 2007 och belönades med Svenska Akademiens översättningspris. Fram till i dag har ingen av Unders diktsamlingar ännu som helhet översatts till svenska. Hon gjorde själv många översättningar till estniska från ett dussin främmande språk, däribland poesi och dramatik från svenska, språket av hennes nya hemland.
Marie Under är en av de mest produktiva och internationellt välkända estniska poeter, hennes verk har översatts till 26 språk. Hon skrev de flesta av sina dikter under perioden 1904–1944 då hon bodde i Estland där det publicerades 12 av hennes diktsamlingar. Själv har Under översatt många världsberömda författare till estniska. Hon var exceptionellt begåvad och översatte verk från 16 olika språk.
Under inledde sin översättarkarriär 1918 med översättningen av en pjäs av Maurice Maeterlinck, “Pélleas och Mélisande”. Två år senare gavs ut en diktsamling ”Ett urval av samtidens tyska lyrik”. Den här gången var originalspråket tyska och det var även språket i vilket Under själv först började skriva dikter som tonåring för att senare gå över till estniska. Första översättningen av Unders egna dikter publicerades 1929 i esperanto och översättaren hette Hilda Dresen. 1930 publicerades Unders översättning av Charles Baudelaires dikter till estniska och ett år senare gjorde hon en översättning av prologen i Goethes “Faust”.
1935 publicerades första diktsamlingen av Unders poesi på ryska, översättaren var Juri Shumakov, och två år senare kom ut en översättning av hela Unders diktsamling ”Tidig blomning” som gjordes av Igor Severjanin. Under själv översatte under tiden Henrik Ibsens “Peer Gynt” som publicerades 1938. Under det första ryska ockupationsåret började Under översätta från ryska, och efter massdeportationerna 1941 gavs hennes översättning av ett urval av Mihhail Lermontovs dikter ut.
Unders verk publicerades på finska först 1940 i en antologi av estnisk poesi. Kanske nämnvärt är att det största antalet av olika översättare, som ibland bara översatte en enda Unders dikt, finns på finska. Efter Under hade flytt till Sverige, lärde hon sig flytande svenska inom fyra år och redan 1952 publicerades Knut Hamsuns bok “Markens Gröda” som Under hade översatt och ett år senare översatte hon till estniska “Barrabas”, en bok av Pär Lagerkvist.
1955 publicerades Unders dikter för första gången på engelska i en diktsamling ”Child of Man”, översättaren var William Kleensman Matthews.
1959 översatte Under och Adson tillsammans Boris Pasternaks mästerverk ”Doktor Zjivago ” till estniska. Boken var förbjudeni Sovjetunionenmen efter att boken hade smugglats till Italien kunde den publiceras i västvärlden. 1958 tilldelades författaren Nobelpriset i litteratur för sitt mästerverk men tyvärr kunde Pasternakaldrig ta emot priset – han var tvungen att tacka nej på grund av påtryckningar från det sovjetiska kommunistpartiet.
Unders första dikter på svenska publicerades i samband med hennes 80-årsjubileum 1963 översätta av Ivar Grünthal och Ilmar laaban. 1970 publicerades Unders dikter på franska och året efter på italienska.
Under är bland poeter vars verk är svårt att översätta eftersom hon ibland använder ord som hon själv har uppfunnit och udda grammatiska former. Sedan är hennes dikter musikaliska med en djup innerlig rytm. Hon är även en kunnig versmakare och kan leka med formen på många olika sätt. Därför kräver översättningen av Unders verk mycket skicklighet och innebär en ansträngning som hennes översättare inte alltid lyckats med.
Samtidigt har Unders underbara språkkunskaper möjliggjort att hennes egna översättningar av andra internationellt välkända författare alltid håller hög kvalitet. Hennes översättningar förefaller med passande ordval och hennes språkliga finesser kompletterar hennes exceptionella rytmkänsla.
Stjärnor
Stjärneglimmer ovan taken –
jag är sömnlös, jag är vaken.
Högt dit upp jag brukat blicka
redan som en liten flicka.
Ville allt med stjärnor smycka
före livets sorg och lycka.
Skådar än med ögon tomma
Sökande min stjärneblomma.
Vemodskänslor väcks till livet –
gråter någon övergivet?
Dessa stjärnor ovan taken –
jag är sömnlös, jag är vaken…
Översatt av Silvia Airik-Priuhka, från Unders diktsamling ”Gnistor i askan” (1943–1954)
