Ihärdighet och gott samarbete är nyckeln till att upprätthålla kollotraditionen
5.-12. augustil toimus Metsakodus 69. Suvekodu. Viiendat aastat järjest korraldas seda Stockholmi Eesti Huvikool.
Suvekodu moto on “Suve kõige paremad päevad veedad Suvekodus!” Kas tõesti võib pidada päevi, mil pole arvutit ega telefoni, komme ega limpsi ja sa pead oma voodi korda tegema ja tuba koristama, hommikujooksu või -võimlemist tegema, vile peale rivvi jooksma ja seal sirgelt seisma, suve parimateks päevadeks? Miks siis enamik lastest Suvekodusse tagasi tahavad tulla, kui seal on nii palju tüütuid reegleid?
Heaks enesetundeks, endaga rahuloluks ja enda üle uhkuse tundmiseks ei ole vaja palju: liikumist värskes õhus ja regulaarseid toidukordi, olla hoolas ja tubli, kiire ja kärme, püüdlik ja abivalmis. Õnnelik laps on rahul iseendaga. Ta tunneb, et ta saab kõigega hakkama. Ta oskab olla hea sõber. Sõpradega koos veedetud päevad täis põnevaid tegevusi ja ühiseid mälestusi jäävad meelde. Meelde jäävad ka päikeselised suvepäevad ja positiivsed emotsioonid.
Suvekodus märgatakse iga päev iga last. Sellepärast on 68 lapse jaoks kohal 21liikmeline personal. Mängugrupid on alati segatud, et koos oleksid nii suured kui ka väikesed, poisid ja tüdrukud, Eestist tulnud ja Rootsis kasvavad lapsed. Nii said ka seekord kõik laagrilapsed omavahel lähemalt tuttavaks ja leidsid endale iga päev sõpru juurde.
Nende päevade jooksul ei tulnud ükski laps personali juurde jutuga, “Mul on igav, tahan koju”. Päevad olid täis mitmekülgseid tegevusi ja koduigatsuseks polnud aega. Õhtuti lugesid toavanemad lastele unejuttu, sõltumata vanusest. Paljud olid juba jõudnud unustada, kui hea tunne on uinuda unejuttu kuulates ja mitte mobiil või arvuti kõhu peal. Päris mitu suurt poissi söandasid seda ka oma toavanemale öelda, et unejutu lugemine on tegelikult väga tore ja mõnus, kuigi esimene reaktsioon oli “titekas”. Oli lapsi, kes käisid esimest korda eesti moodi saunas, kus visati leili ja viheldi ning pärast hüpati saunasillalt paljalt vette.
Laagri alguses oli vette hüppamine keelatud, sest vesi oli erakordselt madal. Õnneks hakkas peagi vihma sadama ja veetase tõusis. Vihma ei sadanud aga küllalt piisavalt, et oleksime saanud lõket teha. Ka Suvekodu avamistseremoonial ei süüdatud sellel aastal laternates küünlaid, sest oli üleriigiline tule tegemise keeld.
Uudiseks oli kõigile lastele Noorkotkaste laagrisse saabumine. Hea juhus oli mind kevadel Gotlandil Slite pargis Eesti Vabariigi 100. juubeli tammepuu istutamisel kokku viinud Kaitseliidu Saarema maleva ülemaga, kes oli seal malevaga õppustel. Et skautlus on rootsieestlaskonnas põhimõtteliselt välja surnud ja noori skaudijuhte Suvekodusse võtta pole, siis leidsime, et paar noorkotkast oleksid Mart Nymanile suureks abiks. Nii saabusidki koos instruktoriga laagrisse kolm noorkotkast, kes õpetasid lastele maakaardi ja kompassi tundmist, sõlmede tegemist, telkmantli püstitamist, vetelpäästet ja esmaabi, Noorkotka standardi järgi voodi tegemist ja hommikvõimlemist. Noorkotkad olid suureks abiks ka päeva- ja ööluuremängu läbiviimisel.
Igal aastal peetakse laagris päeva- ja ööluuremängu ning tavaliselt on neil sama läbiv teema. Kui eelmisel aastal kimbutasid lapsi vampiirid, siis sellel aastal oli Vanapagan ära röövinud Põrgupõhja retkel vangi võetud laste hinged. Hinged tuli Vanapaganalt tagasi osta. Retk aarete saareni viis läbi Igavikumetsa. Mets oli täis häid ja halbu metsavaime. Liikuda tuli varjatult, kiiresti, samal ajal läbides kõik kontrollpunktid. Aarete saarel tuli aidata printsil vabastada nõidusest oma mõrsja ja leida üles kullakangid enne, kui Vanapagan koju jõudis.
Mängu sai võita meeskond, kellel oli kõige rohkem elus mängu-pereliikmeid, kes oli kõige kiirem ja kellel õnnestus osta tagasi laste hinged Vanapagana enda kulla ja kolme tilga vere eest ning kes oli meeskonnatöös kõige tublim. Luuremängu võitis võistkond nr. 8, mille juht oli Oliver Baumann, liikmed Karmen Saar, Sigrid Telliskivi, Johanna Künnap, Katarina Miller, Mikael Miller ja Mattias Rahnel. Võitjad said autasuks kanuumatka.
Suvekodu perenaisel Lija Langerpauril ja käelise tegevuse juhendajal Siiri Paasmal on alati üks üllatus lastele varuks. Nii ka sellel suvel. Ühel õhtul pärast lipu langetamist käis järve ääres õhtupimeduses suur kõmakas. Meile saabusid külla tulnukad. Me ei suutnud oma silmi uskuda, aga Jüri paadisillal oli tõeline tulnukate kosmoselaev ja nad tulid meiega kontakti otsima. Tulnukate külaskäik lõi segamini laagri päevakava.
Järgmine hommik algas KALLI-RALLIGA. Tüdrukud käisid äratamas poisse hommikukalliga. Et kallistused ei tulnud hästi välja, tehti lipurivis kordusõppus ja kallistati kõik lapsed ja juhid läbi. Lipurivi oli tagurpidi ja kõigi riided olid tagurpidi. Meil oli TAGURPIDI PÄEV. Hommikupäikeses langetasid lipu laagri kõige pisemad – Simon Kliimant Thulin Göteborgist ja Madli Nestra Tallinnast. Seejärel mindi õhtust sööma.
Suvekodu viimasel õhtul enne pidulikku õhtusööki minnakse Suveteatrisse. Ao Vaksi nimelisel teatrilaval etendus sellel aastal Juhan Kunderi ”Vaeslaps ja talutüdruk”. Vaeslapse rollis esines Isabel Laureen Kukka, talutütar oli Karmen Saar, Vanapagan Thomas William Cordey, Vanapagana naine Celine Sööt, Vanapagana pojad Ausus Kallas, Ron Robin Ots ning Matti Laks Parik. Jutustajat mängis Romek Aus, Hiirt Stella-Mari Cronander. Teatritüki lavastas Heily Haasma – eesti keele õpetaja Luksemburgi Euroopa Koolist.
Pidulikule õhtusöögile minnakse tavaliselt paarides. Paaride moodustamine on omaette pikk protsess, küsitakse lastelt ja toavanematelt, kes kellega paaris tahab olla. Paaride moodustajad mõtlevad välja ka tseremoonia, kuidas paarid kokku saavad. Sellel aastal läks noormees oma neiu juurde, koputas selja tagant õlale, langes põlvele ja ulatas neiule lillekimbu. Kui personalile ja lastele tundus see tore ja lõbus, siis üks videopilti näinud lapsevanem leidis, et selline paaride kokku panemine ei ole soolise võrdõiguslikkuse perspektiivist ega rootsi õppekavast lähtudes enam korrektne. Ka lipurivis peaksid poisid ja tüdrukud seisma segamini, mitte poisid paremal ja tüdrukud vasakul. Suvekodu juhtkond arutab esitatud tähelepanekuid enne järgmist Suvekodu.
Sellel aastal olid Suvekodus väga sportlikud lapsed. Pidulikul õhtusöögil said šokolaadimedali 53 last, kes käisid jooksmas igal hommikul. Tüdrukutest said medali Elisabet Cerenius, Stella-Mari Cronander, Adriana Freirik, Aleksandra Freirik, Liisbet Krinpus, Petra Kulli Norlin, Ida Künnap, Johanna Künnap, Linda Künnap, Merilin Meemann, Katarina Miller, Mia-Mari Miller, Laura Murphy, Olivia Murphy, Madli Nestra, Matilda Piotrowski, Grete Rahnel, Alice Rebas, Sofia Elise Ruus, Linda Sarap, Angelica Suiste, Emma Sulomägi, Gabriela-Elise Suur, Celine Sööt, Sigrid Telliskivi, Arabella Trumm, Manuela Unt, Tindra Vahermägi, Alice Vestersköld, Paula von Fabry ja poistest Romek Aus, Thomas William Cordey, Axel Baumann, Malve Furuby Manitski, Nove Furuby Manitski, Martin Kaldalu, Oliver Kaldalu, Ausus Kallas, Hendrik Kask, Matti Laks Parik, Jürgen Lindström, Mikael Miller, Markus Piotrowski, Mattias Rahnel, Armin Rebas, Ron Robin Ots, Georg Markus Somelar, Edward Sööt, Erik Terask, Tom Tiiman, Randel Tinnuri, Martin Vahermägi, Axel Vestersköld. Tubli spordipoisina jäi sellel aastal silma Malve Furuby Manitski, kes võitis ka lauatennise turniiri ja olümpiamängude minimaratoni (2,3 km ajaga 9:49).
Pidulikul õhtusöögil said medalid ka tublimad toakoristajad, kelle tare sai iga päev maksimumarvu punkte tubadekontrollil.
– Mesipuu 7 “Pudivere”: Angelica Suiste, Celine Sööt, Paula von Fabry ja Sigrid Telliskivi
– Mesipuu 8 “Valgemetsa”: Aleksandra Freirik, Merilin Meemann, Adriana Freirik, Manuela Unt ja Gabriela-Elise Suur
– Põhjala “Riisipere”: Isabel Kukka, Johanna Künnap, Olivia Murphy, Ida Künnap, Linda Sarap
– Künkatare 4-ne “Kiviõli”: Martin Vahermägi, William Vabi, Markus Piotrowski
– Lasketare b “Elistvere”: Petra Kulli Norlin, Katarina Miller, Grete Rahnel ja Matilda Piotrowski
12 päeva on piisav aeg, et harjuda uute rutiinidega. Loodame, et mõned head harjumused jäävad ka külge.
Suvekodu korraldajate missioon lõpeb iga laagri viimasel päeval. 68 last veetsid 12 seiklusrikast suvepäeva eestikeelses keskkonnas. Iga laps õppis midagi – eesti keelt ja kultuuri, vibulaskmist ja kanuuga sõitmist, kuidas luua ja hoida suhteid. Lapsed õppisid paremini tundma ka iseennast. Kõik sõitsid tervete ja rõõmsatena koju, et juba paari päeva pärast alustada uut kooliaastat, kaasas suvemälestus hommikupäikese käes sädelevast ämblikuvõrgust kasteheinas, paksu uduvatti mähitud järvest ja kõrvus sõprade naer. Aili Suiste Rundini sajad fotod aitavad meenutada toredaid hetki Suvekodust aastal, mil Eesti Vabariik sai 100aastaseks.
Sirle Sööt
moc.l1732217507iamg@1732217507toos.1732217507elris1732217507
Mellan den 5 – 12 augusti var det återigen dags för Suvekodu på Metsakodu. Det var det 69:e Suvekodu i ordningen och för femte året i rad anordnades kollot av Estniska Kulturskolan i Stockholm.
Suvekodus motto har länge varit “Sommarens bästa dagar spenderar du på Suvekodu!” Men är det verkligen så att dagar utan datorer, telefoner, godis eller läsk kan vara sommarens bästa? Dagar då man måste bädda sängen varje morgon, välja mellan löpturen eller morgongympan, då man måste ställa sig i led på ledarnas signal och stå där, rak i ryggen – är det ens möjligt att sådana dagar kan vara sommarens bästa? Kanske det! Varför skulle annars de flesta barnen vilja komma tillbaka år efter år?
För att må bra, vara nöjd och stolt över sig själv krävs egentligen ganska lite: mycket rörelse i friska luften, mat vid regelbundna tider, att vara flitig, snabb, hjälpsam och att göra sitt bästa. Det är sådant vi alla mår bra av. Glada barn är nöjda barn. Spännande dagar som är fulla med aktiviteter och som man spenderar med sina vänner blir till minnen för livet. Vackra sommardagar och positiva känslor är sådant man kommer ihåg.
På Suvekodu märks varje barn varje dag. Det är därför vi har 21 personal för 68 barn. Aktivitetsgrupperna är alltid blandade så att det i varje grupp finns både flickor och pojkar, små och stora barn, de som bor i Sverige och de som bor i Estland. Väl genomtänkta grupper och aktiviteter är nyckeln som möjliggör att alla barnen lär känna varandra under lägrets gång och att de hittar nya vänner varje dag.
Dagarna var fyllda med alla möjliga aktiviteter, så det fanns varken tid för hemlängtan eller för att sakna datorspelen därhemma. På kvällarna läste ledarna för barnen, oavsett ålder. Högläsningen var en mycket uppskattad och mysig kvällsrutin, även hos de lite äldre pojkarna som till en början himlat med ögonen och tyckt att det hela var lite barnsligt. För en del barn var det i början dock lite ovant att somna utan att ha sin mobil eller dator att kika på. Även bastubad är en av kollots traditioner. Det fanns barn som fick möjlighet att basta “på estniska” för första gången, med björkruska och nakendopp i sjön.
Den estniska scoutgården Metsakodu ligger vackert vid ån Tidan en bit utanför Mullsjö. Precis vid Metsakodu blir ån bredare och bildar som en liten sjö. Under de första dagarna var det dock hoppförbud från bryggan, eftersom vattnet var rekordlågt på grund av sommarens torka. Som tur var så kunde den sluss som ligger en bit nedströms regleras något och vi fick även lite regn och vattnet steg så småningom. Det regnade dock inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra upp någon lägereld. Till och med på öppningsceremonin bestämde vi oss för att inte tända ljus som vi brukar, på grund av det allmänna eldningsförbudet.
Nyheten för i år var att vi hade besök av en grupp ungdomar från det estniska hemvärnets Ösel-kårs ungdomsverksamhet. Jag hade i våras, i samband med planteringen av minneseken i Slite hamn, träffat chefen för Ösel-kåren. Eftersom den estniska scoutverksamheten i Sverige i princip har tynat bort, tyckte vi att ett par ungdomar från Hemvärnet på Ösel kunde vara till hjälp för vår in-house scout Mart Nyman. Så blev det och tre ungdomar och en ledare kom och hjälpte till att med att lära ut hur man använder kartor och kompass, knyter olika knopar, använder regnponcho som bivack, får upp folk i båten om de har hamnat i vattnet samt hur man bäddar sin säng enligt Hemvärnets standard. De var även till stor hjälp när vi genomförde spökrundan med de äldre barnen och den traditionsenliga dagshajken.
Varje år ordnas en spökrunda för de äldre barnen och en dagshajk där hela lägret deltar. Aktiviteterna har ett genomgående tema. Om det under förra årets dagshajk var vampyrer som lurade på barnen i skogen så var det i år hin håle själv som hade rånat barnen på deras själar som nu skulle köpas tillbaka. Vandringen till Skattkammarön gick genom Evighetsskogen som var full av goda och onda väsen. Där skulle man ta sig fram snabbt och osynligt, men ändå utan att missa någon av kontrollpunkterna. På Skattkammarön skulle man sedan hjälpa prinsen att befria sin trolovade från förtrollningen och hitta guldtackorna innan Djävulen han hem. Vann gjorde det lag som visade på bäst samarbetsförmåga, hade flest av “familjemedlemmar” vid liv, som var snabbast och som hade lyckats köpa tillbaka flest själar. Dagshajken vanns av lag nr 8 som bestod av Karmen Saar, Sigrid Telliskivi, Johanna Künnap, Katarina Miller, Mikael Miller, Mattias Rahnel och som leddes av Oliver Baumann. Vinsten blev en kanottur till Kyrkekvarn.
Det hör även till traditionen att husmor Lija Langerpaur och pysselledaren Siiri Paasma hittar på någon överraskning. Så även i år. En kväll efter att flaggan hade halats hördes en rejäl smäll i kvällsmörkret och en något förvirrad Martin Voogand ledde alla till Jüris brygga, där det stod ett blinkande rymdskepp. Vi hade fått besök av utomjordingar! Det visade sig sedan att de långväga gästerna hade vänt upp och ned på hela vår dagsplan.
Nästa dag började nämligen inte alls som vanligt utan helt tvärtom, med godnattsaga och godnattkram (kalliralli). Allt var helt bakochfram och tvärtom hela dagen. Vid uppställningen stod alla i omvänd ordning och kläderna var ut och in eller bak och fram. I vanliga fall hissas flaggan av de äldsta barnen, men den här morgonen halades (!) flaggan av de allra yngsta, Simon Kliimant Thulin från Göteborg och Madli Nestra från Tallinn. Så började bak-och-fram-dagen och den fortsatte sedan i samma anda med kvällsmat till frukost.
Den sista kvällen, före den högtidliga avslutningsmiddagen var det sommarteater på teaterscenen som är uppkallad efter Ao Vaks. I år iscensattes Juhan Kunders “Den föräldralösa flickan och bonddottern”. Som den föräldralösa flickan fick vi se Isabel Laureen Kukka, bonddottern var Karmen Saar, Djävulen var Thomas William Cordey, Djävulens fru var Celine Sööt, hans söner spelades av Ausus Kallas, Ron Robin Ots och Matti Laks Parik. Berättare var Romek Aus och musen spelades av Stella-Mari Cronander. För regi stod Heily Haasma, som till vardags är estnisklärare vid Europaskolan i Luxemburg.
Men även allt som är roligt har ett slut, så även årets kollo. Till den festliga avslutningsmiddagen går barnen vanligtvis i par. Arbetet med att få fram paren är en process i sig. De ansvariga spanar under en längre tid och hör sig för bland barnen och rumsfaddrarna om vem som skulle kunna tänkas vilja vara med vem. Man hittar även på en ceremoni där paren träffar varandra. Den äger rum i anslutning till själva middagen. Varje år ser ceremonierna lite olika ut. I år fick pojken gå fram till flickan, knacka henne på axeln och när hon hade vänt om, falla på knä och räcka över en blomsterbukett. Avslutningsmiddagen är en pampig tradition, en fin avlutning innan det är dags att skiljas från sina vänner och åka hem. Alla är måna om att sista kvällen ska bli så bra och roligt som möjligt. Både barnen och ledarna tyckte att årets ceremoni var lyckad. Från föräldrahåll lyftes dock frågan om utformningen av ceremonin var förenligt med dagens jämställdhetsperspektiv och gällande läroplan. Även uppställningen vid flaggan har ifrågasatts i det avseendet, eftersom barnen är uppdelade så att pojkarna står till höger och flickor till vänster om flaggan. Personalgruppen kommer att diskutera dessa frågor inför nästa års Suvekodu.
I år var det väldigt sportiga barn på kollot. På den festliga avslutningsmiddagen förärades hela 53 barn, som varje morgon deltagit i löprundan, med en chokladmedalj. Elisabet Cerenius, Stella-Mari Cronander, Adriana Freirik, Aleksandra Freirik, Liisbet Krinpus, Petra Kulli Norlin, Ida Künnap, Johanna Künnap, Linda Künnap, Merilin Meemann, Katarina Miller, Mia-Mari Miller, Laura Murphy, Olivia Murphy, Madli Nestra, Matilda Piotrowski, Grete Rahnel, Alice Rebas, Sofia Elise Ruus, Linda Sarap, Angelica Suiste, Emma Sulomägi, Gabriela-Elise Suur, Celine Sööt, Sigrid Telliskivi, Arabella Trumm, Manuela Unt, Tindra Vahermägi, Alice Vestersköld och Paula von Fabry fick medalj. Så även Romek Aus, Thomas William Cordey, Axel Baumann, Malve Furuby Manitski, Nove Furuby Manitski, Martin Kaldalu, Oliver Kaldalu, Ausus Kallas, Hendrik Kask, Matti Laks Parik, Jürgen Lindström, Mikael Miller, Markus Piotrowski, Mattias Rahnel, Armin Rebas, Ron Robin Ots, Georg Markus Somelar, Edward Sööt, Erik Terask, Tom Tiiman, Randel Tinnuri, Martin Vahermägi och Axel Vestersköld. Som duktig idrottsman utmärkte sig Malve Furuby Manitski, som vann både bordtennisturneringen och Suvekodu OS minimaraton på 2,3 km med tiden 9:49.
På den festliga avslutningsmiddagen uppmärksammades även de som hade lyckats hålla bäst ordning på sina rum under kollottiden: Celine Sööt, Paula von Fabry, Angelica Suiste och Sigrid Telliskivi, som hade döpt sitt rum till “Pudivere”, Adriana Freirik, Gabriela-Elise Suur, Merilin Meemann, Manuela Unt och Aleksandra Freirik i rummet “Valgemetsa”, vidare även Linda Sarap, Ida Künnap, Olivia Murphy, Isabel Kukka och Johanna Künnap vars rum hette “Riisipere”, Martin Vahermägi, William Vabi och Markus Piotrowski som gett sitt rum namnet “Kiviõli” och slutligen Grete Rahnel, Matilda Piotrowski, Katarina Miller och Petra Kulli Norlin i rummet “Elistvere”.
Tolv dagar är tillräckligt lång tid för att vänja sig vid nya rutiner och vi hoppas att en del vanor, som att bädda om morgnarna eller att tillbringa mycket tid i friska luften, kanske har hållit i sig även efter kollot.
68 barn spenderade tolv händelserika dagar i en estniskspråkig miljö. Varje barn lärde sig något nytt – mer av det estniska språket och den estniska kulturen, bågskytte eller kanotåkning samt hur man skapar och bibehåller relationer med andra. För många är det ett stort steg att vara hemifrån i tolv dagar och barnen lär därigenom även att känna sig själva. Alla åkte hem välbehållna och glada, för att bara några dagar senare börja ett nytt skolår, med minnet av Metsakodus grönska glimrande i morgondaggen, kvällsdimman över sjön och vännernas skratt i öronen. Även alla de hundratals foton som Aili Suiste Rundin har tagit hjälper att hålla kvar minnet av Suvekodu år 2018, året då Estland fyllde 100 år.
Sirle Sööt
moc.l1732217507iamg@1732217507toos.1732217507elris1732217507
