On inimesi, kes elule tagasi vaadates meenutavad noorusaastate energilist pühendumust ja idealismi. Hiljem, argielu süvenedes ei jää neil selleks enamasti enam töö ja pere kõrvalt piisavalt aega. Aga on ka üksikuid inimesi, kes suudavad elumosaiigi tükke sättida nii, et perekond, töö ja ühiskondlik tegevus toimivaks tervikuks kokku sobivad. Aho Rebas on just üks neist, kes kõige muu olulise kõrval ajab ka Eesti asja, nii siin kui ka sealpool Läänemerd.
Nüüd, 70-aastasena oled sa sama vana kui Rootsi eestlaskonna ajalugu. Oled eesti kogukonna tegemistes kaasa löönud juba teismeeast. Miks oli sulle ja miks on üldse tähtis eesti identiteedi säilitamine?
– Identiteedi saame me osalt oma vanematelt ja osalt meid ümbritsevast keskkonnast. Kumbagi ei saa me ise eriti suunata. Minu vanemad tulid Rootsi põgenikena, nii nagu paljud teisedki, keda Nõukogude kommunistlik okupatsioon raskelt tabas. See mõjutas meie pere elu oluliselt. Meil peeti huvi poliitika ja kultuuri vastu ning kaasalöömist eestlaste seltsielus ja kohalikus ühiskondlikus tegevuses täiesti enesestmõistetavaks. Mul on oma kahekordsest identiteedist hiljem olnud palju rõõmu ja kasu. Nelja aasta jooksul sain töötada Eesti Kaitseväe peastaabi juures ning hiljem ministeeriumides ja Riigikantseleis.
Rootsi Eestlaste Liidu üheks peamiseks ülesandeks on Rootsis elavate eestlaste vaheliste sidemete ja eesti identiteedi säilitamisele kaasa aitamine. Ometi näeme jälle nähtust, mida oli märgata juba 70 aastat tagasi, nimelt soovivad paljud jätta Eesti selja taha. Kuidas saab REL, nii keskselt kui ka kohalikul tasandil olla toeks hiljuti siiasaabunuile, et nad oma eesti identiteedist ei loobuks?
– REL laiendab oma võrgustiku liikmeskonda pidevalt ja kutsub kõiki huvilisi kaasa lööma oma liikmesorganisatsioonide ja osakondade mitmekülgses tegevuses. Lisaks sellele vahendab REL infot nii eesti- kui ka rootsikeelsete keelekursuste kohta ning kontakte ametivõimude ja institutsioonidega nii Eestis kui Rootsis. Oluline erinevus varasemast seisneb selles, et hiljem siiasaabunud ei ole poliitilised põgenikud, nende tulemisel on teistsugused põhjused. Paljudel neist ei ole seepärast sama tugev huvi poliitika ning eesti keele ja kultuuri vastu. Alles siis, kui noorematele siiasaabunud eestlastele sünnivad lapsed, tekib neil huvi keele ja identiteedi vastu. Sellises situatsioonis saab REL olla abiks.
Me mõlemad sinuga tegutseme peamiselt Göteborgis ja osaleme siinses eesti seltsielus. Sina oled olnud pikka aega aktiivne ka Stockholmi eestlaskonnas. Kas sinu arvates on need kogukonnad omavahel erinevad?
– Mina osalesin aktiivselt Stockholmi eestlaskonna ühingute tegemistes nende kolme aasta jooksul, kui ma Stockholmis elasin. Lisaks olen ma ka göteborglasena osalenud Stockholmis asuvate keskorganisatsioonide juhtimises ja tegevuses. Stockholmi eestlaskonna ja eestlaste organisatsioonide arv on ju alati olnud palju suurem ja seetõttu sageli ka jagunenud omavahel konkureerivateks ja üksteise suhtes kriitilisteks gruppideks. Algusaastatel näiteks jaotuti sõjaeelsest Eestist kaasa toodud poliitilise kuuluvuse järgi. Göteborgis ei olnud sama palju poliitikahuvilistest eestlasi, seevastu tegeleti rohkem “argise” seltsieluga nagu skautlik tegevus, korvpall, koolid, koorilaul jne. Meie, göteborglased märkasime sageli, et oleme liberaalsemad ja uuenduslikumad kui meie sõbrad pealinnas.
Kas Stockholmil on midagi Göteborgilt õppida?
– Mitte eriti. Meil on teatud erinevusi, peamiselt seetõttu, et eestlasi on vähem ja Eesti kaugemal, aga muus osas on tegevused, väljakutsed ja soovid heaks koostööks üsna sarnased. Algusaastate erimeelsused on tänaseks kadunud, kuna ühinguid juhivad nüüd põgenike lapsed ja lapselapsed, samuti ka taasiseseisvumise järel Rootsi saabunud eestlased, kes on endaga kaasa toonud palju uut energiat ja seltsiellu kauaoodatud uuendusi.
Lõpetuseks. Juba on alustatud 2018. aasta Estivali ja Stockholmi Stadshusetis toimuva “sajandi peo” ettevalmistusi. See on sinu algatusel ja eestvedamisel edenev ettevõtmine – kuidas teil töö kulgeb? On teil ka juba mõni mahlakas detail avalikustada?
– Me taaskäivitasime Estivali ühingu, mis formaalselt Estivali korraldab, 2016 aasta kevadel, ja umbes paarikümneliikmeline korraldusgrupp on juba alustanud erinevate ürituste ja tegevuste ettevalmistamist. Estivali kõrgpunktiks kujuneb kindlasti galapidu Stockholmi Stadshuseti Sinises Saalis 17. veebruaril 2018. Meie ambitsiooniks on ületada Nobeli piduliku õhtusöögi taset. Lisaks sellele toimub festivali raames ka põhjalik kultuuriprogramm igale eale ja huvile. “Mahlakid detaile” veel avalikustada ei ole, aga soovitame teil jälgida programmi kujunemist Facebookis ja meie kodulehel www.estival.nu. Seal anname teada kõigest, nii asjalikust kui “mahlakast”!
Filip Laurits
moc.l1732230982iamg@1732230982stiru1732230982alpil1732230982iflra1732230982c1732230982
Foto: Aili Suiste Rundin. Aho Rebas REL Esinduskogul aprillis 2016 Stockholmi Eesti Majas
Vissa kan se tillbaka på sina liv och minnas sina unga år som en tid präglad av idealism och energiskt engagemang. Sedan när vuxenlivet knackar på dörren blir det för många inte mycket tid över vid sidan om karriären och familjen. Men det finns också de personer som bemästrar livspusslet så väl att alla dessa bitar – familjen, karriären, ideellt engagemang – faller på plats och bildar ett passande mönster. Aho Rebas är en sådan person som vid sidan av allt annat i livet lyckats behålla ett brinnande engagemang för estniska frågor – på båda sidor av Östersjön.
70 år fyllda är du nästan jämngammal med sverigeesternas historia och du har varit engagerad i det estniska föreningslivet i Sverige sedan tonåren. Varför är det viktigt för dig, och i allmänhet, att hålla fast vid din estniska identitet?
– Identitet är något man får tidigt i livet genom arv och miljö och båda är svåra att styra själv. Mina föräldrar kom till Sverige som politiska flyktingar, som så många andra hårt drabbade av den sovjet-kommunistiska ockupationen av Estland. Det präglade mycket av familjens liv. Intresse för politik och kultur och engagemang i såväl det estniska föreningslivet som i det svenska samhällslivet var en självklarhet. Jag har haft mycket glädje och nytta av min dubbla identitet som sverigeest, bl.a. under fyra års spännande arbete i Estlands försvarsstab, ministerier och regeringskansli.
Sverigeesternas riksförbunds kanske viktigaste funktion är just att underlätta för Sveriges ester att hålla kontakten med varandra och sin estniska identitet. Samtidigt ser vi samma problem bland de ester som kommer hit idag som hos många av dem som kom hit som flyktingar för 70 år sedan, nämligen att många väljer att lämna Estland bakom sig. Hur kan REL, centralt och lokalt, förmå och uppmuntra nyinflyttade ester att fortsätta värna sin estniska identitet i Sverige?
– REL försöker ständigt utvidga sitt kontaktnät och sitt medlemsantal och erbjuder alla intresserade att delta i de anslutna föreningarnas och lokalavdelningarnas mångsidiga verksamheter. Dessutom förmedlar man information om språkkurser i både estniska och svenska och förmedlar kontakt till myndigheter och kulturinstitutioner i Estland. En väsentlig skillnad mot förr är att de nyinflyttade esterna inte är politiska, utan ”ekonomiska flyktingar” som inte har samma intresse för politik, språk och kultur. Först när unga ester får barn i Sverige aktualiseras frågor om språk, identitet och kontakter med släktingar i Estland. Då kan REL göra en viktig insats.
Vi har båda vår bas i Göteborg och denna stads estniska föreningsliv, men du har även under lång tid varit aktiv i Stockholms estniska föreningar. Hur skiljer sig det organiserade estniska livet åt mellan Stockholm och Göteborg, historiskt sett och idag?
– Jag var direkt engagerad i Stockholms estniska föreningsliv under tre år då jag bodde där, men även under de årtionden jag bott i Göteborg har jag länge varit engagerad i styrelserna för estniska rikstäckande s.k. centralorganisationer med säten i Stockholm. Antalet ester och estniska föreningar har varit betydligt större i Stockholm och därmed har även föreningslivet varit mera omfattande och fördelat på flera olika – ofta konkurrerande och sinsemellan kritiska – grupperingar som höll fast vid politiska preferenser man tagit med från Estland. I Göteborg fanns inte lika många politiskt och kulturellt intresserade ester utan man ägnade sig i större utsträckning åt ”vardagligt” föreningsliv som scouting, basketboll, skolor, körsång m.m. Vi i Göteborg har dock åtskilliga gånger upplevt oss som mera liberala och nytänkande än våra vänner i huvudstaden.
Kan Stockholm lära sig något om Göteborg och vice versa?
– Inte mycket. Vi har vissa olikheter, främst när det gäller esternas antal och närhet till Estland, men i allt väsentligt har vi liknande verksamheter, liknande utmaningar och en strävan efter gott samarbete. Meningsskiljaktigheterna mellan den första generationens flyktingar har i stort sett försvunnit sedan föreningarna tagits över av flyktingarnas barn och barnbarn. Numera leds många föreningar även av ester som anlänt till Sverige efter Estlands befrielse 1991 och det har ingjutit ny energi och en välkommen förnyelse i föreningslivet.
Slutligen. Nu har arbetet inför 2018 års Estival, ”århundradets fest” i Stockholms stadshus, redan börjat – ett företag du själv är initiativtagare till och leder. Hur går förberedelserna? Finns det någon smaskig detalj att avslöja?
– Vi aktiverade Föreningen Estival – som formellt ansvarar för kulturfestivalen – i våras och ett tjugotal personer har redan börjat förbereda de olika arrangemangen. Höjdpunkten lär bli galakvällen i Blå Hallen på Stockholms Stadshus den 17 februari 2018 där vi har ambitionen att överträffa Nobelfesterna som alltid hålls där, men dessutom vill vi erbjuda ett omfattande kulturprogram för olika åldrar och intressen. I dagsläget finns inga „smaskiga detaljer“ men följ oss gärna på Facebook och vår hemsida www.estival.nu som snart aktiveras. Där kommer vi att rapportera om allt, både sakligt och „smaskigt“!
Filip Laurits
moc.l1732230982iamg@1732230982stiru1732230982alpil1732230982iflra1732230982c1732230982
Foto: Aili Suiste Rundin. Aho Rebas på REL:s representantskaps mötet i april 2016 i Estniska Huset i Stockholm
