På svenska: Estniska modersmålslärare som missionärer i svenska skolor och förskolor
3 küsimust õpetajatele:
– Kui palju sul on õpilasi?
– Mis on sinu töös kõige keerulisem?
– Mis sulle kõige rohkem oma töös rõõmu valmistab?
ÜLLE KUND
Botkyrka, Huddinge, Nynäshamn
moc.l1732268669iamg@1732268669dnuk.1732268669ellu1732268669
Hetkel on mul kokku 23 õpilast 11-s erinevas koolis. Sooviavaldusi emakeeleõppeks on olnud rohkemgi, kuid kõigi soovijate õpetamist ei võimalda reeglid – põhisõnavara puudumisel (v.a lasteaiaealistel) ei oleks tegemist emakeeleõppega, vaid uue keele õppimisega. See eeldab teisi hindamisnõudeid.
Kõige keerulisem on tunniplaani koostamine iga õppeaasta alguses ning õppematerjali ja –meetodite leidmine erinevas vanuses ja keeletasemetega õpilastele.
Stockholmi piirkonnas elab küll palju eestlasi, kuid ühelgi õpetajal pole piisavalt õpilasi, et saaks vaid ühes kommuunis õpetada. Töökoormuse protsent koos optimaalse töötundide arvuga sõltub laste, õigemini lähipiirkonnas asuvatest koolidest ühe juurde moodustatud emakeeleõppe gruppide arvust. Minu 23 õpilast õpivad 11 erinevas koolis, kuid õpetamas käin seitsmes koolis. Isegi kolmes kommuunis töötades on minu töökoormus vaid 57%.
Emakeeletund saab alata peale tunde tavakoolis. Kuna tunnid lõpevad erineval ajal, siis peab keegi paratamatult ootama ja nii kujunevad laste päevad küllaltki pikaks. Tunniplaani koostamisel küsin ka lapsevanematelt, kas nad saavad oma lapsi teise kooli tuua või saavad lapsed ise tulla. Mõnikord olen ka ise võimalusel lapsi sõidutanud lapsevanemate nõusolekul. Lihtsam on leida sobivad ajad lasteaedades, kuna seal võib alustada õppetööga ka hommikupoolikutel.
Kõige kurvem on, kui laps jääb emakeeletunnist ilma seetõttu, et õpetaja poolt määratud aeg ja koht ei sobi, sest see kattub õpilase teiste huvide või perekonna üldise elukorraldusega. Grupiga saab liituda ka hiljem, kui ajad sobima hakkavad, kuid sageli on siis juba lapse huvi raugenud või on raske gruppi sobituda.
Omaette kunst on logistika korraldamine, arvestades vahemaid ja aega, mis kulub ühest koolist teise jõudmiseks. Sõita tuleb neli päeva nädalas kolmnurgas Nynäshamn-Trångsund-Segeltorp, mille sisse jäävad Ösmo, Tumba, Tullinge, Riksten, Visättra ja Huddinge. Kuna ühistranspordiga liiklemine tähendaks veelgi enam lisanduvat ajakulu, siis eelistan sõita oma autoga, aga see tähendab lisakulu.
Suurim väljakutse klassiruumis on see, kuidas õpetada erineva keeleoskuse tasemega ja/või erinevas vanuses õpilasi samaaegselt ühe astronoomilise tunni jooksul? Olen püüdnud aega jagada selliselt, et võrdselt tähelepanu ja õpetust saaksid kõik – nii 9. kui ka 1. klassi laps. Vahel õnnestub see hästi, vahel mitte. Teemavalik on enamasti kõigi puhul sama, erinevus on õppematerjali raskusastmes. Õppematerjali leidub, kuid õpilaste vajadustest lähtuvalt on tihti lihtsam teha sobivaid töölehti ise.
Õppematerjalid toon Eestist ning üht-teist olen saanud ka Stockholmi Eesti Koolist. Viimasel ajal olen kasutanud üha rohkem interaktiivseid õppevahendeid, sh audio- ja videomaterjali, kuid püüan mitte alatähtsustada lugemist ning aidata kaasa lugemisharjumuse tekkimisele või selle hoidmisele. Sõltuvalt vanusest ja keeleoskusest saavad lapsed Eesti kohta ka faktipõhiseid teadmisi, kuid peamine on siiski suulise ja kirjaliku väljendusoskuse arendamine.
Ühegi lapse eesti keele tund ei võrdu ühe tunniga – see on jagatud aeg kahe kuni viie erineva vanuse ja eesti keele oskusega lapse vahel. Mida homogeensem on grupp, seda paremad tulemused. Hästi toimiva grupi loomisel sõltub palju õpetajast, aga ka lastest ja nende isikuomadustest. Samuti on olnud abiks hea kontakt lapsevanematega.
Kõige suurem abi emakeele õppimisel on õpilaste kodune keelekasutus, tunnis räägitu vanematele jutustamine, lugemine, koolivaheajad Eestis või eestikeelses keskkonnas ja loomulikult tunnis teiste õpilastega tekkinud sünergia ja suhted. Võtmeteguriks on õppija panus – aeg ja tahe.
Kõige suuremat rõõmu tunnen siis, kui lapsed tahavad tundi tulla, teevad seda sunduseta, saavad omavahel sõpradeks ja räägivad eesti keeles. Eriti südantsoojendav oli kuulda, kui üks laps kutsus esmaspäeva alati eesti keele päevaks. Oma kaheaastase emakeeleõpetaja staaźi jooksul Rootsis on rõõmu ja positiivset tagasisidet olnud piisavalt palju, et saada uut energiat ning ettetulevate probleemide ja puudustega toime tulla või olla neist üle.
Kuigi see on palgatöö, sisaldab see endas üksjagu midagi missioonitaolist, sest ettenähtud normtundidest ei piisa ja nii panustadki lisaaega. Mida rohkem näed laste keelelist arengut ja näed, kuidas nad saavad õpitust eduelamusi, seda suurem on õpetaja rõõm.
Tõsi, toimetulek osalise koormusega õpetajatöö eest saadava tasuga on keeruline. Seetõttu tuleb leida lisatööd. Lisatöö tegemine ei tule kõne alla koolipäevadel – tundideks ettevalmistamine, sõiduajad, kaks kuni neli korda kuus kohustuslikud koosolekud või koolitused. Seega tuleb ülejäänud kolmel päeval nädalas teha lisatööd. Ka suvevaheajal, ilma puhkuseta. Emakeeleõpetaja töö on minu teadlik valik ja teen seda missioonitundest. Õpetajatöö on arendav ja huvitav väljakutse.
Aili Salve Foto: Aili Suiste Rundin
AILI SALVE
Jönköping
Gränna Ribbarskolan, Talavidskolan ja Ljungarumskolan
moc.l1732268669iamg@1732268669tseae1732268669vs1732268669
- Õpilasi on kokku 5.
- Suurim väljakutse on koolide vahel ringisõitmine. Teiseks hoida üleval tahet ja motivatsiooni õppida eesti keelt. Emakeel (Modersmål) on tunniplaani väline aine ja loomulikult konkureerib see ju õpilase vaba ajaga. Hetkel on mul siiski tublid lapsed ja pered, kes toetavad igati lapsi.
- Rõõmu valmistavad positiivne tagasiside, rõõmsad silmad, kes tulevad tundi ja lähevad sama rõõmsalt omi teisi toimetusi tegema. Lisaks hea koostöö peredega!
INGA LEESMENT
Järfälla, Stockholm, Sollentuna
moc.l1732268669iamto1732268669h@eke1732268669saas1732268669
- Õpetan eesti keelt kokku 22 koolis, kus mul on õpilasi kokku umbes 40.
- Minu töö suurim väljakutse on õppematerjali leidmine ja suhtlemine lapsevanematega. Kultuuritaust ja suhtumine eesti keele õpetamisse on väga erinev. Iga päev on omamoodi väljakutse, sest pean olema valmis täiesti uueks olukorraks. Samas teeb see töö jällegi väga huvitavaks ja mitte kunagi igavaks.
KERSTI AHLGREN
Vallentuna, Österåker ja Danderyd
es.oo1732268669hay@n1732268669erglh1732268669a_its1732268669rek1732268669
- Õpetan eesti keelt kokku kaheksas koolis. Õpilasi on hetkel 12. Ma olen ka tugiõpetaja hiljuti Eestist Rootsi kolinud õpilastele.
- Väljakutseks pean seda, et mul on kolm erinevat tööandjat.
- Kõige rohkem rõõmu teeb, kui õpilased ootavad oma eesti keele või tugiõppe tundi.
MERITE PANT
Nacka: Sågtorp, Björknäs, Myrsjö, Saltsjö-Duvnäs ja Sickla. Lasteaedu pole nimekirjas hetkel.
Södertälje: Brunnsäng, Sommaräng, Grusåsen, Stålhamra, Tavesta ja Sverigefinska. Nende hulgas ka tugiõpe ja lasteaiad.
moc.l1732268669iamg@173226866962xre1732268669m1732268669
- Nackas on hetkel 12 õpilast. Üks sealhulgas tugiõpe. Södertäljes on umbes sama palju, kuid osasid polegi suutnud graafikusse panna, sest ajast tuleb puudu. Seega kokku 25 õpilast, aga arv muutub aeg-ajalt.
- Kõige keerulisem on minu töögraafiku tegemine. Aegade kokkupassitamine kooli ja vaba aja tegevustega. Meeleldi õpetaksin vaid Nacka kommuunis, aga seal ei olnud piisavalt õpilasi. Nii tuli vastu võtta pakkumine Södertäljes. Kahe kommuuni vahel pole lihtne pendeldada. Keeruline on ka õppematerjali leidmine. Õppematerjalid ja mängud on päris kallid ning nende ostmiseks sageli raha ei jäägi. Lapsevanematelt olen saanud näiteks raamatuid.
- Rõõmu valmistavad tublid õpilased, kes soovivad ja tulevad meeleldi tundi ning on aktiivsed. Samuti nende arengusammud.
*Kõikide meile teadaolevate eesti keele õpetajate kontaktid leiate meie portaalilt www.sverigeesterna.se/lastele-barn/
Sirle Sööt
moc.l1732268669iamg@1732268669toos.1732268669elris1732268669
Tre frågor till lärarna:
– Hur många elever har du?
– Vad är mest komplicerat i ditt arbete?
– Vad bereder dig mest nöje i ditt arbete?
ÜLLE KUND
Botkyrka, Huddinge, Nynäshamn
moc.l1732268669iamg@1732268669dnuk.1732268669ellu1732268669
För närvarande har jag sammanlagt 23 elever i elva olika skolor. Det har kommit fler ansökningar till modersmålsundervisning i vissa kommuner, men reglerna tillåter inte undervisning för alla ansökande – bristen på basordförråd (förutom för barn förskoleåldern) har inte att göra med modersmålsundervisningen, utan inlärningen av ett nytt språk. Det förutsätter andra bedömningskrav.
Det mest komplicerade är schemaläggningen i början av varje läsår och att hitta rätt läromedel och -metoder för elever i olika åldrar och på olika språknivåer.
Schemaläggningen är en svår nöt. Visserligen bor det många ester i Stockholmsområdet, men det finns ingen lärare som har tillräckligt många barn för att bara undervisa i en kommun. Lärarens arbetsbörda i procent med ett optimalt timantal beror på antalet barn, eller snarare storleken på den grupp för modersmålsundervisning som satts ihop på en skola av elever från närområdets skolor. Mina 23 elever läser i elva olika skolor, men jag ger modersmålsundervisning i sju skolor. Även om jag undervisar i tre kommuner är min arbetsbörda bara 57 %.
Modersmålslektionen kan hållas efter den vanliga skolans lektionstimmar. Då lektionerna slutar vid olika tider, måste alltid någon vänta och på så vis blir barnens dagar ganska långa. Vid schemaläggningen frågar jag också föräldrarna om de har möjlighet att ta sitt barn till en annan skola eller om barnen kan komma själva. Ibland har jag när det varit möjligt också skjutsat barnen med föräldrarnas tillåtelse. Det är lättast att hitta passande tider i förskolorna, då det möjligt att börja undervisningen redan på förmiddagen där.
Tråkigast är det när ett barn blir utan sin modersmålsundervisning på grund av att den tid och plats som läraren erbjuder inte passar, då det krockar med elevens andra intressen eller familjens allmänna rutiner. Naturligtvis går det att gå med i gruppen i ett senare skede, när tiderna passar bättre. Men det händer ofta att barnets intresse avtar eller att hen av någon anledning har svårt att passa in i gruppen. Det har också funnits situationer där ett barn i betygsåldern väljer bort modersmålet, då hen är rädd för att hens kunskaper inte lever upp till ett bra resultat.
Att ordna transporterna är en konst i sig med tanke på avstånden och tiden det tar att ta sig från en skola till en annan. Fyra dagar i veckan måste jag åka i en trekant mellan Nynäshamn-Trångsund-Segeltorp, där också Ösmo, Tumba, Tullinge, Riksten, Visättra och Huddinge ingår. Då det går åt ännu mer tid att åka med kollektivtrafiken, föredrar jag att åka med min egen bil, även om det kostar mer.
Den största utmaningen i klassrummet är att undervisa elever på olika språknivåer och/eller i olika åldrar samtidigt under blott en lektionstimme. Jag har försökt fördela tiden så att alla – från niorna till ettorna – får lika mycket uppmärksamhet och undervisning. Ibland går det bra, ibland lyckas det inte så väl. Valet av tema är oftast samma för alla, skillnaden ligger i läromedlens lämplighet och svårighetsgrad. Vad gäller läromedlen, så finns det tillräckligt, men utifrån elevernas behov är det ofta lättare att sammanställa passande arbetsblad själv.
Det är möjligt att ansöka om bidrag från kommunerna för att skaffa läromedel. Efter det första bakslaget lät jag bli. Det här året har jag åtminstone fått skrivhäften och blyertspennor. Det grundläggande materialet tar jag med från Estland och vid sidan av läroböckerna från Estland, har jag också fått ett och annat från Estniska skolan i Stockholm. Den senaste tiden har jag använt allt fler olika interaktiva läromedel, däribland audio- och videomaterial, men jag försöker att inte förringa betydelsen av läsning och hjälpa till att skapa läsvana eller bevara den hos eleverna. Beroende på ålder och språkkunskap får barnen även faktakunskaper, men det huvudsakliga är ändå att utveckla den muntliga och skriftliga uttrycksförmågan.
Som sagt går det inte att likställa ett barns estniskundervisning med något annat barns lektionstid – det är tid fördelad mellan två, tre, fyra eller fem barn i olika ålder med olika kunskaper i estniska språket. Ju mer homogen gruppen är, desto bättre resultat. Även om det inte går att jämna ut åldern och ordförrådets storlek med ett fingerknäpp, hänger möjligheten att skapa en välfungerande grupp mycket på läraren, men även en hel del på barnen och deras personliga egenskaper. Vidare är det till stor hjälp att ha en god kontakt med alla föräldrar.
Till störst hjälp vid modersmålsundervisningen är emellertid elevernas språkbruk hemmavid, att de berättar för sina föräldrar om vad de lärt sig på lektionen, att de läser, tillbringar skolloven i Estland eller annan estniskspråkig miljö och naturligtvis elevernas samverkan och relationer under lektionstiden.
I vissa områden har intresset för att lära sig estniska märkbart ökat, men vid alltför höga förväntningar är det värt att komma ihåg att läraren inte är någon trollkonstnär och att nyckelfaktorn när man lär sig ett språk är elevens egen insats – tid och vilja.
Allra mest glädje känner jag när barnen vill komma till lektionen, gör det utan tvång, blir vänner med varandra och pratar estniska. Särskilt hjärtevärmande är det att höra hur ett av barnen alltid kallar måndagen för estniskdagen. Under mina två år som estnisklärare i Sverige har jag fått ta del av tillräckligt med glädje och positiv respons för att få ny energi och hantera (eller ha överseende med) de problem och brister som dyker upp.
Även om det är ett avlönat arbete, har det också något missionsartat över sig, då de bestämda normtimmarna inte räcker till och man får skjuta till extra tid. Men ju mer man ser barnens språkliga utveckling och ju fler framsteg de gör i eller genom vad de lär sig, desto större är lärarens glädje.
Visst är det svårt att få det att gå ihop med en deltidslärarlön. Därför måste man hitta extraknäck. Men det kommer inte på fråga att arbeta med annat under skoldagarna med alla förberedelser inför lektionerna, restid, två till fyra timmar i månaden på obligatoriska möten eller utbildningar. Därmed måste man arbeta extra under resterande tre dagar i veckan. Även under sommarlovet, utan semester. Det är mitt medvetna val att jobba som modersmålslärare och jag gör det då det känns som en mission. Lärararbetet är utvecklande för mig och en intressant utmaning.
AILI SALVE
Jönköping
Gränna Ribbarskolan, Talavidskolan och Ljungarumskolan i Jönköping
moc.l1732268669iamg@1732268669tseae1732268669vs1732268669
- Sammanlagt har jag fem elever.
- Den största utmaningen är att åka fram och tillbaka mellan skolorna. En annan är att upprätthålla viljan och motivationen att lära ut estniska. Modersmål är ett ämne som ligger utanför lektionstid och därför konkurrerar det naturligtvis med elevens fritid. För tillfället har jag ändå duktiga barn och familjer som stöder sina barn på alla vis.
- Jag gläds av positiv återkoppling, barnen som kommer till lektionen med sina glada ögon och går därifrån lika glädjefyllda på väg till sina andra sysslor. Dessutom det goda samarbetet med familjerna!
INGA LEESMENT
Järfälla, Stockholm, Sollentuna
moc.l1732268669iamto1732268669h@eke1732268669saas1732268669
- Jag undervisar estniska i sammanlagt 22 skolor med sammanlagt ca 40 elever.
- Den största utmaningen med mitt arbete är att hitta läromedel och att kommunicera med föräldrarna. Den kulturella bakgrunden och förhållandet till estniskundervisning är väldigt olika. Varje dag är en utmaning på sitt sätt, för jag måste vara beredd på helt nya situationer. Samtidigt gör det arbetet väldigt intressant och aldrig nånsin tråkigt.
KERSTI AHLGREN
Vallentuna, Österåker, Danderyd
es.oo1732268669hay@n1732268669erglh1732268669a_its1732268669rek1732268669
- Jag undervisar estniska i sammanlagt åtta skolor. Just nu har jag tolv elever. Jag är även stödlärare för elever som nyss kommit till Sverige från Estland.
- För mig är det en utmaning att ha tre olika arbetsgivare.
- Det allra mest glädjande för mig är när eleverna ser fram emot sin estnisklektion eller stödundervisning.
MERITE PANT
Nacka: Sågtorp, Björknäs, Myrsjö, Saltsjö-Duvnäs och Sickla.
Södertälje: Brunnsäng, Sommaräng, Grusåsen, Stålhamra, Tavesta och Sverigefinska skolan.
moc.l1732268669iamg@173226866962xre1732268669m1732268669
- I Nacka är det för närvarande tolv elever. Däribland får en av dem stödundervisning. I Södertälje är det ungefär lika många, men en del har inte gått att få med i schemat, då det saknas tid. Därmed är det sammanlagt 25 elever, men antalet förändras allteftersom.
- Det mest komplicerade för mig är att utforma schemat. Att få tiderna att passa ihop mellan skol- och fritidsaktiviteter. Helst skulle jag bara undervisa i Nacka kommun, men där finns det inte tillräckligt med elever. Således fick jag acceptera att arbeta i Södertälje också. Det är inte lätt att pendla mellan två kommuner. Det är också svårt att hitta läromedel. Undervisningsmaterial och spel är ganska dyra och det blir ofta inte pengar över till det. Från föräldrarna har jag fått till exempel böcker.
- Jag blir glad av duktiga elever som vill komma och gör det med nöje och är aktiva, liksom av deras framsteg.
Sirle Sööt
moc.l1732268669iamg@1732268669toos.1732268669elris1732268669
*Kontaktuppgifter till modersmålslärare i estniska hittar du på vår portal www.sverigeesterna.se/lastele-barn/
