Palju õnne, Enel Melberg!

818

På svenska: Grattis, Enel Melberg!


21. septembril tähistab Enel Melberg oma 80. juubelit. Õnnitleme juubilari Rootsi Eestlaste Liidu poolt ja avaldame killukese Maarja Talgre intervjuust, mis ilmub täismahus järgmises Rahvusliku Kontakti numbris oktoobrikuus. 

Jaan Krossi „Kolme katku vahel“ ilmub lõpuks ometi rootsi keeles!

Maarja Talgre intervjuu tõlkija Enel Melbergiga

Maarja: Oled tõlkinud eesti keelest rootsi keelde 13 raamatut, sealhulgas mitu Jaan Kaplinski teost ja ühe Jaan Krossi hilisema romaani, „Paigallend”. Aga kuidas on võimalik, et võtsid 14. raamatuna käsile Jaan Krossi kõige mahukama ja raskemini tõlgitava romaani „Kolme katku vahel”? Ma ei ole sind kunagi enesepiitsutajaks pidanud… Mis siis juhtus?

Enel: Hah-hah-haa, kindlasti ei tähendanud see valik enesepiinamist. Isegi kui see toimus pandeemia ajal. Tegemist oli lihtsalt „koroonateraapiaga”. Olime maal, isoleeritud, mul ei olnud käsil mingit konkreetset ülesannet või projekti, ja mõtlesin: noh, ma proovin seda teost, mis mul juba ammugi käes, kuid mida ma pole lugenud, ja vaatan, kuhu see mind viib. Mõned, näiteks Hans Lepp, olid ärgitanud mind seda juba ammu tõlkima, kuid ükski Rootsi kirjastaja ei olnud huvitunud.

Maarja: Ahhaa! Sa tegid oma otsuse sellal, kui me kõik katku all elasime. Aga kirjastuse leidmine selle võimsa teose avaldamiseks pidi olema väljakutse ka praegu, mil suured Rootsi kirjastused keskenduvad kõige paremini müüvatele kriminaalromaanidele?

Enel: Tõepoolest. Suur huvi, mida Rootsi kirjastajad 1990. aastatel vahetult pärast vabanemist Eesti vastu üles näitasid, on täielikult kadunud. Kuni 2007. aastani (kui Eesti oli fookuses Göteborgi raamatumessil) tegin enamiku teistest sinu mainitud tõlgetest. Siis pöörduti tavaliselt ise minu poole, mõnel juhul püüdsin ise kirjastajat, nagu kolme eri põlvkonna naiskirjaniku luuleantoloogia puhul: Hella Wuolijoki „Sõjalaul” (mis põhineb eesti rahvaluulel), Marie Underi „Sädemed tuhas” (mitmest kogumikust) ja Betti Alveri „Lugu valgest varesest” (poeem 1920. aastate Tartu seltskonnaelust). Nende kirjastamine ei olnud siis probleem. Aga nüüd tuli stopp. Püüdsin äratada mitme kirjastuse huvi „Kolme katku vahel” vastu, kuid isegi Natur och Kultur, kes on nii palju eesti autoreid ja eriti Krossi avaldanud, ei näidanud üles mingit huvi. Lõpuks sain kätte väikese kirjastuse H:ströms Umeås, kes võttis teose oma klassikasarja. 

Maarja: Rootsikeelne pealkiri „Mellan tre farsoter” kõlab minu jaoks üsna abstraktselt. Mis on need „farsoter” ehk nuhtlused?

Enel: Jah, tõepoolest, katk (pest) tähendab ju tegelikult konkreetset haigust, kuid mul oli probleeme rootsi keele mitmuse kasutamisega, ja ma kahtlustan, et Kross valis just selle sõna oma armastuse tõttu alliteratsiooni vastu. Tõsi, tema kirjeldatud perioodil, mis suuresti moodustab peategelase Balthasar Russowi (1536–1600) elu, esineb mitu katkuepideemiat, aga ma ei ole tegelikult kokku lugenud, kas neid on kolm, ja need jäävad teiste nuhtluste ja hädade vahele, mis sõdade, näljahädade ja rüüstamiste, kõigi Tallinna piiramiste ja Liivimaa vallutuste näol maa üle ujutavad; lihtsalt kõik see, mis nagu katkulainedki, tabasid põlisrahvast (sakslaste poolt „hallideks“ nimetatud) eri suundadest: sakslaste, taanlaste, rootslaste, poolakate ja eelkõige „pärisvaenlase, moskoviitide“, poolt. Seega tuleb pealkirja võtta mõnevõrra sümboolselt.

Intervjuu ilmub täispikkuses ajakirjas Rahvuslik Kontakt 2023 nr 244.

Intervjuu tõlkis rootsi keelest Evelyn Höglund


Den 21 september fyller Enel Melberg 80 år. Sverigeesternas Riksförbund gratulerar Enel och publicerar ett litet smakprov av Maarja Talgres intervju med henne. Intervjun kommer att publiceras i helhet i sverigeesternas tidskrift Rahvuslik Kontakt i oktober.

“Mellan tre farsoter” av Jaan Kross ges äntligen ut på svenska!

Intervju med översättaren Enel Melberg av Maarja Talgre

Maarja: Du har översatt 13 böcker från estniska till svenska bl.a. flera av Jaan Kaplinski och en av Jaan Kross sena romaner ”På stället flyg” (Paigallend). Men hur kommer det sig att du som bok nummer 14 tog itu med Jaan Kross mest omfångsrika och svåröversatta roman ”Mellan tre farsoter” (Kolme katku vahel)? Jag har hittills aldrig misstänkt dig för att vara flagellant… Så vad hände?

Enel: Ha, ha, det var verkligen inte att ta på sig någon tagelskjorta. Även om det skedde just under en pandemi. Det var helt enkelt som ”coronaterapi”. Vi satt isolerade på landet, jag hade inget särskilt uppdrag eller projekt, och då tänkte jag: nåväl, jag kan väl försöka med det här verket, som jag haft liggande länge men inte läst, och se vart jag kommer. Några hade tjatat om det att jag skulle översätta det, t.ex. Hans Lepp, men inget svenskt förlag hade anmält något intresse.

Maarja: Aha! Du fattade ditt beslut medan vi alla levde under en farsot. Men att finna ett förlag som ville ge ut detta mäktiga verk måste också varit en utmaning nu när de stora svenska förlagen satsar på bästsäljande deckare?

Enel: Verkligen. Det stora intresse som de svenska förlagen visade för Estland strax efter frigörelsen på 1990-talet har helt falnat. Det var fram till 2007 (då Estland stod i fokus på Bokmässan i Göteborg) som jag gjorde de flesta av de andra översättningarna du nämner. Då brukade jag för det mesta bli tillfrågad, i något fall uppvaktade jag själv ett förlag; som med diktantologierna med tre kvinnliga författare från tre generationer: Hella Wuolijokis ”Sången om kriget” (Sõjalaul, baserad på estnisk folkpoesi), Marie Unders ”Gnistor i askan” (ur flera samlingar) och Betti Alvers ”Historien om den vita kråkan” (Lugu valgest varesest, en långdikt om det mondäna livet i Tartu på 1920-talet). Det var inga problem att få ut dem då. Men nu var det stopp. Jag försökte få flera förlag att intressera sig för ”Kolme katku vahel”, men inte ens Natur och Kultur, som gett ut så många estniska författare, och framför allt Kross, visade något intresse. Till slut fick jag tag på ett litet förlag, H:ströms i Umeå, som tog det till sin klassikerserie.

Maarja: Titeln ”Mellan tre farsoter” låter ganska abstrakt för mig. Vilka är farsoterna?

Enel: Ja, säg det, ”katk” betyder ju egentligen ”pest” men jag fick problem med pluralen på svenska, och jag misstänker att det var på grund av sin förkärlek för allitterationer som Kross tog det ordet. Visserligen förekommer flera pestepidemier under den period han skildrar, som i stort sett utgör huvudpersonens, Balthasar Russows liv (1536–1600), men jag har faktiskt inte räknat om de är tre, och de försvinner i de allmänna farsoter som drar över landet i form av krig, hungersnöd och skövlingar, alla belägringar av Tallinn och erövringar av Livland; helt enkelt allt som likt pestvågor drabbar den inhemska befolkningen (som av tyskarna kallas ”de grå”) från olika håll; tyskt, danskt, svenskt, polskt och framför allt ”arvfienden, moskoviten”. Så man får nog ta titeln en smula symboliskt.

Intervjun kommer att publiceras i helhet i sverigeesternas tidskrift Rahvuslik Kontakt 2023 nr 244. 

 

Eelmine artikkelHilma Nerep-Mossin 100!
Järgmine artikkelStockholmi Eesti Kooli jõulupidu tagasi Bromma gümnaasiumis