På svenska:Dokumentär av Erik Forslund och Nicholas Parts “Dottern bakom järnridån”
Reedel, 31. märtsil olid Stockholmi Eesti Maja Klubis külas vennad Erik Forslund ja Nicholas Parts ning nende ema Mare Milk, kes on peategelane oma poegade tehtud filmis “Tütar teispool raudset eesriiet”. Film räägib Marest, kes kasvas üles Nõukogude Eestis 1940. ja 1950. aastatel, ning kuidas ta 1958 14-aastasena Rootsis oma vanematega taas kokku sai. Esmalt vaatasime filmi ja seejärel vestlesime filmist, elust ja ajaloost.
Sõda lõhestab perekonna
Film jutustab kujukalt, kuidas poliitilised otsused ja sõda muudavad riigi ja selle inimeste elu. Filmis kirjeldatakse vaheldumisi sündmusi nii makro- kui mikrotasandil, nii Eesti riigi ja maailma sündmusi kui seda, mis toimub Mare perega.
See on lugu lapsest, väikesest Marest, kelle sõda lahutab vanematest. Koos oma isapoolse vanaemaga satub ta esmalt Saksamaale, aga saadetakse hiljem tagasi okupeeritud Eestisse. Kui vanaema sureb, satub ta oma teise, emapoolse vanaema hoole alla, kes armastab last üle kõige ja tagab talle turvatunde.
Tagasi Eestis on Marel esialgu raskusi keelega, sest ta räägib omamoodi segu eesti ja saksa keelest. Tasapisi läheb ta kooli, leiab sõpru ja kasvab üles kauniks teismeliseks neiuks. Ta on rahul oma elu ja sõpradega. Oma vanematega pole Marel olnud mingit kontakti sellest ajast saadik, kui ta oli kahene ning sõda nad üksteisest lahutas.
Ema võitlus oma lapse eest
Ühel päeval saab Mare teada, et tema vanemad elavad Rootsis ja tahavad, et ta nende juurde tuleks.
Saada väljasõiduluba Nõukogude Eestist Rootsi on aga võimatu, kuid Mare ema ei anna alla. Ta kirjutab isikliku kirja Jekaterina Furtsevale kui „üks ema teisele“. Furtseva oli aastatel 1960–1974 Nõukogude Liidu kultuuriminister ja mõned aastad varem kommunistliku partei poliitbüroo liige. Jekaterina Furtseva mängib võtmerolli selles, kuidas Mare lõpuks esimese lapsena Nõukogude Liidus saab ametliku väljasõiduloa ning võib Nõukogude Eestist lahkuda.
Taaskohtumine pole aga nii rõõmus, kui oodatud. Jätta maha oma armas vanaema ja kõik head sõbrad ning vahetada nad välja uue maa ja uue keele vastu ei ole lihtne. Samuti pole lihtne taas kohtuda oma vanemate ja õdede-vendadega, kes on lapse jaoks täiesti võõrad. Lisaks põhjustab pingeid perekonnas see, et ajakirjandus ja muu meedia kuude kaupa neile kõrgendatud tähelepanu pöörab.
Forslundi ja Partsi debüütfilmi valmimine võttis aega kaheksa aastat. Arvid Svennungsson on kirjutanud filmile kauni muusika, mis Nicholas Partsi meeldiva jutustajahääle saatel kannab meid läbi sündmuste.
Kaunis ja oluline film
Filmi sündmuste poliitilist tausta valgustab Eesti asjatundja ja endine kultuuriatašee Rootsi saatkonnas Tallinnas Hans Lepp.
„Tütar teispool raudset eesriiet“ on kaunis ja oluline film. See näitab, kuidas raudne eesriie mitte ainult ei eralda riike, vaid jookseb otse läbi perekondade. Ukraina sündmuste taustal tundub film olulisem kui kunagi varem.
Meie, kes oleme täiskasvanud ja kelle juured on Eestis, tunneme ära paljut, millest film räägib, aga eriti oluline on, et filmi näeksid meie lapsed ja lapselapsed ning kõik meie sõbrad.
EVA MARAND
Tõlge EVELYN HÖGLUND
Den 31 mars kl 18 är alla välkomna till filmvisning i Eesti Maja Klubi i Estniska Huset i Stockholm, Wallingatan 34! Våra gäster för kvällen är bröderna Erik Forslund och Nicholas Parts med sin mor Mare Milk. Först visar Erik och Nicholas dokumentären, som berättar om Mares uppväxt i Sovjetestland under 1940- och 1950-talen och hur hon som 14-åring återförenas med sina föräldrar i Sverige 1958. Efter filmen pratar vi närmare om dokumentären och Estlands historia. Dörrar öppnas kl 17. Föreningen Estetic i samarbete med ENR håller i baren.
Vänligen anmäl dig HÄR
Familjen splittras i kriget
Filmen skildrar vad politiska beslut och krig gör med ett land och dess folk. Här växlar man mellan makro- och mikronivå, mellan händelserna i Estland och världen och händelserna i Mares familj.
Det är en berättelse om ett barn, Mare, som skiljs från sina föräldrar på grund av kriget. Hon hamnar med sin farmor i Tyskland och skickas senare tillbaka till det ockuperade Estland. När farmodern dör tas hon om hand av sin mormor, som älskar henne över allt annat och ger henne trygghet.
Den första tiden i Estland har Mare det svårt med språket eftersom hon talar en slags blandning av estniska och tyska. Så småningom börjar hon skolan, får kamrater och växer upp till en vacker tonåring. Hon trivs bra med sitt liv och sina vänner. Sina föräldrar har hon inte haft någon kontakt med sedan de skildes åt och hon var två år gammal.
Moderns kamp för sitt barn
En dag får Mare ett meddelande att hennes föräldrar finns i Sverige och vill att hon kommer till dem.
Det är dock omöjligt att få utresetillstånd från Sovjetestland till Sverige men Mares mamma ger sig inte. Hon skriver ett personligt brev “från en mor till en annan” till Jekaterina Furtseva, Sovjetunionens kulturminister 1960–1974 och ledamot av kommunistpartiets politbyrå några år tidigare. Jekaterina Furtseva kom att spela en nyckelroll i hur Mare slutligen som första barn lagligt fick utresetillstånd och släpptes ut ur Sovjetestland.
Återföreningen blir dock inte så lycklig som man förväntar sig. Att lämna sin älskade mormor och alla sina vänner för ett nytt land och ett nytt språk var inte lätt. Inte heller att återförenas med sina föräldrar och syskon som är totala främlingar. Att dessutom bevakas av press och annan media i flera månader frestar på relationerna i familjen.
Filmen, som är Forslunds och Parts debutfilm, tog åtta år att färdigställa. Den har specialskriven, vacker musik av Arvid Svennungsson som tar oss igenom handlingen åtföljd av Nicholas Parts behagliga berättarröst.
En vacker och viktig film
Den politiska bakgrunden till händelserna får man genom intervjuer med Hans Lepp, Estlandskännare och tidigare kulturattaché i Tallinn.
Dottern bakom järnridån är en vacker och viktig film. Den ger förståelse för hur kriget drabbar en enskild familj och hur järnridån inte bara skiljer länder åt utan går rakt igenom en familj. Mot bakgrund av händelserna i Ukraina känns filmen viktigare än någonsin.
Vi som är vuxna och har våra rötter i Estland känner till mycket av det som skildras i filmen men våra barn och barnbarn och alla våra vänner borde se den.
EVA MARAND
