Översikt baserad på artiklar i Alingsås tidning 1944 – 1953.
75 år efter estländarnas ankomst.
av Jüri Helberg 2019
AT skriver 29/9 1944 – Ca 30.000 flyktingar har anlänt till Sverige från Baltikum.
I september månad 1944 när tyskarna drog sig tillbaka från Baltikum och sovjetarmén intog Estland, så uppstod en tid då en massflykt inträffade. Man flydde i båtar från norra Estland via Finland till Sverige och från västra Estland till Gotland och till den Svenska östkusten. De som inte hade den möjligheten att fly, följde med tyskarna för att senare ta sig till Sverige eller till andra länder.
Efter en tid i flyktingförläggning så slussades estländarna ut till olika platser i Sverige. Exempelvis till skogsbruket, jordbruket eller till låglöneindustrin. I Alingsås blev det mestadels inom tekoindustrin.
Alingsås Tidning, sid. 4-21/2-1945 Estniska nationaldagen firas i Alingsås
Ett stort antal estländare uppehålla sig för närvarande i Alingsås med omnejd.
Den estniska nationaldagen infaller den 24 februari, ty nämnda dag 1918 förklarades Estland för självständig republik.
Esterna här ha uttryckt en livlig önskan att få fira denna dag. För att så många som möjligt skola kunna deltaga, har dagens firande flyttats till söndagen den 25, då staden utlovat flaggning också med estländska flaggan – i horisontala fält, blått, svart och vitt. Klockan 7 på aftonen blir det högtidsfest i Församlingshemmet med tal av stadsfullmäktiges ordförande, hr. H M Enander, föredrag av den estländske pastorn Gnadenteich, sång och musik etc. Vid festen skall esternas förtroendeman i Alingsås överlämna en estnisk flagga. Till festligheterna inbjuds alla estländare i Alingsås omnejd.
AT sid. 5-26/2-1945 Estniska kolonien firar sin nationaldag. Stor festlighet i Församlingshemmet.
Den estniska nationaldagen inföll i lördags. Dagen till ära hade Alingsås stad flaggat med den estniska nationalflaggan, flankerad av tvenne svenska flaggor.
Den estniska kolonien, som finnes i Alingsås med omnejd firade på söndagen sin nationalfest i Församlingshemmets stora sal, som var vackert dekorerad i de estniska och svenska färgerna.
Till festen hade inbjudits representanter för Alingsås stad och landsförsamling. Festligheterna inleddes med att den estniske prästen Gnadenteich höll gudstjänst på estniska samt höll en parentation över bortgångna ester.
Förste postassistenten, I Ask spelade därefter å flygeln, Afton av Hannikainen. Den estniska koloniens förman, doktor Vooremaa hälsade därefter de närvarande välkomna samt riktade sig särskilt till representanterna för Alingsås stad och landsförsamling. På denna hälsning svarade stadsfullmäktiges ordförande H M Enander samt uttalade den önskan, att den dag snart skulle komma, då även den estniska befolkningen skulle få fira sin nationaldag i eget fritt fosterland. Kommunalfullmäktiges ordförande i landsförsamlingen, kammarherre James Dickson talade för landsförsamlingen. Folkskolläraren O Brunzell sjöng därefter tre romanser av Peterson-Berger.
Estniske V Leinveer höll därefter på estniska högtidstalet. Att detta tal djupt rörde de många flyktingarna kunde man förstå. Fru Vivan Hedberg-Falk sjöng därefter ett par sånger.
Ett särskilt starkt inslag i programmet blev det då dr. Vooremaa överlämnade till staden såsom ett minne den estniska nationalflaggan. Stadsfullmäktiges ordförande mottog å stadens vägnar flaggan. De båda länders nationalhymner sjöngs av församlingen därefter stående. Efter denna mera officiella del av programmet följde ett trevligt samkväm. Omkring 200 personer närvoro under festen.
Estniska nationaldagsfirandet blev också början av den organiserade estniska verksamheten i Alingsås. Estniska föreningen bildas (AT 27/4-45) med underavdelningar i kultur (skola, teater, sångkör, folkdans, idrott m.fl.) En estniskspråkig tidningsspalt införs i AT:s fredagsupplagor som förmedlar kontakter mellan ester och informerar om svenska sedvänjor. Spalten utkommer regelbundet fram till 1953.
Estniska föreningen anordnar genom sina underavdelningar en rad aktiviteter och en estnisk skola startas i Nolhaga slott som på den tiden fungerade som flyktingförläggning. Till början fem dagar i veckan men senare är skolan en dag i veckan och verksamheten höll på till 1972. Olika bemärkelsedagar firades, som exempelvis julfest och Mors dag.
Till en estnisk mor (Från Alingsås Tidning 10.05.1946, svensk översättning Jüri Helberg)
Ibland sägs det, att vi estländare är okänsliga och otacksamma. Vi kan inte sörja eller glädjas. Kan hända att för en utomstående kan det synas så, men vi vet ändå själva, att ett sådant påstående inte stämmer helt, för hos vårt folk har man sina seder och föreställningar som kan verka obegripliga för en utomstående betraktare. Våra förfäder såg ogillande, på de som visade och inte kunde tygla sina känslor och som framhävde dem för inför främmande medmänniskor. Sin gråt och förtvivlan bar man för sig själv, sin glädje och lycka kände man inom sig. Känslor var inget för offentligheten. Mors dag – mors högtidsdag, då pratade man inte mycket. Bara några enkla ord och ett varmt handslag på morgonen och en något större uppmärksamhet under den dagen – det var våra högtidstal och gratulationer. Men en estnisk mor förstod allt och kunde utläsa, den stora kärlek och tacksamhet, som låg gömd där inne. Dessa ordlösa uttryck är för oss estländare helt uppenbara.
Hundratals ja tusentals estniska mödrar sitter idag på mors dag stilla i sitt rum eller på förstutrappan och tänker på sina barn som är långt borta. De estniska mödrarnas söner och döttrar har genom de senaste årens tunga händelser kastats långt bort på de ryska vidderna, på världshaven och in i många främmande länder. Alla estniska söner och döttrar i förskingringen och var de än må vara tänker även idag på morsdag med tacksamhet på sina kära mödrar. Mors önskan och förhoppning inger dem kraft och försäkran, förtröstan och tro på en bättre framtid. Tillsammans med de åtskilda mödrars och barnens böner knäpper vi våra händer till en bön för att tacka Gud som hittills har bevarat och skyddat våra estniska mödrar, och hållit dem vid hälsa.
Vi estniska ungdomar här, skattar oss lyckliga, för att vi har idag möjlighet att ge vårt stillsamma tack till mor och att vi personligen kan fästa en liten blomma vid hennes bröst.
Uno Ong, elev i 7:e klass
Alingsås Estniska Sångkör bildades 14/12-46 som en blandad kör. Styrelsen: A Mets, J Paljak, L Parik, Ed Vaher och A Purre. Man uppträdde vid nationaldagsfirande, i kyrkan och även vid andra högtidssammankomster. Verksamheten varade i ca 10 år. Under en kortare period så fanns det även en estnisk manskör (AT 8/10-48)
Den estniska kyrkoförsamlingen bildades formellt (AT 14/6-46) och är verksam till dags dato.
Estniska scoutkåren ”Taara” bildades (AT 8/2-46) och verkade framgångsrikt till slutet av 50-talet.
Idrottssektionen hade en livlig verksamhet med bl.a. fotboll, friidrott, schack, bridge och volleyboll på programmet. Styrelsen 1947 bestod i: A Raaper, K Kotkas, E Kurgpõld och E Tori. På vintern hyrdes tennishallen varje söndag kl.13-15. Den första volleybollplanen var i Prästeryd och senare vid Nolhaga slott. Så småningom var det bara volleybollen kvar, och när Svenska volleybollförbundet bildades 1961 så bildades även Alingsås Volleybollklubb som deltog framgångsrikt i seriespelet. Svenska dammästare 1971, och herrarna kom samma år på andra plats i SM.
Ett aktivt kulturutbyte mellan estländarna i Göteborg, Borås och Falköping skedde främst på de gemensamma sommarfesterna i Hindås, med idrottsutbyte och där även folkdansarna uppträdde.
Baltutlämningen berörde estländarna i Alingsås och i Sverige mycket djupt och här nedan refereras till en del rubriker på det temat med artiklar införda i AT som belyser tidsandan väl.
21/11 -45. Baltiska flyktingar bör ej utlämnas. Oro och förstämning över åtgärder från regeringen.
23/11 -45. Ryssarna uppges deportera ester.
26/11 -45. Full storm mot regeringens baltpolitik. Opinionsstormen växer till orkan.
28/11 -45. Baltiska internerna allt svagare genom hungerstrejk.
28/11 -45. Dystra scener i flyktinglägren. Opinionsmöte i Alingsås för balterna.
30/11 -45 . Resultatlös kungavädjan till Stalin. De baltiska internerna alltför kraftlösa för att kunna exporteras till Ryssland.
30/11 -45. (Ledarspalt). Sovjetryskt rättsskipning.
30/11 -45. Fruktansvärda scener då internerna skulle avvisas. På Backamo flöt blodet i strömmar.
30/11 -45. Estniskspråkiga spaltens kommentar till baltulämningen.
3/12 -45. Statministern uttalar sig om internfrågan.
3/12 -45. Balterna fortsätter att hungerstrejka.
5/12 -45. Balterna fortsätter att svälta.
7/12 -45. Fyra interner togo sina liv. Ovisst om en del andra kunna överleva.
10/12 -45. Ryskt lasarettsfartyg (Beloostrov) redan i Trelleborg.
11/1 -46. Balterna utlämnas. Sovjet gick inte med på ny överenskommelse.
25/1 -46. Inlastning av interner på Beloostrov.
25/1 -46. Gälltofta lägret utrymt, två självmordsförsök.
28/1 -46. Dyster epilog till Balternas avfockning.
6/9 -46. Ny rysk begäran om baltutlämning.
16/1 -48. Rykten om balters hemförande från Sverige. 15 ester utlämnas av Finland till Ryssland.
19/1 -48. Finland utlämnar 30 balter till Sovjet.
Många ester kände en stor otrygghet i Sverige, samtidigt som det världspolitiska läget var altjämnt mycket ovisst med Sovjets blockad av Berlin och de östeuropeiska staternas knytning till Sovjet. Bakom järnridån hölls länderna i ett järngrepp med massiva deportationer och folkomflyttningar.
I Kina hade kommunisterna stora framgångar. Korea var drabbat av inbördeskrig.
Rädslan och desperationen fick människorna att fly vidare.
AT 7/1-46. Under året 1945 fanns det 1844 utlänningar i Alingsås, varav 610 estländare.
Samtidigt hade Alingsås stad 11.083 invånare. (Alingsås pastorat 15.792).
AT 10/1 -47. Under året 1946 fanns det 1555 utlänningar i Alingsås, varav 335 estländare.
Esternas emigration från Alingsås och Sverige tas också upp i Alingsås Tidning. Några rubriker i AT.
7/9 -45. Estländare över Atlanten i segelbåt. Rapport från Inverness i Scottland.
9/8 -46. En skeppslast ester på väg till Santa Dominga, Kuba. 13 stycken i en tio tons fiskebåt.
23/7 -48. Baltbåt med 29 flyktingar från Sverige framme i Provincetown, USA.
10/11-48. 250 ester vill lämna Sverige med båt till Canada. 3200 har redan lämnat.
12/11 -48. Göteborgsbåt med 12 ester nära att sjunka i Falmouts hamn i England.
19/11 -48. 300 balter lämnar med båten Walnut Lysekils hamn för avfärd till Canada.
1/6 -49. (Ledarspalt.) Balterna än en gång. 300 st. reser med fartyget Gripsholm till Canada.
17/6 -49. Båt med balter har nått Irland. Trålare med 88 personer ombord på väg till Canada.
6/7 -49. Balterna framme i Boston, USA. 83 stycken for från Göteborg för fyra veckor sedan.
27/7 -49. Stor flyktingbåt lämnar Göteborg med 250 personer ombord till Canada.
24/8 -49. Baltfartyg från Stora Höga med 35 flyktingar fick bogser assistans in till Halifax, Canada.
26/9-49. Två Alingsåsfamiljer med på en sjöovärdig flyktingbåt ”Victory” med 400 st. ombord avgår.
28/9 -49. Estnisk ångare ”Juri” under Panamaflagg förlist i Kattegatt. Alla har klarat sig.
28/9 -49. (Ledarspalt.) Flyktingbåten ”Victory” som lämnat hamn utan tillstånd är en tråkig historia.
3/10 -49. Flyktingbåten ”Victory” med 446 personer ombord har nått nödhamn på Irland.
10/10 -49. ”Victory”s självmordsresa. Irland väntas besluta om framtiden. 150 får fortsätta?
12/10 -49 Balter i Sverige samlar till en flotta för eventuell flykt om krigsfaran ökar.
19/10 -49. Passen till Victorypassagerana tagna i beslag av Irländska polisen.
26/10 -49. ”Victory” förbjuds att avsegla från Irland. Skall flyktingarna sändas tillbaka till Sverige?
23/8 -50. Baltflyktingar på väg till Argentina. Reser med en gammal kanalångare.
30/8 -50. Flyktingbåt rammad. Fartyget ”Måsen” med 100 flyktingar rammad utanför Boston.
1/9 -50. Balterna på fartyget ”Måsen” interneras efter dramatisk ankomst.
4/9 -50. Ny flyktingbåt på väg. Stack utan papper och flagg med 60 personer ombord.
Som synes, så gick det nästan som en följetong i AT, och långt ifrån alla avfärder har blivit beskrivna, men de flesta som reste iväg, gjorde det med reguljära transporter efter att sparat ihop till resan och legalt sökt visum i ankomstlandet. Rubrikerna i AT, visar på en stor desperation och otrygghet.
Med tiden, när det osäkra världspolitiska läget blivit stabilare, samtidigt som det blev mer uppenbart att någon återvändo till ett fritt hemland inom den närmaste framtiden inte var möjligt, så rotade sig människorna och slutade att bo i kappsäck. Man kunde efter sju år söka svenskt medborgarskap.
AT skriver:
26/1 -51. Skånebalter blir svenska medborgare. Omkring 400 balter kan söka svenskt medborgarskap. 3/10 -51. Massor av balter blir nu svenska medborgare.
Efter cirka 10 -15 år i Sverige började den estniska föreningsverksamheten i Alingsås att avtyna, dock utan att slockna helt. Den nya generationen som följde, hade andra mål och visioner, och bar inte på de trauman som flykten inneburit. Men frihetsdrömmen bestod, och med Sovjetunionens oväntade upplösning blev Estlands återvunna självständighet åter en möjlighet, likt en skänk från ovan.
Idag är järnridån borta och gränserna öppna och nu bestämmer man själva över sitt öde.
