Lördagen den 17 februari firade Sverigeesterna Estlands 100-årsdag som självständig nation. Det är en självständighet som har brutits av sovjetisk ockupation och kommunistiskt förtryck, men Estland som stat har sitt folkrättsliga ursprung i den självständighet som utropades den 24 februari 1918. De grymheter och de svårigheter som präglat nationen Estland har aldrig brutit dess kraft att överleva som nation. I dag är Estland en fri och demokratisk nation, en självklar del av Europa och EU, med en utveckling som fjärmat sig långt ifrån den realsocialismens fattigdom och diktatur som präglade tiden under Sovjetunionen.
Det var en diktatur och ett förtryck som hyllades av många, ledningen för dagens Vänsterparti var entusiastiska medlemmar i det parti som då såg det sovjetiska förtrycket som ett socialistiskt paradis. De inte bara såg förtrycket, diktaturen och fattigdomen utan de gratulerade de sovjetiska ledarna till framgången och segrarna i socialismens kamp. Den svenska socialdemokratin hade under alla åren av ockupation och förtryck ett milt överseende med förtrycket. Man var mån om att acceptera Sovjetunionen och man var mån om att bygga säkerheten i Europa på en gemensam säkerhet med förtryckarna.
När vi krävde fria val och Central- och Östeuropa attackerade Olof Palme oss för att utgöra ”ett återfall i det kalla krigets korstågsfararmentalitet” och när jag, Gunnar Hökmark, krävde att Sverige skulle stödja de baltiska folkens kamp för frihet angreps jag för att vara en företrädare för ”den extrema tokhögern”. Kraven på frihet och demokrati ställdes i andra delar av världen, långt bort, och allra oftast som ett stöd för socialistiska enpartiregimer. Så mycket skarpare och bättre var inte den svenska politiken för frihet, fred och demokrati. När balterna började sin sjungande revolution förnekade Sveriges statsminister Ingvar Carlsson och Sveriges utrikesminister Sten Andersson att de var ockuperade. Ingvar Carlsson skrev i en skrift om socialdemokrati att planekonomierna, ”trots sina demokratiska brister” hade visat sig vara väl så kapabla att skapa materiellt välstånd som de kapitalistiska. Och när vi hade haft ett antal Måndagsmöten till stöd för balterna kom just Sten Andersson till Norrmalmstorg för att i stället för att stödja frihetskampen be mötesdeltagarna att ta hålla inne med kraven på självständighet. Men då hade Måndagsmötena redan startat och kristalliserat en tidigare tyst men stark opinion till stöd för balterna.
När Sverigeesterna den 17 februari firade Estlands 100 år var det nästan på en månad när 28 år sedan idén till måndagsmötena föddes och jag bestämde mig för att be Peeter Luksep, Andres Küng och Håkan Holmberg delta i ett initiativ för att stödja balterna. Och på måndagen efter den 19 mars ägde det första måndagsmötet rum. Och efter ytterligare några månader och ett antal allt större möten, över hela landet, tvingades regeringen inse att man inte tyst kunde försvara förtrycket utan Sverige fick en politik som i alla fall försiktigt stödde balterna. Här är det anförande, från Norrmalmstorg, som jag höll inför Sverigeesternas 100-års firande i Blå Hallen i Stockholm den 17 februari, i en tid då Estland är fritt och Europa enat.
Norrmalmstorgsanförande av Gunnar Hökmark, Måndagsrörelsen, från tiden 1990, åter uppläst vid Sverigeesternas 100-årsfirande i Blå Hallen, Stockholms stadshus lördagen den 17 februari 2018
Kära vänner! Måndag klockan 12! Än en gång samlas vi här på Norrmalmstorg, den baltiska frihetens torg! Måndag efter måndag står vi här. Inte som en politisk manifestation utan som ett stöd från medborgare till medborgare. Vi som i Sverige lever i ett öppet demokratiskt samhälle till stöd för medborgare som i Estland, Lettland och Litauen kämpar för den frihet som är vår självklara.
Det är inte politik. Vi står här inte för att vi tillhör den ena eller andra politiska riktningen utan för att vi är medborgare som stöder våra grannar. Poeter, forskare, författare, akademiker och frihetskämpar. Här på Norrmalmstorg finns medborgare från hela det svenska samhället som värnar om frihet och demokrati.
Ni som en gång flydde från Estland, Lettland och Litauen, alla vi som under årtionden har känt en skam över den tystnad som har rått när det gällt våra baltiska grannar. Vi vill en enkel sak; erkänn Estlands, Lettlands och Litauens rätt till frihet! Sverige och hela det svenska samhället måste tydligt och med kraft säga en sak; vi stöder balterna!
Det är därför vi står här måndag efter måndag. Under årtionden har svenska regeringar krävt frihet och demokrati långt bort i världen samtidigt som man i praktiken har stött socialistiska enpartiregimer. Om det sovjetiska förtrycket av våra baltiska grannar har de däremot varit tysta. Nu är vi inte tysta längre. Nu talar vi! Vi kräver frihet för våra grannar, vi kräver frihet från kommunismens förtryck och vi kräver att Sverige ska stödja balternas sak!
Om vi inte vågar stå upp för balternas rätt till frihet och demokrati värnar vi inte den frihet och demokrati som hör alla till. Släpp balterna fria! Låt friheten bli lika självklar där som här! Upphör med diktaturens förtryck!
Vi stöder balterna! Och vi ger oss inte. Ses vi nästa måndag? måndag klockan 12? Bra! Då ses vi här nästa måndag klockan 12! Välkomna!
