Mereajaloomuuseum jutustab läbi põgenemisel kaasavõetud asjade Läänemere ajalugu

920

På svenska: Sjöhistoriska berättar Östersjöns historia genom föremål på flykt


Teise maailmasõja lõpus võtsid tuhanded põgenike paadid Baltimaadest kursi Rootsi poole. Nende paatide pardal polnud mitte ainult inimesed, vaid ka pambud ja kohvrid igasuguste asjadega. Fotoalbumid, hõbedased söögiriistad, ristimiskleidid, raamatud ja kaisukarud said esmakordselt kiikuda Läänemere lainetel koos kalavõrkude, kompasside ja vahel ka tulirelvadega. Esemed kajastavad inimeste saatusi okupeeritud Baltikumis, aga ka ühiseid mälestusi ja kogemusi põgenemisest. Need kannavad lugusid lootusest ja meeleheitest, igapäevaelust ja raskustest ning kaotustest ja ellujäämisest sõja ja hävingu ajastul. Väikeste, kuid värvikirevate pusletükkidena annavad esemed olulise panuse põgenemisest arusaamisse ja moodustavad ainulaadse peatüki Läänemere ajaloos.

– Mereajaloomuuseum

Raamat „Põgenemisel kaasavõetud asjad“

16. juunil oli mul au modereerida Stockholmi Mereajaloomuuseumis raamatu „Föremål på flykt“ (Põgenemisel kaasavõetud asjad) esitlust. Huvi raamatu vastu oli suur ja saal oli rahvast täis. Publiku hulgas oli palju tuttavaid rootsieestlasi ja eestirootslasi. Esireas istus Madli Wiiburg Walfridsson koos ema Taimi Wiiburgiga, süles armastatud kaisukaru.

Kõigepealt esines tervituskõnega muuseumi direktor Mats Djurberg. Seejärel oli minu kord juhtida raamatuteemalist paneeldiskussiooni autorite ja projektis osalejatega. Diivanil istusid Anna Arnberg (projektijuht, kultuuripärandi üksuse juht), Mirja Arnshav (teadur ja raamatu autor), Elin Heppling (etnoloog ja teadusassistent), Andrejs Legzdins ja Lars Lindström (paadipõgenikud 1943–1944). Elin Heppling esitas kaks Marie Underi luuletust ja Lars Lindström ühe oma venna luuletuse. Lars Lindström näitas kõigile Piiblit, mis tal põgenedes kaasas oli, ja Andrejs Legzdins oma nahast portfelli. Jutukas Lars Lindström Vormsilt pakkus rõõmsalt läbi pisarate oma lugu esimestest aastatest Rootsis. Ta oli siis 17-aastane.

Foto: Anneli Karlsson

Raamatus „Föremål på flykt“ võivad kõikjal üle Rootsi kummutites ja pööningutel alleshoitud asjad saada suunaviitadeks sellele, mida Eesti ja Läti ajalookirjutuses nimetatakse suureks põgenemiseks.

Raamatu koostas Mereajaloomuuseum projekti „Flyktens materialitet“ (Põgenemise ainelisus) raames. Projekti on rahastatud Riigi Muinasvarade Ameti teadus- ja arendustoetuse ning Riiklike mere- ja transpordiajaloo muuseumide (SMTM) vahenditest. Raamatu on välja andnud Nordic Academic Press ja selle on kujundanud Lönegård & Co. Trükitud on see Mereajaloomuuseumi sõprusühingu Sjöhistoriskas Vänner toetusel. Raamatut saab osta Mereajaloomuuseumis, Akademibokhandelnis, tellida veebipoe Boken.com kaudu või lugeda ja kuulata Nextory vahendusel.

Foto: Anneli Karlsson
Mai, Taimi ja Madli Wiiburg Foto: Sirle Sööt
Andrejs Legzdins, Elin Heppling, Anna Arnberg ja Mirja Arnshav. Foto: Anneli Karlsson
Ulvi Paff Eriksson ja taustal tema kollane ühe kõrvaga karu. Foto: Sirle Sööt

Näitus „Põgenemine Balti riikidest 1943–1944“

22. septembril avati vernissaažiga näitus „Põgenemine Balti riikidest 1943–1944“. Näitus põhineb samal uurimisprojektil „Põgenemisel kaasavõetud asjad“. Tervitussõnad lausus muuseumi direktor Mats Djurberg, projektist rääkis teaduskoordinaator Mirja Arnshav SweedEst Song esitas kolm lugu “Laul Munamäel”, “Konnatiik” ja “Mu isamaa on minu arm”. Kristian Luuk luges publikule ette väljavõtteid oma vanaisa päevaraamatust, Eestist põgenemisest laevaga “Lady” ja saabumisest Rootsi 1944. Eesti, Läti ja Leedu saatkondade esindajad lindi lõikamise asemel sidusid hoopis sümboolselt kokku nelja erineva lipuvärvides lindid. 

Ansambel SweedEst Song Foto: Sirle Sööt

Need, kes täna saavad rääkida oma kodust põgenemisest, olid sõja ajal lapsed. Näituse lähtekohaks on nende mälestused ja esemed. Enamik Baltikumist põgenenutest elas ülejäänud elu paguluses, Rootsis või teistes riikides. Paljud lootsid, et saavad peagi kodumaale tagasi pöörduda, kuid tegelikult kulus aastakümneid, enne kui see võimalikuks sai. Alles 1991. aastal said Balti riigid taas vabaks. Enamik ei näinud enam kunagi oma vana kodu või mahajäänud sõpru ja sugulasi. Kodumaalt kaasa toodud asjad said erilise väärtuse kui sild tänase ja lahkumiseelse elu vahel ning mälestustena põgenemisest. Näitus kajastab põgenemist üle Läänemere, alustades igapäevaelust okupatsiooni ajal ja lõpetades Rootsi saabumise ja eluga paguluses.

Mereajaloomuuseum

Eesti saatkonna asejuht Mikael Laidre, Mereajaloomuuseumi direktor Mats Djurberg, Kristian Luuk, Läti suursaadik Ilze Ruse, Leedu saatkonna asejuht Donatas Butkus. Foto: Sirle Sööt
Mare Zastrovi kindad, sall ja müts põgenemisel. Foto: Sirle Sööt
Tiiu Valmet, neiupõlves Zastrov, oma pere asjade juures ja hoidmas käes fotot, millel on tema õde Mare näitusel olevate riietega. Foto: Sirle Sööt

Näituse sisu põhineb Mirja Arnshavi lõputööprojektil „De små båtarna och den stora flykten: Arkeologi i spåren av andra världskrigets baltiska flyktbåtar“ (Need väikesed paadid ja see suur põgenemine: arheoloogia II maailmasõja Balti põgenikupaatide jälgedes) Mereuuringute keskuses (Cemas) ning Stockholmi arheoloogia- ja antiikkultuuri osakonnas Stockholmi Ülikoolis, ning projektil „Flyktens materialitet“ (Põgenemise ainelisus), mida rahastati Riigi Muinasvarade Ameti teadus- ja arendustegevuse fondist. Näitus on teoks saanud tänu muuseumi sõprusühingu Sjöhistoriskas Vänneri heldele panusele.
____________

Ärge laske mööda võimalust külastada Mereajaloomuuseumi!

27. september kl 18.00 Õhtuloeng: Need väikesed paadid ja see suur põgenemine
– Mirja Arnshav

28. september kl 11.30 Lõunaloeng: Põgenikelaev TRIINA Tallinnast 1944
– Thomas Niit

11. oktoober kl 18.00 Õhtuloeng: Maa sisse peidetud või üle mere toodud põgenemisel kaasa võetud asjad jutustavad – Mats Burström ja Mirja Arnshav

24. november kell 18.00 Dokumentaalfilm „Dottern bakom järnridån“  (Tütar raudse eesriide taga) esilinastus. Pärast filmi vestlus filmitegijate Erik Forslundi ja Nicholas Partsiga ning nende ema Mare Milkiga, kes 1944. aastal Eestist põgenedes vanematest eraldati ja nõnda raudse eesriide taha jäi.

3. detsember kl 10–17 Balti jõuluturg
Kõrge kvaliteediga käsitööd ja kultuuriüritusi pakkuva Balti jõuluturu korraldab Mereajaloomuuseum koos Balti koostöögrupiga, mis kujutab endast koostööd Rootsi Eestlaste Liidu, Eestirootslaste Kultuuriühingu SOV, Rootsi Lätlaste Liidu (ZLA), Leedu Liidu (LBS) ja Rootsi-Läti Ühingu vahel.

Sirle Sööt
Eesti keelde tõlkis Evelyn Höglund


Sjöhistoriska berättar Östersjöns historia genom föremål på flykt

I slutet av andra världskriget satte tusentals baltiska flyktbåtar kurs mot Sverige. Ombord på dessa båtar fanns inte bara människor, utan också väskor och bylten som packats med allehanda saker. Fotoalbum, silverbestick, dopklänningar, böcker och nallebjörnar fick för första gången gunga på Östersjöns vågor, tillsammans med fiskegarn, kompasser och ibland även skjutvapen. Föremålen speglar enskilda människors öden i det ockuperade Baltikum, men också delade minnen och erfarenheter av flykt. De bär på berättelser om hopp och förtvivlan, om vardag och strapatser och om saknad och överlevnad i tider av ofred och uppbrott. Som små men färgstarka pusselbitar utgör föremålen ett viktigt bidrag till förståelsen av migration och bildar ett unikt kapitel i Östersjöns historia.
– Sjöhistoriska

Boken Föremål på flykt

Den 16 juni hade jag äran att moderera boksläppet för Föremål på flykt på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Intresset för boken var stort och salen var full. Det var många bekanta sverigeester och estlandssvenskar i publiken. I första raden satte Madli Wiiburg Walfridsson med sin mor Taimi Wiiburg, med hennes älskade nallebjörn i famnen. 

Först hälsade museichef Mats Djurberg välkommen. Sedan var det min tur att leda panelsamtal om boken med författare och medverkande i projektet. I soffan satt Anna Arnberg (projektledare, chef för kulturarvsenheten), Mirja Arnshav (forskare och författare till boken), Elin Heppling (etnolog och forskningsassistent), Andrejs Legzdins och Lars Lindström (båtflyktingar 19431944). Elin Heppling läste också två dikter av Marie Under och Lars Lindström läste en dikt av sin bror. Lars Lindström visade alla bibeln som han hade med sig vid flykten och Andrejs Legzdins sin läderportfölj. Den pratsamma Lars Lindström från Ormsö erbjöd glatt och genom tårar sin berättelse om sina första år i Sverige. Han var då 17 år gammal.

Foto: Anneli Karlsson

I boken Föremål på flykt får ting, sparade i byrålådor och på vindar runt om i landet, bli vägvisare till det som i estnisk och lettisk historieskrivning har kallats den stora flykten.

Boken är framtagen av Sjöhistoriska museet, inom projektet Flyktens materialitet. Projektet har finansierats med medel från Riksantikvarieämbetets FoU-anslag och av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM). Boken ges ut av Nordic Academic Press och har formgetts av Lönegård & Co. Den har tryckts med stöd från Sjöhistoriska museets vänförening, Sjöhistoriskas Vänner. Boken kan köpas på Sjöhistoriska, i Akademibokhandeln, beställas via webbutiken Boken.com eller läsas och lyssnas på via Nextory. 

Mai, Taimi ja Madli Wiiburg Foto: Sirle Sööt

Utställningen Flykten från Baltikum 19431944

Den 22 september invigdes utställningen Flykten från Baltikum 1943–1944 med vernissage. Utställningen baseras på samma forskningsprojekt som Föremål på flykt. Museichef Mats Djurberg hälsade välkommen, forskningssamordnare Mirja Arnshav berättade om projektet. SweedEst Song framförde tre vackra estniska sånger. Kristian Luuk läste upp ett avsnitt från sin farfars dagbok.  Istället av att klippa band knytes band av representanterna av Estlands, Lettlands och Litauens ambassad tillsammans med Mats Djurberg och Kristian Luuk. 

SweedEst Song Foto: Sirle Sööt
Mikael Laidre, Mats Djurberg, Kristian Luuk, Ilze Ruse, Donatas Butkus. Foto: Sirle Sööt

De som idag kan berätta om uppbrottet och flykten var barn under kriget. Deras minnen och föremål är utgångspunkt för utställningen. De flesta som flydde från Baltikum levde resten av sina liv i exil, i Sverige eller i andra länder. Många hoppades på att snart kunna återvända, men det skulle dröja decennier innan det blev möjligt att resa tillbaka. Först 1991 kunde de baltiska staterna frigöra sig. De flesta återsåg aldrig sina gamla hem eller vänner och anhöriga som blivit kvar. Saker som tagits med från hemlandet fick ett särskilt värde som länkar till livet före uppbrottet och som minnen av flykten. Utställningen fokuserar på flykten över Östersjön med början i ett vardagsliv under ockupation och slutet vid ankomsten till Sverige och ett liv i exil.

– Sjöhistoriska

Utställningens innehåll bygger på Mirja Arnshavs avhandlingsprojekt De små båtarna och den stora flykten: Arkeologi i spåren av andra världskrigets baltiska flyktbåtar vid Centrum för maritima studier (Cemas) och Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet samt Flyktens materialitet som finansierats med Riksantikvarieämbetets FoU-anslag. Utställningen har möjliggjorts genom generöst bidrag från museets vänförening Sjöhistoriskas Vänner. 

SIRLE SÖÖT
____________

Missa inte på Sjöhistoriska!

27 september kl. 18.00 Kvällsföredrag: De små båtarna och den stora flykten
Mirja Arnshav

28 september kl. 11.30 Lunchföredrag: Flyktingsfartyg TRIINA från Tallinn 1944
 Thomas Niit

11 oktober kl. 18.00 Kvällsföredrag: Gömt i jord eller fört över hav – föremål från flykten berättar – Mats Burström och Mirja Arnshav

24 november kl. 18.00 Premiärvisning av dokumentären Dottern bakom järnridån Efterföljande samtal med filmskaparna Erik Forslund och Nicholas Parts samt deras mamma Mare Milk, som skildes från sina föräldrar under flykten från Estland 1944 och blev kvar bakom järnridån.

3 december kl. 1017 Baltisk julmarknad fylld med högkvalitativt hantverk och kulturella inslag. Den baltiska julmarknaden arrangerar Sjöhistoriska tillsammans med Baltiska samarbetsgruppen som är ett samarbete mellan Sverigeesternas Riksförbund, Estlandssvenskarnas kulturförening SOV, Letternas Riksförbund i Sverige (ZLA), Litauiska Riksförbundet (LBS) och Svensk-Lettiska Föreningen. 

 

 

Eelmine artikkelStockholmi Eesti Maja pere kohtus uue suursaadiku ja konsuliga
Järgmine artikkelJõulujumalateenistused