På svenska: Sveriges organiserade ester 

Organiseeritud rootsieestlased

Rootsi-eestlaste organiseeritud tegevusel on pikk ja värvikas ajalugu. Juba 1930 tegutses siin Rootsi-Eesti Ühing, millel oli 184 liiget. 1932 asutati Stockholmi Eesti Ühing. Teine maailmasõda tõi Rootsi 32 000 paadipõgenikku, kellest 25 000 olid eestlased ja 7000 rannarootslased. 1944 asutati Eesti Komitee, 1946 Eesti Rahvusfond ja 1947 Eesti Rahvusnõukogu.

50ndate alguses võtsid rootsi-eestlased osa eestlaskonna ülemaailmsest organiseerumisest Vabade Eestlaste Ülemaailmse Keskorganisatsiooni (VEKO) raames; viimane oli  Ülemaailmse Eesti Kesknõukogu (ÜEKN) üks asutajaid. VEKO likvideerudes küpses  teiste maade eeskujul   plaan  luua Rootsi eestlaskonnas demokraatlikult valitud rahvaesindus,  lähtudes seejuures vähemusrahvustele  rakendatud kultuurautonoomiast iseseisvas Eestis.  Moodustas ju eesti pagulasgrupp Rootsi etnilise vähemuse. Enne teostati eestlaskonnas rahvaküsitlus, millele üle 5 000 inimese vastas positiivselt. 

19.-28. mail 1956 toimusidki esimesed üleriiklikud, isikuvalimise printsiibil läbiviidud Rootsi Eestlaste Esinduse (REE) üldvalimised. Valimiste läbiviimiseks moodustati suuremates eestlaste keskustes valimistoimkonnad ja koostati valijate nimekirjad, kokku umbes 17 000 eestlast, nendest 5 101 käis valimas. 100-kohalisse esinduskogusse kandideeris 174 inimest.  

REE esinduskogu – rootsieestlaste parlamendi – 1. istung toimus 29.- 30. septembril 1956. Esinduskogu liikmetest moodustati rida komisjone, nagu poliitiline välis- ja kodumaakomisjon, kultuuri-  ja  noortetöö  ning  koolikomisjon, lisaks komisjonid majanduslike, organisatoorsete ja juriidiliste küsimuste lahendamiseks.  Jagunedes rühmitustesse, nagu  Rahvuslik Koostöö Keskus,  Eesti Vabadusliit,  Rahvuslik Parempoolne Rühm jt, vôttis esinduskogu parlamentaarse ilme. Tegevust majandati korjanduste ja iga-aastase loteriiga.

Ühiseks ülesandeks oli kaitsta Rootsis elavate eestlaste rahvuslikke, kultuurilisi ja sotsiaalseid huve. Rootsi riigipäevale tehti esildisi kultuurautonoomia, eesti koolide, topeltkodakondsuse ja töökaitse teemal. Esinduskogu töö oli peamiselt suunav ja koordineeriv, initsiatiive andev ja aktsioone praktiliselt algatav.

Informatsiooniga tegelev REE teateteenistus asutas 1957  ajakirja ”Rahvuslik Kontakt”. 1959 – 1971  toimusid saadikute järelkasvu eest hoolitsevad noorte Rahvaülikooli suvekursused Gimos (M). 1962 hakati välja andma iga-aastast kultuuriauhinda. 1971 alustas tööd Eesti Kultuurarhiiv. Need on vaid mõned näited REE tegevusest.

Kui aastal 1976  Rootsi riigivõimud kehtestasid uue vähemuspoliitika ja hakati minoriteetidele riigitoetust jagama, lähtuti vähemusgrupi arvust, alampiiriks 3000 registreeritud liiget, kes toetavad oma rahvusgrupi organisatsiooni  teatud summaga (tollal vähemalt 5 krooni)  aastas.  Eesti keskorganisatsioonidest leiti toetuse vääriliseks  nii Eesti Komitee, mis ajapikku muutus organisatsioonide liiduks,  kui ka REE, millel puudus  liikmeskond, ent omas valijaskonda ja korralisi toetajaid.  

Poliitiline vastupanuvõitlus tõusis haripunkti 80ndate lõpul, kui Eestis algas ärkamisaeg. REE korraldas 1988 – 1991 Metsakodus Noorte Rahvaülikooli, kus õpetati noortele demokraatia aluseid. Samaaegselt  tegutses METROO (Metsaülikool Rootsis). Hakati korraldama demonstratsioone MRP aastapäeval 23. augustil  Nõukogude Liidu saatkonna ees, 1990-1991 koguneti  esmaspäeviti Norrmalmstorgil lätlaste ja leedulastega koos.  Fookus oli Balti riikide vabanemisel  N.Liidu haardest.

Rootsi Eestlaste Esindus muutub Rootsi Eestlaste Liiduks

Eesti taasisesvumise järel tekkis keskorganisatsioonides identiteedi kriis.  Lisaks teatas Sisserännuamet Rootsi Eestlaste Esindusele  1993. aastal:  kuna  Eesti on vaba, ei vajata enam ”eksiilparlamenti”,  järelikult, ei anta REEle enam riigitoetust. Kiires korras  kujundati  REE ümber eestlasi kui etnilist vähemust esindavaks liikmesorganisatsiooniks. Parandati põhikirja ja REE muutus 1994. aasta kevadistungil Rootsi Eestlaste Liiduks (REL), milllel oli 2 000 liikmemaksu tasunud liiget. 

Esinduskogu valimised iga nelja aasta järel jäid püsima, kusjuures Rootsi jagati kuueks valimispiirkonnaks. Esinduskogu saadikute arvu vähendati. Iga nelja aasta järele on uued Esinduskogu valimised. Esinduskogusse valitakse üleriiklikult 40 saadikut. Viimased valimised toimusid 2014, järgmised 2018.

Teised suuremad organisatsioonid, nagu Eesti Rahvusfond, Rahvusnõukogu ja Eesti Komitee ajapikku hääbusid. Ainsa üleriikliku keskorganisatsioonina on alles jäänud Rootsi Eestlaste Liit.

Iga nelja aasta järel kutsub REL vajadusel kokku aktiivselt tegutsevad organisatsioonid, et arutada eestlaskonda puudutavaid üleriiklikke küsimusi. 2016.a. 24. aprillil toimuval organisatsioonide kohtumisel on fookuses Eesti Vabariigi 100 aastapäeva tähistamine Rootsis.

Kirjandus eestlaskonnast Rootsis:

• Balti pagulased Rootsis pärast 1905. aasta revolutsiooni, Aleksander Loit, TUNA 2005 nr. 1.
• Eesti Rootsis. Ülevaade sõnas ja pildis, koostaja Bernard Kangro. Eesti Kirjanike Kooperatiiv. Lund 1976.
• Eestlased Norrköpingis 1944-2000. Toimetus Kusta Adamson, Arnold Pundi, Johannes Äro, 2001, Tartu.

Sveriges organiserade ester

Sverigeesternas organiserade verksamhet har en lång och färgrik historia. Redan 1930 verkade här Svensk-estniska föreningen med 184 medlemmar. 1932 grundades Stockholms estniska förening. Andra världskriget förde med sig 32 000 båtflyktingar till Sverige av vilka 25 000 var ester och 7000 estlandssvenskar. 1944 grundades Estniska Kommittén, 1946 Estniska Nationalfonden och 1947 Estniska Nationalrådet.

I början av femtiotalet deltog sverigeesterna i att organisera världens ester inom ramen för Fria Esters Världscentralorganisation (VEKO); den senare var en av grundarna till Världsestniska Centralrådet (ÜEKN). När VEKO avvecklades mognade planen att med andra länder som förebild skapa en demokratiskt vald folkrepresentation för Sveriges estniska minoritet. Man utgick därvid ifrån de kulturautonomier som minoritetsfolken i det fria Estland åtnjutit. Den estniska flyktinggruppen utgjorde ju en etnisk minoritet i Sverige. Innan genomfördes en folkomröstning bland Sveriges ester, där över 5000 personer röstade positivt.

19-28 maj 1956 verkställdes så de första rikstäckande allmänna personvalen till Esternas Representation i Sverige (REE). För att genomföra valen bildades valkommissioner i de städer med ett större antal estniska invånare. I röstlängderna som sammanställdes fanns omkring 17 000 ester av vilka 5 101 deltog i valet. Till representantskapet med 100 platser kandiderade 174 personer.

29-30 september 1956 hölls REE:s representantskaps – sverigeesternas parlaments – första sammanträde. Av representantskapets medlemmar bildades en rad utskott, som det politiska utrikes- och hemlandsutskottet, utskotten för kultur, ungdomsarbete och skola, därtill olika utskott för att lösa ekonomiska, organisatoriska och juridiska frågor. Indelade i olika grupperingar, som Nationellt Samarbetscentrum, Estniska Frihetsunionen, Nationella Högergruppen m.fl., tog representantskapet ett parlamentariskt uttryck. Verksamheten finansierades genom insamlingar och ett årligt lotteri.

En gemensam uppgift var att försvara sverigeesternas nationella, kulturella och sociala intressen. Till Sveriges riksdag lämnades förslag om kulturautonomi, estniska skolor, dubbelt medborgarskap, arbetsskydd och andra frågor. Representantskapets arbete var huvudsakligen vägledande och koordinerande, men tog även praktiskt initiativ till olika aktioner. REE:s informationstjänst grundade 1957 tidskriften ”Rahvuslik Kontakt”. För att säkra återväxten av nya ombud arrangerades 1959-1971 sommarkurser för ungdomar i Gimo. 1962 började man ge ut ett årligt kulturpris. 1971 inledde Estniska Kulturarkivet sitt arbete. Detta är bara några exempel ur REE:s verksamhet.

När den svenska staten 1976 införde en ny minoritetspolitik och började dela ut statsunderstöd till minoriteter, utgick man ifrån minoritetsgruppens storlek. Den undre gränsen var 3000 medlemmar som stödjer sin folkgrupps organisation med en viss summa (då minst 5 kronor) om året. Av de estniska centralorganisationerna uppfylldes detta krav av Estniska Kommittén, som med tiden utvecklades till en paraplyorganisation, och även REE, som då saknade medlemmar, men hade sin väljarbas och vanliga sympatisörer.

Den politiska motståndskampen nådde sin höjdpunkt i slutet av åttiotalet, då det nationella uppvaknandet tagit fart i Estland. REE anordnade 1988-1991 Ungas Folkhögskola i Metsakodu, där man lärde ut demokratins grunder till unga. Samtidigt verkade METROO (Skogshögskolan i Sverige). Man började arrangera demonstrationer på årsdagen för Molotov-Ribbentrop-pakten den 23 augusti utanför Sovjetunionens ambassad, 1990-1991 samlades man varje måndag på Norrmalmstorg tillsammans med letterna och litauerna. Fokus låg på de baltiska staternas befrielse från Sovjetunionens grepp.

Esternas Representation i Sverige blir Sverigeesternas Förbund

Efter Estlands återbefrielse genomlevdes en identitetskris i de estniska centralorganisationerna i Sverige. Vidare nåddes Esternas Representation i Sverige 1993 av beskedet från Invandrarverket att det inte längre behövs en ”exilregering” eftersom Estland är fritt. Därför skulle man inte längre dela ut något statligt understöd till REE. Så fort som möjligt omvandlades REE till en medlemsorganisation representerande Sveriges ester såsom en etnisk minoritet.

Stadgarna ändrades och på 1994 års vårsammanträde omvandlades REE till Sverigeesternas Förbund (REL) med 2 000 betalande medlemmar. Val till representantskapet fortsatte att hållas vart fjärde år, varvid Sverige delades in i sex valdistrikt och representantskapet bantades ner till 40 ombud. De senaste valen hölls 2014, nästa kommer att hållas 2018.

De andra större organisationerna, som Estniska Nationalfonden, Nationalrådet och Estniska Kommittén, har med tiden insomnat. Som enda rikstäckande centralorganisation återstår Sverigeesternas Förbund.

Vart fjärde år sammankallar REL vid behov Sveriges aktiva estniska organisationer för att diskutera landsomfattande frågor rörande den estniska minoriteten. När organisationerna träffas den 24 april 2016 ligger fokus på firandet av Estlands 100-årsdag i Sverige.

Litteratur om esterna i Sverige:

• Balti pagulased Rootsis pärast 1905. aasta revolutsiooni. Aleksander Loit, TUNA 2005 nr. 1.
• Eesti Rootsis. Ülevaade sõnas ja pildis. Koostaja Bernard Kangro. Eesti Kirjanike Kooperatiiv. Lund 1976.
• Eestlased Norrköpingis 1944-2000. Toimetus Kusta Adamson, Arnold Pundi, Johannes Äro. Tartu 2001.