Jõululaat Stockholmi Eesti Majas / Julmarknad i Estniska Huset

På svenska: Var kan man få tag på estniska julklappar och julmat?

Laupäeval, 6. detsembril toimus jõululaat ja jõulukohvik Stockholmi Eesti Majas.

Müügil oli käsitöö, eesti toidukaubad, lai valik uusi raamatuid eesti ja rootsi keeles.

Raamatuesitlused:

• 14.00 Leena Männik Styren – Erna och Lembit… “Så det måste gå ändå”. 

   

  

  
  Raamat räägib Leena vanematest Erna ja Lembit Klemmerist ning nende elust Euroopa ajaloo murrangulisel ajal. Nad kasvavad mõlemad üles Eestis, kaotavad varakult oma emad ning on hiljem sunnitud põgenema nii Saksa kui ka Nõukogude okupatsiooni eest. Põgenedes esmalt Soome ja sealt edasi Rootsi püüavad nad rajada paguluses uut elu. Nende elusaatuste kaudu avaneb pilt sellest, kuidas inimesed suudavad, hoolimata suurtest kaotustest ja rasketest ajaloolistest sündmustest, leida jõudu igapäevaelu väikestest tegudest, oma elutahtest ja ühtekuuluvusest. See on lugu mitte allaandmisest ka siis, kui vabadus võetakse käest ja tulevik on ebakindel. 

• 14.30 Anneli Fichtelius “Orelimängija tütar”, “Organistens dotter” ja “Redarens hustru” (rootsi keeles)
  

  Anneli Fichtelius on Stockholmis elav kirjanik. „Rannarahva“ triloogia esimene osa „Orelimängija tütar“ (2024) oli tema esimene ajalooline romaan, mis on nüüd ilmunud ka eesti keeles. Sellel sügisel ilmus teine romaan “Reederi naine” ja järgmisel aastal on oodata järge „Patrioodi ema“.

  Oma raamatutes kirjeldab autor sageli unustatud lugu tuhandetest rootslastest, kes aastasadade jooksul elasid isoleeritult Eesti rannikul ja olid sunnitud Teise maailmasõja ajal Rootsi põgenema. Raamatute aluseks on tema enda perekonna lugu. 

• 15.00 Ivona Olofsson “Krigets själ : Ukraina – där varje steg berättar deras historia” ja “The Soul of War. Ukraine – Where Every Step Tells Their Story”

Ivona Olofsson on terapeut, kirjanik ja lektor, kellel on huvi inimese psüühika ja nende jõudude vastu, mis meie elu kujundavad. Tema juured on Poolas ja elu Rootsis on talle andnud pärandi nii sõja varjudest kui ka elu murdumatust jõust. Üle 20 aasta on ta töötanud inimestega muutuste keskel, sageli seal, kus isiklik ja eksistentsiaalne põimuvad. Kui Ukrainas sõda algas, kuulis ta sisemist kutset, mida ta ei saanud enam ignoreerida. Ta sõitis sinna – mitte reporterina, vaid kaasinimesena.

Sõja hing on Ivona Olofssoni esikromaan – lugu, mis liigub isiklike mälestuste ja ajalooliste jälgede piiril. Selle asemel, et pakkuda lihtsaid vastuseid, kutsub raamat lugejat mõtlema ja kaasa elama: see on teekond läbi põlvkondade, kus kohtuvad pärand ja valikud ning kus lootus hakkab tasapisi kuju võtma keset vastupanu. See on romaan, mis puudutab sügavalt – ja tuletab meelde, et me ei tohi jääda kõrvalseisjateks.

• 15.15 “Printsess ja trubaduurid. Ivar & Astrid Ivaski kirjavahetus Marie Underi ja Artur Adsoniga 1957-1979” (eesti keeles)

  Trükisoe raamat, mille esitlus toimub 24. novembril. Esitusel kõnelevad Eesti Kirjandusmuuseumi direktor Piret Voolaid, kirjandusteadlased Jaan Undusk, Tiina Ann Kirss ning koostajad-toimetajad Kanni Labi, Brita Melts ja Marin Laak. Kirju loevad luuletaja Kristiina Ehin ja lavastaja Margus Kasterpalu. Esitlust kantakse üle Eesti Kirjandusmuuseumis kirmusTV vahendusel. 

  Ivar Ivaski (1927–1992) ja Marie Underi (1883–1980) kirjavahetus sai alguse pärast kohtumist Stockholmis 1957. aasta suvel. Esimese kirja läkitas Ivar Ivask Marie Underile sama aasta oktoobris. Eesti-läti päritolu, Saksamaal Marburgis ülikoolihariduse saanud kirjandusteadlane ja luuletaja oli sel ajal 29aastane ning elas USAs Northfieldis, kuhu jäi peaaegu kogu eluks. Marie Under oli sellal 74aastane ja elas eksiilis Stockholmis. Kirjavahetus kestis 1979. aastani, pea Underi elu lõpuni. Kokku säilitakse Eesti Kirjandusmuuseumi kultuuriloolises arhiivis üle 550 vastastikku vahetatud kirja. 

  Ivar Ivaski ja Marie Underi kirjavahetust võiks kirjeldada kui hingesugulust ja poeetilist kõnesõrestikku. Sellesse kirjavahetusse on kaasatud ka nende abikaasad Astrid Ivask (1926–2015) ning Artur Adson (1889–1977). Kui Astrid esineb mõne üksiku kirjaga ja on rohkem tervituste saatja rollis, siis Adsoni ja Ivaski vahel on täiesti iseseisev, Underi ja Ivaski kirjavahetusega paralleelne suhtlus. Sageli saadab Ivask üheaegselt kirja nii Underile kui ka Adsonile.

• 15.25 Margus Laidre “Ars moriendi – ars amatoria. Kunst surra ja kunst armastada kesk- ja varauusaegses Euroopas” (eesti keeles)

  „Ars moriendi – ars amatoria“ uurib, kuidas on Euroopa ajas ja ruumis muutunud hoiakud kahte näiliselt nii vastandlikku nähtusse, nagu surm ja armastus.

  Igikestvas heitluses Erose ja Thanatose vahel kuulus kesk- ja varauusajal võit vaieldamatult viimasele. Surmast sai inimestele mitte ainult teekaaslane, vaid lausa sõber. Kristlasel tuli karta mitte surma ennast, vaid valesti, ettevalmistamatult suremist. Surm oli ühtlasi eluteekonna kõrgpunkti algus, mida tuli tervitada ning rõõmuga oodata. Maine elu, millesse lahutamatult kuulus ka füüsiline armastus, oli kõigest tühine, mööduv, ajutine vaheetapp, täis kannatusi ja katsumusi. Surm oli keskaegsele inimesele argine sündmus, kuhu oli kaasatud terve kogukond. Nüüdisaegse inimese eest on surm seevastu ära peidetud.

  Füüsilise armastusega on lood vastupidi. See omal ajal varjul hoitud ja taunimist leidnud tegevus on tänapäeval muutunud argiseks, vaadates meile julgelt silma nii ekraanilt kui ka leheveergudelt. Juba Sigmund Freud arutles, et surm ja seks jagavad ühist „peidetud identiteeti“. Kultuurisotsioloog Jacque Lynn Foltyn on seda mõtet edasi arendades jõudnud järeldusele, et surmast on saanud uus seks. Seejuures pole surm lihtsalt asendanud seksi kultuurilise tabuna, vaid sellega lausa kokku sulandunud.

  Nüüdsel ajal sureme üksinda ja sageli ka üksinduses ning armastame vaid iseennast ja armatseme iseendaga. Sündsuse ja sündsusetuse piirid on taas nihkunud. Neli-viissada aastat tagasi nägid need välja hoopis teistsugused. Mõnes mõttes ka inimlikumad. 

• 15.30 Martin Luuk “Självbiografi 1984–2001” ja Andres Lokko “Andres Lokko 2020–2024” – moderaator Valdo Kask (rootsi keeles)

  

  Martin Luuk on eesti juurtega kirjanik, näitleja ja muusik. Ta on avaldanud kõike manifestidest romaanideni. “Autobiograafia 1984–2001″ on tema üheteistkümnes raamat. Raamatus kirjeldab ta oma kujunemisaastaid, ajavahemikku 16. eluaastast kuni 33. eluaastani. Ta uurib oma väliseesti identiteeti, kasvamist Täbys ning teed, mis viis teda huumorirühmituseni Killinggänget. Samuti mõtiskleb ta oma vaimse tervise üle ja selle üle, kuidas see on aastate jooksul muutunud. Kõrged standardid ja suur saavutamisvajadus on mõjutanud tema eluteed.

  

Den 6 december hölls en julmarknad och ett julkafé i Estniska Huset i Stockholm.

Till försäljning: hantverk, estniska matvaror och ett brett urval nya böcker på estniska och svenska.

Bokpresentationer: 

• 14.00 Leena Männik Styren – Erna och Lembit… “Så det måste gå ändå”.

Leena har skrivit en bok om sina föräldrar Erna och Lembit Klemmer. Det är en skildring om livet under en omvälvande tid i Europas historia. Erna och Lembit växer båda upp i Estland, förlorar tidigt sina mödrar och tvingas senare fly från både tysk och sovjetisk ockupation. Efter flykt till Finland och vidare till Sverige försöker de att bygga ett nytt liv i exil. Genom Ernas och Lembits livsöden skildras hur människor, trots stora förluster och svåra historiska händelser, kan finna styrka i vardagens små handlingar, med sin livsvilja och i gemenskap. Det är en berättelse om att inte ge upp, även när friheten tas ifrån en och framtiden är oviss. Boken är skriven som autofiktion. Alla händelser har verkligen ägt rum.

• 14.30 Anneli Fichtelius “Organistens dotter” ja “Redarens hustru” (rootsi keeles)

  

  ANNELI FICHTELIUS är författare från Stockholm och drivs av en nyfikenhet på vad som formar en människa. Organistens dotter (2024, pocket 2025) är hennes första historiska roman och den första delen i serien Kustborna. Där skildrar hon den ofta bortglömda historien om de tusentals svenskar som under många århundraden levde isolerade längs Estlands kust och tvingades fly till Sverige under andra världskriget. Böckerna är inspirerade av hennes egen släkthistoria. Hösten 2025 är hon aktuell med den andra delen – Redarens hustru – som i sin tur kommer följas upp av Patriotens mor.

• 15.00 Ivona Olofsson “Krigets själ : Ukraina – där varje steg berättar deras historia” & “The Soul of War. Ukraine – Where Every Step Tells Their Story”

“Krigets själ” är inte en bok om krig – det är en bok om människan, om modet att fortsätta leva när allt runtomkring rasar samman. En gripande roman om överlevnad, mod och den inre kampen mellan hopp och förtvivlan. Genom huvudpersonens resa får vi följa en värld där mörker och ljus ständigt krockar – där lojalitet sätts på prov och där mänsklighetens kärna blottas i sin mest sårbara form.

Ivona Olofsson är terapeut, författare och föreläsare med en livslång nyfikenhet på det mänskliga psyket och på de krafter som formar våra liv. Med rötter i Polen och ett liv i Sverige bär hon ett arv av både krigets skuggor och livets okuvliga kraft. I över 20 år har hon arbetat med människor i förändring, ofta i gränslandet mellan det personliga och det existentiella. När kriget i Ukraina bröt ut hörde hon en inre röst hon inte längre kunde ignorera. Hon reste dit – inte som reporter, utan som medmänniska.

Krigets själ är Ivona Olofssons debutbok – en berättelse som rör sig i gränslandet mellan personliga minnen och historiska avtryck. Den väjer inte för smärtan, men bär också fram styrkan, ljuset och viljan att leva. Istället för att ge enkla svar bjuder boken in läsaren till reflektion och delaktighet: en resa genom generationer, där arv och val möts och där hoppet långsamt tar form mitt i motståndet. Det är en roman som berör på djupet – och som påminner oss om att vi aldrig kan förbli åskådare.

15.15 ”Prinsessan och trubadurerna. Ivar och Astrid Ivasks korrespondens med Marie Under och Artur Adson 1957–1979” (på estniska)

Den färsktryckta boken presenteras den 24 november. Vid presentationen talar Piret Voolaid, direktör för Estlands litteraturmuseum, litteraturvetarna Jaan Undusk, Tiina Ann Kirss samt redaktörerna och sammanställarna Kanni Labi, Brita Melts och Marin Laak. Breven läses av poeten Kristiina Ehin och regissören Margus Kasterpalu. Presentationen sänds via kirmusTV från Estlands litteraturmuseum.

Korrespondensen mellan Ivar Ivask (1927–1992) och Marie Under (1883–1980) tog sin början efter deras möte i Stockholm sommaren 1957. Det första brevet skickade Ivar Ivask till Marie Under i oktober samma år. Den estnisk-lettiske litteraturvetaren och poeten, utbildad vid universitetet i Marburg i Tyskland, var då 29 år gammal och bosatt i Northfield i USA, där han kom att leva nästan hela sitt liv. Marie Under var då 74 år och levde i exil i Stockholm. Brevväxlingen pågick fram till 1979, nästan fram till Unders död. I Estlands litteraturmuseums kulturhistoriska arkiv bevaras över 550 brev som växlats mellan dem.

Korrespondensen mellan Ivar Ivask och Marie Under kan beskrivas som en själsfrändskap och ett poetiskt samtalsrum. I brevväxlingen ingår också deras makar, Astrid Ivask (1926–2015) och Artur Adson (1889–1977). Astrid medverkar med några enstaka brev och fungerar främst som hälsningsförmedlare, medan Adson och Ivask för en helt egen parallell brevväxling vid sidan av den mellan Under och Ivask. Ofta skickar Ivask ett brev samtidigt till både Under och Adson.

• 15:25 Margus Laidres bok „Ars moriendi – ars amatoria. Konsten att dö och konsten att älska i det medeltida och tidigmoderna Europa“ (på estniska)

  
  ”Ars moriendi – ars amatoria” undersöker hur Europas inställning till två till synes motsatta fenomen – döden och kärleken – har förändrats genom tid och rum.

  I den eviga kampen mellan Eros och Thanatos var det under medeltiden och den tidigmoderna perioden utan tvekan den senare som segrade. Döden blev inte bara människans följeslagare utan rentav hennes vän. En kristen skulle inte frukta döden i sig, utan att dö på fel sätt – oförberedd. Döden sågs samtidigt som början på livets höjdpunkt, något man borde välkomna och vänta på med glädje. Det jordiska livet, där även den fysiska kärleken ingick, var blott ett tomt, förgängligt och tillfälligt mellansteg, fyllt av lidande och prövningar. För den medeltida människan var döden en vardaglig händelse som involverade hela gemenskapen. För den moderna människan har döden däremot gömts undan.

  Med den fysiska kärleken är det tvärtom. Det som en gång hölls dolt och fördömdes har i dag blivit vardagligt – det möter våra blickar både på skärm och i tidningsspalter. Sigmund Freud påpekade redan att döden och sexualiteten delar en ”dold identitet”. Kultursociologen Jacque Lynn Foltyn vidareutvecklade tanken och menade att döden har blivit den nya sexualiteten. Döden har inte bara ersatt sex som kulturellt tabu, utan i viss mån smält samman med det.

  I vår tid dör vi ensamma – och ofta i ensamhet – medan vi älskar endast oss själva och älskar med oss själva. Gränserna mellan anständighet och oanständighet har förskjutits på nytt. För fyra–femhundra år sedan såg de helt annorlunda ut. På vissa sätt också mer mänskliga.

• 15.30 Martin Luuk “Självbiografi 1984–2001” & Andres Lokko “Andres Lokko 2020–2024” – moderator Valdo Kask (på svenska)

Martin Luuk är en författare, skådespelare och musiker med estniska rötter.

Han har publicerat allt från manifest till romaner. ”Autobiografi 1984–2001” är hans elfte bok. I den skildrar han sina formativa år, från 16 till 33 års ålder. Han utforskar sin utomestniska identitet, uppväxten i Täby och den väg som ledde honom till humorkollektivet Killinggänget. Han reflekterar också över sin psykiska hälsa och hur den förändrats genom åren. Höga krav och en stark drivkraft att uppnå resultat har präglat hans livsväg.

 

ANDRES LOKKO [f. 1967] är en kritiker, journalist och dramatiker med estniska rötter.

I över trettiofem år har han skrivit om kultur, i synnerhet om popmusik. I dag är han bland annat verksam som krönikör i Svenska Dagbladet.

”Andres Lokko 2020–2024” är den fjärde volymen i hans serie av samlade texter.
”Lokko skriver med förtvivlan om hur liten roll popmusiken spelar i andra människors liv. Han skriver med en avundsvärd nyfikenhet och har bevarat den glöd som tändes när han som liten pojke förtrollades av sina första musikupplevelser.” — «Bernur»

Musikaliska inslag: Heli Vahing och Benno Margus (Estland).

Den fullängdskonsert ”Lämna mig inte” börjar kl. 17.00, efter att julmarknaden avslutats.

 

---