ESTO eelõhtul kõlab Cyrillus Kreegi “Reekviem”

115

På svenska: körmusik i världsklass genom ett av den estniska musikens mest älskade verk – Cyrillus Kreeks Requiem

25. juunil saab Stockholmis Katarina kirikus kuulda Cyrillus Kreegi loomingut. Dirigent Hirvo Surva juhatamisel tuleb ettekandele Kreegi reekviem.

  • Rahvusooper Estonia poistekoor
  • ETV Tütarlastekoor
  • Stockholmi Eesti Segakoor
  • Stockholmi Eesti Naiskoor
  • Organist Ene Salumäe
  • Dirigeerib Hirvo Surva
  • Palvus diasporaa piiskop Ove Sander
  • Sissejuhatus Sirle Sööt, Jaan Seim

Koormeistrid Hirvo Surva, Aarne Saluveer, Jaan Seim, Jaanika Kuusik

XIII ülemaailmsete eesti päevade eelõhtul toome publikuni maailmatasemel koorimuusikat ja pakume kuulajatele eesti muusika armastatud teost Cyrillus Kreegi reekviemi. Pühendame selle esituse tänutundega neile eestluse kandjatele, keda meie hulgas enam ei ole.

Mozarti reekviemist inspireeritud suurteos kõlab eesti keeles. Teos valmis 1927. aastal ning selle kirjutamiseks kulus kaks aastat. Cyrillus Kreek lõpetas „Requiemi” 37-aastasena, olles loominguliselt aktiivses vormis, vaheda mõtlemise ja teravmeelse ütlemisega täies elujõus mees. Mis sundis teda pöörduma surnutemissa poole? Tõukeks võis olla helilooja hea sõbra Peeter Süda ootamatu surm 1920. aastal ning püüd teha teoks Süda algusjärku jäänud kavatsus reekviemi komponeerimiseks.

Eesti esimese reekviemi esmaesitus toimus 20. oktoobril 1929 Estonia kontserdisaalis Eesti Muusika osakonna koori, Estonia sümfooniaorkestri ja bariton Aleksander Arderi esituses. Dirigeeris Juhan Aavik. Komponisti eluajal kõlas teos kokku kaheksa korda, sealhulgas kümnenda üldlaulupeo raames 25. juunil 1933 Kaarli kirikus ning 1938. aastal kahel korral Tartus: 9. märtsil Vanemuises Enn Võrgu ja 20. märtsil Pauluse kirikus Eduard Tubina juhatusel. Viimane kord kuulis Kreek oma helitööd 18. veebruaril 1940, kui Estonia kontserdisaalis tähistati tema 50. juubelit. Alates 1968. aastast taasavastati „Requiem” Alfred Karindi ja Roman Matsovi eestvedamisel, hiljem on teost dirigeerinud Peeter Lilje, Arvo Volmer, Olari Elts, Tõnu Kaljuste jt.

“Mis usku te olete?” küsis teravmeelne ajakirjanik heliloojalt, kes oli katoliku surnumissa autor, ristitud luteri usku Karl Ustavina, siis isa uue töökoha tõttu Vormsi kirikukoolis ümber ristitud vene õigeusku uue eesnimega Kirill. Ja nüüd, täielises Eesti Vabariigis: “Mis usku te olete?” “Olen Eesti usku,” vastanud Cyrillus Kreek.

Reekviemi iseloomustamiseks on loomisajast tänaseni pea kõik seda käsitlenud kirjutajad kasutanud epiteete rahvuslik, eestilik ja tasakaalustatud või vaoshoitud. „Requiem” oma põhi karakterilt, stiililt ja väljenduslaadilt mõjunud kuulajatele ja muusikauurijatele läbi aastakümnete enam-vähem ühtmoodi, pälvides asjatundjate tunnustust.

“Requiem” on mitte ainult meie vaimuliku heliloomingu parim teos, vaid kahtlemata üks väärtuslikum saavutus kogu meie heliloomingus. Selle teosega Kreek kinnitab kontsentreeritud kujul oma erakordset loomingulist andekust puht kunstilises ja veel enam rahvuslikus mõttes. [—] See üksikuist kindlailmelistest osadest koosnev teos on arendatud väga orgaaniliselt: kõigis selle üksikuis osades võib tunda teost valdavat põhilist tõsielu sügavust religioossete elamuste näol. Kogu meloodiline materjal on tuletatud nagu mingist kõike endas sisaldavast ürgmeloodiast. Mis aga sellele kõigest vähemolulisest vabale ja väga kontsentreeritud-kujulisele üldmuusikaliselt tüsedale helitööle annab erakordse väärtuse, on asjaolu, et Kreek on suutnud luua helikeele, mis läbinisti baseerub vana rahvamuusika omapärale. (Karl Leichter 1939. aastal Kreegi 50. aasta juubeli puhul)

Kogu teosest leegitseb välja mingi seesmine tuli, sügav kohati väga hell ja kaunikõlaline põhitoon, mis aeg-ajalt läheb üle pingelisteks tõusudeks, säravateks kulminatsioonideks, et siis jälle nagu enesesse kiindunult vaibuda või alustada uut mõtet. Kõik sünnib mõõdukalt, kõik on omal kohal. Selle suurteose loomisprotsess on olnud üks kaunimaid, mida inimene suudab läbi elada ja enesest sellise selguse ning täiuslikkusega välja tuua. Maailma literatuuris leidub küll dramaatiliselt jõulisemaid, väljendusabinõude poolest efektsemaid, kompositsioonitehniliste võtete kasutamislaadilt virtuooslikumaid, usulistele traditsioonidele sisult lähemalseisvaid reekvieme, kuid ei leidu sügavamalt läbitunnetatud, suurema seesmise soojuse ja hardumusega — ent siiski rangelt tasakaalus — kirjutatud samalaadilist teost, kui seda on Kreegi Reekviem. (Eduard Tubin 1962. aastal)

Cyrillus Kreek 3. XII 1889 — 26. III 1962

3. detsembril 1889 sündis Läänemaal, Võnnu vallas Saanika koolimajas Gustav (pärast õigeusku salvimist Konstantin) ja Mari (Maria) Kreegi perre üheksas järeltulija, kes viis nädalat hiljem sai ristimisel nimeks Karl Ustav. 1896. aastal sai isa õpetajakoha Vormsil, kus pere elas lühikest aega. Seal ristiti terve pere õigeusku. Nimi Karl Ustav asendati venepärase Kirilliga. Sellest tekkis hilisem kunstnikunimi Cyrillus.

Sarnaselt isaga teenis ka Cyrillus Kreek oma igapäevast leiba õpetajana, töötades pedagoogina samuti üle neljakümne aasta. Õpetajatöö oli mõlemale tähtis, kuid selle kõrvale mahtus palju muudki: isa rajas aedu, poeg tegutses dirigendina ja kirjutas muusikat. Viimatinimetatu – komponeerimine – sai Cyrillus Kreegi elus keskse koha. Lisaks heliloomingule on Kreek Eesti muusikasse jätnud jälje muusikapedagoogina, dirigendina, rahvamuusika kogujana, eestirootslaste muusikategevuse edasiviijana jne.

Kuula lisaks:

Pileti hind 100 kr.
Osta pilet 
SWISH 1235691894
BG 701-7122
(Sverigeesternas Riksförbund)

ESTO passiomanikele, esinejatele (käepaelaga) ja alla 21aastastele tasuta!

Cyrillus Kreek “Rekviem”
25.06 kl. 20:00
Katarina kyrka, Högbergsgatan 13 A, Stockholm

  • Nationaloperans Estonia gosskör
  • Estniska Televisionens flickkör
  • Stockholms Estniska Kör
  • Stockholms Estniska Damkör
  • Organist Ene Salumäe

Dirigent Hirvo Surva
Bön av diaspora-biskop Ove Sander
Inledning Sirle Sööt, Jaan Seim

Förberedande körledare Hirvo Surva, Aarne Saluveer, Jaan Seim, Jaanika Kuusik

Konserten äger rum kvällen innan starten för den XIII Estnisk Världsfestivalen. Publiken får ta del av körmusik i världsklass genom ett av den estniska musikens mest älskade verk – Cyrillus Kreeks Requiem. Vi tillägnar konserten med särskild tacksamhet åt de bärare av estnisk kultur som inte längre finns kvar bland oss.

Kreeks Requiem, som har hämtat inspiration från Mozarts Requiem, sjungs på estniska. Verket tog två år att skriva och blev klart 1927. Cyrillus Kreek var då 37 år, full av skaparkraft och utrustad med ett skarpt och träffsäkert intellekt. Varför valde han att skriva en dödsmässa? Impulsen kan ha kommit efter Kreeks gode vän kompositören Peeter Südas oväntade död 1920 och en ambition att fullfölja Südas intention att själv komponera ett requiem, som dock aldrig blev av.  

Detta Estlands första requiem uruppfördes den 20 oktober 1929 i Estonias konsertsal av Estniska Musikavdelningens kör, Estonias symfoniorkester och barytonsångaren Aleksander Arder, allt under ledning av dirigenten Juhan Aavik. Verket framfördes totalt åtta gånger under tonsättarens livstid bl a inom ramen för den tionde sångfestivalen den 25 juni 1933 i Karlskyrkan och två gånger i Tartu 1938: 9 mars i Vanemuines konsertsal, dirigent Enn Võrk och 20 mars i Pauluskyrkan, dirigent Eduard Tubin. Sista gången Kreek hörde ett framförande av sitt verk var den 18 februari 1940 i Estonias konsertsal då man firade Kreeks 50-årsjubileum. Kreeks Requiem återupptäcktes med början 1968 på initiativ av Alfred Karindi och Roman Matsov. Senare har verket dirigerats av Peeter Lilje, Arvo Volmer, Olari Elts, Tõnu Kaljuste m fl.

För att ge en karakteristik av Kreeks Requiem har nästan alla skribenter från första början fram till idag använt epitet som nationell, estnisk och balanserad eller stram. Utifrån grundkaraktären, stilen och uttrycket har Requiem av publiken och musikforskare genom årtiondena uppfattats på ett likartat sätt och vunnit erkänsla hos expertisen. 

“Requiem är inte bara vårt främsta sakrala verk utan tveklöst en av de mest värdefulla kompositionerna i hela vårt musikskapande. Med detta verk får vi en bekräftelse i koncentrat på Kreeks enastående kreativa begåvning i konstnärlig och än mer i nationell form. Verket med sina tydligt utformade enskilda delar har fått en mycket organisk utveckling. Alla bidrar de till religiösa upplevelser med genomgripande djup. Man kan uppleva det som att det melodiska materialet har sprungit ur en allomfattande urmelodi. Det som emellertid ger detta ytterst förtätade musikverk med sin höga densitet, fritt från allt oväsentligt, ett särskilt värde är det faktum att Kreek har lyckats skapa ett tonspråk som helt igenom baseras på den åldriga folkmusikens egenart.” 

Karl Leichter i samband med Kreeks 50-årsjubileum 1939.   

“Genom hela verket brinner en inre eld, en djup, stundtals mycket ömsint och skönklingande grundton som ena stunden övergår i spänningsladdade stegringar och gnistrande kulminationer för att därefter mojna och förborgas i sig själv eller påbörja en ny tankegång. Allt sker på ett måttfullt sätt, allt har sin plats. Skapandeprocessen för detta stora verk har varit en av de vackraste som en människa förmår genomleva och frambringa ur sig själv med sådan klarhet och fullkomlighet. I världslitteraturen finns visserligen requier med mer kraftfull dramatik, innehållande mer verkningsfulla uttrycksmedel, där mer virtuosa kompositionstekniska grepp kommit till användning och som står de kyrkliga traditionerna närmare, men det finns inget djupare känt verk av denna typ, skrivet med större inre värme och vördnad men ändå i stram balans, än Kreeks Requiem.”

Eduard Tubin 1962

Cyrillus Kreek 3. XII 1889 — 26. III 1962

Den 3 december 1889 i skolhuset i Saanika, Võnnu socken, Läänemaa föddes Gustav (Konstantin blev hans namn efter konvertering till den ortodoxa tron) och Maris (Maria) nionde arvinge som fem veckor senare döptes till Karl Ustav. 1896 fick pappan befattning som lärare på Ormsö dit familjen flyttade för en kortare tid varvid hela familjen gick över till den ortodoxa tron. Namnet Karl Ustav byttes ut mot det ryskklingande Kirill som senare blev till konstnärsnamnet Cyrillus.

”Vilken är er tro?” frågade en skarpsinnig journalist tonsättaren Cyrillus Kreek, upphovsmannen till en katolsk dödsmässa, som hade döpts till Karl Ustav i den luterska kyrkan och därefter omdöpts till Kirill i den ryskortodoxa kyrkan p g a pappans nya befattning i kyrkskolan på Ormsö. Och nu i den fullvärdiga estniska republiken fick han frågan: ”Vilken är er tro?” ”Jag är av den estniska tron,” lär Cyrillus Kreek ha svarat. 

I likhet med pappan tjänade också Cyrillus Kreek sitt levebröd som lärare. Han arbetade som pedagog i över fyrtio år. Att arbeta som lärare var viktigt för båda men vid sidan av hann de med mycket annat. Pappan sysslade med trädgårsskötsel, sonen dirigerade och skrev musik. Det sistnämnda – komponerandet – fick en central roll i Cyrillus Kreeks liv. Förutom att komponera har Kreek lämnat spår efter sig i den estniska musiken som musikpedagog, dirigent, folkmusikupptecknare, vidareutvecklare av det estlandssvenska musiklivet.  

 Översättning från estniska av Jaan Seim

Biljett 100 kr 
SWISH 1235691894
BG 701-7122 (Sverigeesternas Riksförbund)

Fri entré mot uppvisande av Esto-pass samt för medverkande och åhörare upp till 21 år.

Eelmine artikkelAnts Loosme • 1953-2024
Järgmine artikkelTuntud eesti kunstnike tööd kevadoksjonil „The Exclusive Collection”