“Enge” jälgedes Hiiumaalt Dalaröle

560

Den 12 augusti välkomnade vi “Frihetsregattan 1944” från Dagö, Estland

Frihetsregattan från Dagö till Dalarö anordnades för att minnas 80-årsdagen av den stora flykten 1944. “Det här evenemanget är en hyllning till dem som tvingades lämna sitt hemland och flydde över Östersjön till Sverige. Ingen planerade att lämna Estland för alltid. Många stannade kvar med brustna hjärtan och krossade drömmar. Många förlorade sina liv på vägen till frihet. Genom ‘Frihetsregattan 1944’ minns vi både den allmänna politiska situationen i Estland 1944 och specifika händelser och fakta,” förklarade Priit Laineste, huvudarrangören från Estland, om sitt initiativ.

Från Dagö, nära Õngu, påbörjade tusentals ester 1944 sin väg västerut, till en ny värld, bort från det blodiga terrorväldet. Segelfartyget “ENGE” gjorde också sina sista räddningsuppdrag nära Õngu. För att hedra denna svåra resa planerades en regatta för segel- och småbåtar till Dalarö i Sverige den 10-12 augusti 2024.

Men allt gick inte som planerat. Över det stormiga Östersjön kom endast regattans huvudfartyg “LISETTE” fram, som på grund av kraftiga vindar kunde lämna Kalanas hamn på Dagö först en dag senare. Men de nådde Dalarö bara två timmar senare än planerat.

I Dalarö hamn välkomnades “Lisettes” 11-mannabesättning av representanter från Sverigeesternas Riksförbund och Dalarö hembygdsförening, samt av lokala kustbor och sommargäster. På Tullhuset sattes en utställning upp om den stora flykten, som hade förts över havet med “Lisette”. De estländare, som genomgått en verklig prövning, besökte först Dalarö kyrka där de togs emot av den lokala prästen Elisabet Högberg. Därefter erbjöds de anlända gästerna mat på Tullhusets restaurang, och samtal om livet på båda sidor av Östersjön fördes.

Medan man väntade på regattan lyssnade deltagarna på ett föredrag om den stora flykten och såg en film om flykten, åt lunch och umgicks. Intresserade hade kommit till Dalarö från både när och fjärran. Den längst tillresta gästen var Allan Seim från Toronto, Kanada. Katrin Pähn, som var den yngsta passageraren på “Enge” (5 månader gammal), hade kommit med sina döttrar från Sundsvall i norra Sverige.

Projektets övergripande syfte var att bevara minnet av våra förfäder, vars öde påverkades av det blodiga Sovjet regimen. Vi glömmer aldrig!

Sverigeesternas Riksförbund
Estniska Institutet för Historiska Minnen
Dalarö Hembygdsförening

 


12. augustil tervitasime Dalaröl “Enge” jälgedes saabunud “Vabaduse regatti” Hiiumaalt 

Hiiumaalt Dalaröle toimuv Vabaduse regatt korraldati suurpõgenemise 80. aastapäeva mälestamiseks. “See üritus on austusavaldus neile, kes olid sunnitud oma kodumaalt lahkuma ja põgenesid üle Läänemere Rootsi. Keegi ei plaaninud Eestist igaveseks lahkuda. Paljud jäid maha murtud südame ja purunenud unistustega. Paljud kaotasid oma elu teel vabadusse. “Vabaduse regatt 1944” raames meenutame nii Eesti üldist poliitilist olukorda 1944. aasta kui ka konkreetseid sündmusi ja fakte,” selgitas Eestipoolne peakorraldaja Priit Laineste oma ettevõtmist.

Hiiumaalt, Õngu lähedalt, alustasid tuhanded eestlased 1944. aastal teekonda läände, uude maailma, eemale verisest terrorivõimust. Õngu lähedal tegi purjelaev “ENGE” ka oma viimased päästemissioonid. Just selle raske teekonna mälestuseks kavandati 10.-12. augustil 2024 purje-/väikelaevade regatt Dalaröle Rootsis.

Kõik ei läinud aga nii nagu planeeritud. Üle tormise Läänemere jõudis kohale vaid regati esilaev “LISETTE”, kes sai Hiiumaalt Kalana sadamast välja sõita tugeva tuule tõttu alles päev hiljem, kuid Dalaröle jõuti planeeritust vaid kaks tundi hiljem.

Dalarö sadamas tervitasid “Lisette” 11-liikmelist meeskonda Rootsi Eestlaste Liidu ja Dalarö kodulooühingu esindajad ning kohalikud ranniku elanikud ja suvitajad. Tullhusetis pandi üles Lisettega üle mere toodud suurpõgenemise teemaline näitus. Tõelise katsumuse läbi teinud eestlased astusid esmalt läbi Dalarö kirikust, kus neid võttis vastu kohalik kirikuõpetaja Elisabet Högberg. Seejärel pakuti saabunud külalistele süüa Tollimaja restoranis ning räägiti elust siin ja seal pool Läänemerd. 

Regatti oodates kuulati suurpõgenemise teemalist ettekannet ja vaadati filmi põgenemisest, söödi lõunat ning suheldi omavahel. Huvilisi oli tulnud Dalaröle lähedalt ja kaugelt. Kõige kaugem külaline oli Allan Seim Kanadast, Torontost. Põhja-Rootsist Sundsvallist oli kohale sõitnud tütardega Katrin Pähn, kes oli “Enge” noorim reisija (5-kuune).

Projekti üldine eesmärk on säilitada mälestust meie esivanematest, kelle saatus oli mõjutatud verisest Nõukogude režiimist. Me ei unusta kunagi!

Rootsi Eestlaste Liit
Eesti Mälu Instituut
Dalarö Kodulooühing

Loe ka
“Lisette jõudis tormi trotsides Rootsi”
13.08.2024, Maris Hellrand, Hiiu Leht. 
JUHTKIRI. Vabadus pole iseenesestmõistetav 14.08.2024, Raul Vinni, Hiiu Leht.

Eelmine artikkelEestirootslaste V laulu- ja tantsupidu “Kaugemalt ja lähemalt”
Järgmine artikkelToimus Suvekodu Metsakodus