I Tartu blir tid inte lång efter lektionerna i estniska 

Sel aastal osalesin eesti keele intensiivkursustel Tartus juba kolmandat korda. Olen iga kord võtnud kahenädalase kesktaseme kursuse, sest mul on eesti keele kohta juba piisavalt eelteadmisi. Mitme aasta jooksul olen eesti keelt õppinud näiteks ka õhtukursustel Mariehamni rahvaülikoolis Ålandil, kus ma elan.

Eesti väikesed asustatud saared on minu jaoks tõsine hobi – olen endale teinud kodulehe, kuhu olen iga saare kohta lisanud rootsikeelse informatsiooni ja enda tehtud fotod. Minu huvi Eesti väikesaarte vastu hakkas kasvama, kui elasin ja töötasin Turu saarestikus sarnasel Soome väikesaarel, kus elab umbes 250 inimest.

Nelja aasta jooksul olen suviti paar nädalat töötanud vabatahtlikuna Tallinnas Rootsi-Mihkli kirikus ja kiriku muuseumis, samuti Rannarootsi Muuseumis Haapsalus. Seetõttu olen rõõmus, et olen saanud oma eesti keele oskust Tartus arendada.

Igal aastal toimuvad kursuste raames väljasõidud erinevatesse kohtadesse Tartu lähedal. Sel aastal organiseerisid kursuse korraldajad väljasõidud näiteks Eesti Rahva Muuseumisse Tartus ja Seto muuseumisse Obinitsas, kus käisime vaatamas teatrietendust “Inemise igä”. Lisaks korraldati keelekohvikuid, kus saime üksteisega vabalt eesti keeles vestelda.

Tulin Tartusse oma autoga ja mul oli seetõttu hea võimalus pärast tunde ja nädalavahetusel ise teha väljasõite muudesse huvitavatesse paikadesse. Hotelli ja kooli vahet sõitsin seevastu aga bussiga, mille tarvis olin ostnud 10 päeva pileti. Mitmel pärastlõunal avastasin niimoodi Tartut, sõites ringi erinevate bussiliinidega, kusjuures tore oli avastada, et Tallinna bussikaardile laetud rahaga saab sõita ka Tartu bussides ja vastupidi.

Kahe kursusenädala vahel otsustasin samuti rohkem piirkonnas ringi vaadata. Laupäeval käisin Lätis, kus sõitsin Baltikumi ainsal kitsarööpmelisel raudteel, mida kohalikud endiselt iga päev kasutada saavad. Viieteistkümnel päeval aastas veab rongi vana auruvedur. Mul vedas, sest selsamal laupäeval oligi üks neist kordadest, ja mul õnnestus sõita auruveduriga liinil Alūksne–Gulbene.

Pühapäeva hommikupoolikul külastasin Jääaja Keskust Äksis, mis on Tartust veidi põhja pool. Pärastlõunal sõitsin oma autoga Laaksaarde Peipsi kaldal ja sealt sõitsin Piirissaarele parvega, mille nimi on “Koidula”. Saarel elab vaid 40 inimest, seal pole ühtki poodi ega kooli. Kõige noorem elanik on üle 30 aasta vana. Sealsed inimesed on vanausulised ja räägivad vene keelt.

Tunnen huvi geopeituse vastu ning oma nutitelefoni abil leidsin palju huvitavaid vaatamisväärsusi ja kohti, mis olid koordinaatidena kaardile salvestatud. Mõned sellised aarded olid peidetud väikeste järvede lähedale, kus olid kenad rannad ja sain seal ka mõnusalt supelda, tavaliselt täiesti üksinda. Need olid näiteks Suurjärv Koorastes, Küti järv Sipe lähedal, Pangodi järv Pangodis ja Palojärv Ihamaru lähistel. Ühe geopeituse aarde leidmiseks pidin ronima ka Apteekrimäe suusahüppemäele ja teise leidmiseks käisin Otepää Energiasamba juures.

Peale selle sõitsin ühel pärastlõunal mööda vana postiteed Maanteemuuseumisse Varbusel, teisel aga sellistesse toredatesse väikestesse linnakestesse ja küladesse nagu Varnja, Kasepää, Kolkja ja Nina.

Soovitan soojalt eesti keele intensiivkursusi Tartus!

Tekst ja fotod: Bosse Ahlnäs, Åland (koduleht: http://home.aland.net/bosse)

I Tartu blir tiden inte lång efter lektionerna i estniska

I år deltog jag tredje året i intensivkursen i estniska vid universitetet i Tartu. Jag har samtliga år deltagit i tvåveckorskursen på B-nivå då jag har grundkunskaper i estniska. Jag har tidigare under flera år deltagit i en kvällskurs i estniska vid Medborgarinstitutet i Mariehamn på Åland, där jag bor.

Jag har de små bebodda öarna i Estland som hobby, och har gjort hemsidor med bilder och information om öarna på svenska. Intresset för små öar i Estland har uppstått då jag bott och arbetat på en liten ö med liknande förhållanden i Finland, Iniö med ca. 250 invånare.

Under fyra år har jag också arbetat några veckor under sommaren som volontär vid svenska St. Mikaelskyrkan och kyrkans museum i Tallinn samt vid Rannarootsi Muuseum / Aibolands museum i Hapsal. Därför är jag glad att jag kunnat förbättra mina kunskaperi estniska i Tartu.

Kursarrangörerna hade också anordnat trevliga bussutfärder till det nya Estniska Nationalmuseet i Tartu och till Seto museet i Obinitsa där vi också tittade på en teaterföreställning “Inemise igä”. Arrangörerna hade också ordnat språkcafé där vi fick samtala med varandra på estniska.

Jag kom med egen bil till Tartu och hade därför möjlighet att efter lektionerna och under veckosluten göra utfärder till intressanta platser. Mellan hotellet där jag bodde och universitet har jag åkt buss och inköpte en 10-dagars biljett. Några eftermiddagar har jag också åkt med olika busslinjer i Tartu. Numera är också värdekorten köpta för busstrafiken i Tallinn giltiga i Tartu och tvärtom.

Under veckoslutet detta år åkte jag på lördag till Lettland och åkte där med den enda smalspåriga järnvägen i Baltikum som har daglig reguljär trafik, som också ortsborna använder. Femton dagar i året dras tåget med ett ånglok, och jag hade tur, just idag var det ett ånglok som drog tåget på linjen Alūksne – Gulbene.

På söndag förmiddag besökte jag istidsmuseet i Äksi norr om Tartu och på eftermiddagen åkte jag med min bil till Laaksaare vid Peipsi järv och tog därifrån färjan Koidula till ön Piirissaar. Ön har ca 40 invånare, ingen butik och ingen skola. Den yngsta personen är över 30 år och öborna är gammaltroende och talar ryska.

Genom mitt intresse för geocaching, får jag läsa om på internet och hittar med min smarttelefon intressanta platser och sevärdheter som angivits med koordinater. Några gömställen fanns nära små mysiga sjöar med fina badstränder, där jag vanligtvis badade helt ensam; Suurjärv i Kooraste, Küti järv nära Sipe, Pangodi järve i Pangodi och Palojärve nära Ihamaru. Ett gömställe fanns också uppe på skidbacken Apteekrimäe och vid Energipålen / Energiasammas i Otepää.

Jag körde också en eftermiddag längs gamla postvägen till landsvägsmuseet, Maantee museum i Varbuse och en annan eftermiddag till de små trevliga byarna Varnja, Kasepää, Kolkja och Nina vid Peipisi järv.

Jag rekommenderar varmt intensivkurserna i estniska vid universitetet i Tartu.

Text och bilder: Bosse Ahlnäs, Åland (hemsida: http://home.aland.net/bosse)