43 år som ombud i Representantskapet 

Rootsi Eestlaste Liidu uues esinduskogus on hulk noori ja toimekaid saadikuid, kelle kõrval on tegevad ka mõned, kelle tegevuse algus saadikuna ulatub juba aastakümnete taha. Taave Sööt Vahermägi intervjueeris Leelo Pukki, kes sel kevadel tähistas oma 70. juubelit.

Leelo valiti Esinduskokku esmakordselt 1972. a. ja ta on olnud kõikide Esinduskogude saadik alates sellest kuni tänaseni. Viimasel Esinduskogu istungil valiti Leelo taas Esinduskogu presiidiumi esimeheks.

Kuidas nii läks, et sa Esinduskogusse kandideerisid?

Mulle on alati meeldinud palju toimetada ja olla aktiivne ning me oleme oma mehe Priiduga ikka asju koos teinud. Kuna tema oli juba varem Esinduskogus, siis kandideerisin ka mina, eeskujuks oli meile mõlemale tema isa Otto Pukk, Eesti Riigivolikogu viimane esimees. Olime mõlemad aktiivsed saadikud ja ma tean, et vähemalt alates 1975. aastast alates olen ma kuulunud ka juhatusse ning viimased perioodid Esinduskogu presiidiumi.

Lisaks sellele, et sa oled Esinduskogu esimees, oled sa aktiivne ka mitmes komisjonis, nende hulgas poliitika- ja väliskomisjonis. Kas see komisjon on juba oma tööd alustanud ja mis küsimused seal päevakorrale on kerkinud?

Poliitika- ja väliskomisjonis oleme arutanud, et REL peaks võtma seisukoha Rootsi kuulumise kohta NATOsse. Praeguses olukorras on Rootsi ja Soome ebamäärane kaitsepoliitiline staatus oluliseks riskifaktoriks siin piirkonnas. Tegelikkuses on ju Rootsi juba aastakümneid teinud NATOga lähedast koostööd. Lisaks on veel mitmeid teemasid, mis Rootsit ja Eestit täna ühendavad või mida mõlemal pool arutatakse. Näiteks Rootsi immigratsioonikogemus, Eesti ja Rootsi suured erinevused võrdõiguslikkuse küsimustes.

Mis on sinu arvates RELi peamine roll ja funktsioon?

Varasematel aastatel oli RELi tegevuses väga suur osa poliitilisel tegevusel ja vabadusvõitlusel, mille üks eesmärk oli kogu aeg juhtida Rootsi poliitikute ja ühiskonnategelaste tähelepanu jätkuvale Nõukogude okupatsioonile Eestis. Kirjutasime märgukirju, kohtusime poliitikute ja ministritega, pidasime salaja sidet vabadusvõitlejatega Eestis, korraldasime trükiste ja raamatute, sealhulgas piiblite toimetamist Eestisse jne.

Ma usun, et see tegevus võttis mul aega vähemalt viis tundi nädalas 25 aastat järjest. Kogu aeg on tähtsal kohal olnud ka Ülemaailmse Eesti Kesknõukogu (ÜEKN) tegevuses osalemine. Ma näen, et REL-i ülesanne on peamiselt tegeleda sellega, et stimuleerida ja koordineerida eestlusega seotud tegevusi üle Rootsi, mitte ise nii palju korraldada. Kuid on ka olulisi oma tegevusi, näiteks möödunud aastal toimunud üritused tähistamaks 70 aasta möödumist suurest põgenemislainest Rootsi.

Lõpuks ka üks isiklikum küsimus. Mitmete pikaaegselt aktiivsete väliseesti perede lapsed ei osale aktiivselt eestlaste seltsielus. Kuidas sinu peres sellega on?

Meie pere on olnud väga eestimeelne ja minu tütred on olnud nii Esinduskogu liikmed kui ka RELi juhatuse asemikud. Praegu nad küll just aktiivselt ei osale. Kaks tütart on ka laulnud Stockholmi Eesti Segakooris ja poeg on üks neist vähestest n.ö. väliseestlastest, kes on Eestisse tagasi kolinud. Ta on seal elanud nüüd kümme aastat ja on igati rahul.

43 år som ombud i Representantskapet

I Sverigeesternas förbunds nya representantskap finns en mängd unga och driftiga ombud, men vid sidan av dem finns även några vars engagemang sträcker sig flera årtionden tillbaka. TAAVE SÖÖT VAHERMÄGI har intervjuerat en av dem – Leelo Pukk som denna vår firat sin 70-årsdag och som valdes in i representantskapet första gången 1972 och varit medlem av alla representantskap sedan dess.

På det senaste sammanträdet återvaldes Leelo till ordförande för representantskapets presidium.

Hur kom det sig att du kandiderade till representantskapet?

Jag har alltid gillat att uträtta mycket, vara aktiv, och jag har alltid gjort saker tillsammans med min man Priit. Då han redan satt i representantskapet, kandiderade jag också. En förebild för oss båda var hans far Otto Pukk som var den sista ordföranden för det estniska parlamentets första kammare Riigivolikogu. Vi var båda aktiva ombud och jag vet att jag har suttit i styrelsen sedan åtminstone 1975 och de senaste perioderna även i representantskapets presidium.

Förutom att du är ordförande för representantskapets presidium, är du också aktiv i flera utskott, däribland utskottet för politik och internationellt samarbete. Har detta utskott redan påbörjat sin verksamhet och vilka frågor har dykt upp på dagordningen?

Vi har diskuterat i utskottet för politik och internationellt samarbete att REL borde ta en tydlig ståndpunkt för ett svenskt Nato-medlemskap. I nuläget är Sveriges och Finlands oklara försvarspolitiska status en betydande riskfaktor i vårt närområde. Sverige i praktiken redan har haft ett nära samarbete med Nato i årtionden. Men det finns ännu fler politiska frågor som förenar Sverige och Estland idag och som diskuteras på båda sidorna. Sveriges erfarenheter av immigration, till exempel, eller Estlands och Sveriges stora skillnader inom jämställdhetsfrågor.

Vad är enligt dig REL:s viktigaste roll och funktion?

Under tidigare år utgjorde politiskt arbete och frihetskamp en stor del av REL:s verksamhet som syftade till att uppmärksamma svenska politiker och andra viktiga aktörer om den pågående sovjetiska ockupationen av Estland. Vi skrev PM, träffade politiker och ministrar, höll kontakt med estniska frihetskämpar i hemlighet, anordnade införsel av trycksaker och böcker – däribland biblar – till Estland osv.

Jag tror att denna verksamhet tog mig åtminstone fem timmar i veckan i 25 års tid. Det har alltid varit viktigt för mig att delta i Världsestniska centralrådets (Ülemaailmse Eesti Kesknõukogu, ÜEKN, red. anm.) verksamhet. Som jag ser det är REL:s uppgift huvudsakligen att stimulera och koordinera estnisk verksamhet över hela Sverige och inte anordna så mycket själv. Även om vi också har egna viktiga arrangemang, t.ex. alla aktiviteter som anordnades i fjol för att uppmärksamma 70-årsdagen av den stora flykten till Sverige.

Slutligen en mer personlig fråga. Många barn till utlandsestniska föräldrar, som själva varit aktiva under lång tid, deltar inte aktivt i det estniska föreningslivet. Hur är det i din familj?

Vår familj är väldigt estnisksinnad och mina döttrar har både suttit i representantskapet och varit ersättare i REL:s styrelse. I nuläget deltar de visserligen inte aktivt. De två döttrarna har även sjungit i Stockholms estniska kör och min son är en av få s.k. utlandsester som har återvänt till Estland. Han har nu bott där i tio år och är väldigt nöjd.