På svenska: REL som bikupa 


 

Rootsi Eestlaste Liit on on viimaste aastate jooksul palju muutunud. Millised on suurimad väljakutsed ja olulisemad ülesanded, millega liidul tuleb silmitsi seista? Kuidas leida uusi liikmeid? Sirle Sööt, REL-i esimees, vastab Philip Lauritsa küsimustele.

Sa oled olnud REL esimees alates 24. märtsist 2013. Milline oli organisatsioon, mida sa juhtima hakkasid?

REL oli just jäänud ilma suurest osast riigitoetusest, sest audiitor ei saanud kinnitada, et REL-il oli 1 000 liiget. Esimehe kohuseid täitis aseesimees Aho Rebas, sest esimees Egert Lemmik oli lahkunud perekondlikel põhjustel nii esimehe kohalt kui REL-ist üldse. Sain endale organisatsiooni, mis vajas kiirelt turgutamist ja reformimist, millest oli juttu olnud juba mõnda aega.

Kuidas on REL arenenud sinu juhtimise ajal?

REL-i liikmesorganisatsioonide arv on kasvanud kahelt 14-le ja osakondi oleme juurde asutanud kolm – Nynäshamnis, Östergötlandis ja Norrlandis. Tänu liikmesorganisatsioonide liikmetele on liikmete arv kõvasti üle 1000 ja riigitoetusest ilma jäämist karta ei ole. REL-i on tulnud palju uusi aktiivseid liikmeid ja arenenud on üleriigiline koostöövõrgustik.

XVI Esinduskogus on selgelt näha generatsioonide vahetumine ja hiljuti Eestist tulnute osakaalu suurenemine. Samas on nii tore, et REL juhtorganitesse on alles jäänud palju vanu tublisid tegijaid ja juurde on tulnud ka siin Rootsis sündinud minuealisi aktiviste, kes varem pole REL iga seotud olnud. Selle kahe aastaga oleme suutnud ehitada ühe toreda mesipuu.

Mesipuu – mida sa sellega silmas pead?

Sattusin lugema Eestis ilmuvat ajakirja “HEA KODANIK” (soovitan kõigile), kus endine Eesti Mittetulundusühingute ja Sihtasutuste Liidu esimees Urmo Kübar kirjutas sellest, milline peaks olema üks hästitoimiv katusorganisatsioon. Tema võrdlus mesipuu ja mesiniku rolli vahel oli väga tabav.

Arutasime Urmoga seda kujundit lähemalt REL suvepäevadel ELA Suvekodus Kärr Sämstadis. Sealt pärinebki mõte, et REL-i ja REL-i liikmesorganisatsioonide liikmeid tuleb näha kui mesilasi, kes REL-is kui suures mesipuus ise aktiivselt toimetavad, igaüks omas organisatsioonis ja piirkonnas. Tähtis on mesilastele pakkuda tegutsemiseks turvalist inforuumi ja platvormi, administratiivset ning majanduslikku tuge.

Kuidas saame innustada liikmeid olema aktiivsed? Kuidas saab REL neile toeks olla?

Tänapäeval on inimesed väga ratsionaalsed valikute tegemisel, kuidas oma vaba aega kasutada. Tegevused, mida ühiselt teeme, peavad olema huvitavad, arendavad või mingil muul moel suurendama rahulolu ja andma parema enesetunde. Minu elu moto on, et aktiivsuses peitub elujõud. Justnimelt jõudu ja positiivset energiat annavad rõõmsad ja tänulikud inimesed, kes naeratades seltsi üritustelt koju lähevad, kaasas killuke eesti kultuuri ja uued tutvused. Eriti palju jõudu saab lastelt, kui nad särasilmil taas koolitundi või lastelaagrisse tagasi tulevad.

REL pakub suurepärast võimalust arendada oma organisatoorseid- ja juhtimisoskusi, mis tulevad kasuks ka oma päris töös ja eraelus.Aktiivse tegevusega saab ka “muuta maailma” veidi paremaks. Kui kasvõi ühes kommuunis õnnestub aidata emakeeleõppe korraldamisele kaasa ja viis last saavad õppida kord nädalas eesti keelt- on see samm paremuse suunas. Seega võib REL-ist olla ka puht praktilist ja käegakatsutavat abi, kui on vaja omavahel kokku viia õpilased ja õpetaja ning neile leida õppematerjale ja õpperuume. Kui kohalikku osakonda või seltsi pole, siis anname nõu, kuidas seda asutada.

Loodame, et uus EV 100 ühisprojekt “Eesti kultuurirajad Rootsis” aitab aktiveerida ja ühendada siin sündinud ja hiljuti siia tulnuid eestlasi ja Eesti sõpru, kui nad hakkavad üheskoos uurima, millised Eestiga seotud kultuurirajad nende kodukohas on olnud. See tunne, et minust on kasu ja abi, on hea tunne. Seda tunnevad ilmselt kõik rahvadiplomaadid.

Kuidas me saame kaasata rohkem noori? Mis on REL-il neile pakkuda?

Pakkudes sarnaste huvidega noortel võimalust üksteist leida ja omavahel kokku saada. Huvid on ju erinevad. Ühtedele võib pakkuda huvi näit. võimalus saada tere-tuttavateks Eesti staaridega kontserte ja pidusid korraldades, teisi sugupuu uurimine, keeleõpe, eesti filmid ja kirjandus. Kolmandaid huvitab hoopis juhtimiskogemuse saamine ja suvine praktika lastelaagris, mis mõlemad sobivad CV-sse. Aktiivsetele noortele annab see palju uusi tutvusi ja võimalust midagi ise ära teha.

Näiteks, Rootsi soomlastel on oma noorteühendus. Kas see võiks olla lahendus ka REL-i puhul?

Miks ka mitte! (muigab) Siiani olen iseennast REL-is nooreks pidanud, sest olen alati seltskonnas kõige noorem olnud. Nüüd on aga minu ümber tekkinud hulk 20-aastaseid abilisi ja ise hakkan lähenema 40-le. Aga ega see vanus pole mingi näitaja. REL-i auliige Mai Raud Pähn, kel hiljuti täitus 95 a, on aktiivsem ja energilisem, kui paljud 20-aastased! Tõsi, vajadus noorteorganisatsiooni järele on absoluutselt olemas. Varem olid skaudilaagrid ja leerilaaagrid, kus noored omavahel kohtusid. Nüüd on tekkinud suur tühimik noortetegevuses. Suvekodu vanusepiir on 14. Mis see võiks olla, mis noori ühendaks ja huvitaks, peame noorte endi käest küsima.

Selleaastane Esinduskogu oli korraldatud varasematest erinevalt. Mis selle muutuse tingis ja miks nüüd Esinduskogu istungeid korraldatakse vaid üks kord aastas?

See on juhatuse põhjalikult läbikaalutud otsus, et kahe istungi asemel korraldame ühe, kuid kahepäevase. Kui üksteist tuntakse, on palju lihtsam omavahel koostööd teha. Et saadikud REL istungit oma teiste kohustuste hulgas prioriteeriksid, peab istung olema tore, kasulik ja arendav. Sellel korral oli 40st saadikust ja 10st asemikust kohal 39. Väga hea!

Kas Komisjonide töö ei kannata nüüd selle all, et Esinduskogu kohtub vaid korra aastas?

Komisjonide töö on mõeldud rohkem jooksva infovahetusena ja mitte kohtumistena. Ma väga loodan, et komisjonide liikmed leiavad omavahel hea kommunikatsiooni viisi. Oleme loonud Facebooki grupid igale komisjonile, kus nad saavad oma teemasid jooksvalt arutada. Mitte kõik inimesed ei kasuta aga Facebooki. Sestap peame kiiresti valmis saama uue portaali, kus on ka foorum. Lisaks saab komisjon nõupidamisi pidada ka Skype teel ja infot vahetada e-posti teel.

Millised on Rootsi Eestlaste Liidu ees seisvad olulisemad väljakutsed ja ülesanded tulevikus?

Suurim väljakutse on hetkel uue infoportaali ja käesoleva ajakirja toimetuse tugeva meeskonna loomine. Lisaks on vaja uusi osakondi luua piirkondadesse, kus eesti ühinguid ei ole ja REL-i liikmesorganisatsioonideks kaasata teisi aktiivseid ühinguid. REL-i liikmete arv koos liikmesorganisatsioonide liikmetega peaks olema vähemalt 2000-4000, et tekiks win-win efekt kõikidele “mesilastele”.

Büroos peame leidma ka paremad tehnilised lahendused ja rutiinid administratiivse töö jaoks. Pikemas perspektiivis otsin endale mantlipärijat, kes REL-i juhtimise minult hiljemalt nelja aasta pärast üle võtab, sest ma olen otsustanud Eestisse tagasi kolida. Mind on inspireerinud usin töömesilane Mai Raud Pähn ja nüüd püüan omakorda visiooni tugevast üleriiklikust keskorganisatsioonist edasi anda.

 


 

   

mesipuu

REL som bikupa

Sverigeesternas förbund har under de senaste åren genomgått en rad stora förändringar. Vilka är förbundets största utmaningar och viktigaste uppgifter framöver, och hur kan förbundet attrahera nya medlemmar? Sirle Sööt, ordförande för Sverigeesternas förbund, ger svar på detta och mycket mer.

Du har varit ordförande för REL sedan våren 2013. Hur såg organisationen ut när du tillträdde som ordförande?

REL hade just förlorat en stor del av sitt statliga stöd, eftersom revisorn inte kunde bekräfta att förbundet hade 1 000 medlemmar. Viceordförande Aho Rebas hade tillträtt som ordförande, sedan den tidigare ordföranden Egert Lemmik lämnat både ordförandeposten och REL av familjära skäl. Så jag tog över en organisation i behov av en snabb nystart och reformer, vilket redan varit på tapeten en tid.

Hur har REL utvecklats under dina år som ordförande?

Antalet medlemsorganisationer har vuxit från två till fjorton stycken och vi har bildat tre nya lokalavdelningar i Nynäshamn, Östergötland och Norrland. Tack vare medlemsorganisationerna har vårt medlemsantal vuxit till långt över 1 000 och det finns ingen risk att bli utan statligt stöd. Förbundet har fått många nya aktiva medlemmar och utvecklats till ett nationellt samarbetsnätverk.

Det har skett en tydlig generationsväxling i representantskapet och andelen nyanlända från Estland är större. Samtidigt är det roligt att så många gamla duktiga aktörer har stannat kvar i förbundets styrorgan och att det även tillkommit aktiva i min egen ålder som är födda i Sverige, men inte varit aktiva i REL innan. Under dessa två år har vi lyckats bygga en trevlig bikupa.

Förklara idén om REL som en bikupa.

Jag råkade läsa en artikel i den estniska tidskriften Hea Kodanik (som jag rekommenderar till alla), där den f.d. ordföranden för det estniska förbundet för ideella föreningar och stiftelser (Eesti Mittetulundusühingute ja Sihtasutuste Liit) Urmo Kübar skrev om hur en välfungerande paraplyorganisation bör se ut. Hans jämförelse mellan bikupans och biodlarens roll var så träffande att jag bjöd in Urmo till förbundets sommardagar i Kärr-Sämstad. Där började också idén utvecklas att betrakta REL:s medlemmar och medlemsorganisationer som bin i en bikupa, var och en flitigt verksamma i sin organisation och sitt område. Det är viktigt att erbjuda våra bin en trygghetskänsla, kontakter, information liksom administrativt och ekonomiskt stöd.

Hur uppmuntrar vi medlemmarna att aktivera sig? Hur kan REL stödja dem?

Nu för tiden är människor väldigt rationella i hur de gör sina val och lägger upp sin fritid. Gemensamma aktiviteter ska vara intressanta, utvecklande eller på annat sätt stärka vårt välbefinnande eller vår självkänsla.

Mitt livsmotto är att livets kraft döljer sig i engagemanget. Just kraft och positiv energi får man av glada och tacksamma människor som promenerar hem från en föreningsaktivitet med ett leende på läpparna, bärande med sig ett stycke estnisk kultur och nya bekantskaper. Särskilt mycket kraft skänker barnen när de kommer tillbaka till lektionen eller barnkollot med strålande ögon.

REL erbjuder en utmärkt möjlighet att utveckla sina ledar- och organisatoriska kunskaper som man har glädje av även i sitt riktiga arbete och privatlivet. Med aktivt engagemang kan man “förändra världen”. Om man t.ex. kan hjälpa till att ordna modersmålsundervisning i en kommun och fem barn får möjlighet läsa estniska en gång i veckan, är det ett steg i rätt riktning.

I så fall kan REL vara till rent praktisk och handgriplig hjälp, ifall man behöver föra samman elever och lärare, hitta passande läromedel och lokaler. Om det saknas en lokalavdelning eller förening, kan vi ge råd hur man bildar en sådan. Känslan att vara behövd och till hjälp är en bra känsla. Troligen känner alla folkdiplomater så.

Hur engagerar vi fler unga människor? Vad kan REL erbjuda dem?

Vi kan erbjuda möjligheter att hitta varandra och träffas med andra som har samma intressen. Intressen kan vara olika. Vissa kan t.ex. vara intresserade av att bli “tjenis” med estniska stjärnor när vi anordnar konserter och fester, andra intresserar sig för släktforskning, språk, estniska filmer eller litteratur. Ytterligare andra kan intressera sig för att få ledarerfarenhet och sommarpraktik på barnkollo, och båda passar ju bra i ens CV. För unga aktiva människor ger det många nya bekantskaper och en chans att uträtta något själv.

T.ex. sverigefinnarna har ett eget ungdomsförbund. Skulle det kunna vara en lösning också för Sverigeesternas förbund?

Varför inte! Hittills har jag betraktat mig själv som ung i REL,men nu har det dykt upp ett helt gäng i 20-årsåldern och själv börjar jag närma mig 40. Inte för att den åldern behöver indikera något. Förbundets hedersmedlem Mai Raud-Pähn, som fyllde 95, är mer aktiv och energisk än många 20-åringar!

Det är sant att det verkligen finns ett behov av ett ungdomsförbund. Tidigare fanns det scout- och konfirmationsläger, där de unga fick chans att lära känna varandra. Nu finns det ett åldersglapp i ungdomsverksamheten. Åldersgränsen för Suvekodu är 14 år. Vad som förenar och intresserar unga måste vi ta reda på från dem själva.

I år hade representantskapets sammanträde ett annorlunda upplägg jämfört med tidigare år. Vad för incitament ligger bakom dess nya form och beslutet att bara ha det en gång om året?

Det är ett noggrant genomtänkt beslut från styrelsens sida att anordna ett enda tvådagar långt sammanträde i stället för två. Det är viktigt att ombuden – våra aktiva bin – får möjlighet att träffas fysiskt och har tid att diskutera aktuella frågor, utbyta erfarenheter och lära känna varandra närmare. Om man känner varandra, är det mycket lättare att samarbeta kring något. Sammanträdet måste vara trevligt, givande och utvecklande för att ombuden ska prioritera det vid sidan av alla andra engagemang. I år deltog 39 stycken av representantskapets 40 ombud och tio ersättare. Det är jättebra!

Men blir det inte svårt för utskotten att genomföra sitt arbete när de bara sammankallas en gång om året?

Utskottens arbete är tänkt att ske genom ett löpande informationsutbyte snarare än genom möten. Jag hoppas verkligen att utskottens medlemmar finner ett bra sätt att kommunicera sinsemellan. Vi har skapat grupper på Facebook för varje utskott, där de kan föra löpande diskussioner om sina respektive frågor. Men det är inte alla människor som använder Facebook. Därför måste vi snabbt få klart vår nya portal, där det även ska finnas ett forum. Dessutom kan utskotten hålla möten via Skype och utbyta information via e-post.

Vilka är förbundets största utmaningar och viktigaste uppgifter framöver?

Vår största utmaning är för närvarande att få till stånd ett starkt redaktionellt arbetslag för den nya infoportalen och denna tidskrift. Vidare behöver vi skapa nya lokalavdelningar i områden som hittills saknar estniska föreningar och värva andra aktiva föreningar som medlemsorganisationer till REL. Förbundets medlemsantal – medlemsorganisationernas medlemmar medräknade – skulle behöva vara åtminstone 2000-4000 stycken för att det ska bli win-win för alla våra “bin”.

Vi måste också hitta de bästa tekniska lösningarna och rutiner för det administrativa arbetet på kansliet. Långsiktigt söker jag efter en efterträdare som tar över som ordförande för REL senast om fyra år, eftersom jag har beslutat att flytta tillbaka till Estland. Jag har inspirerats av Mai Raud Pähn och nu försöker jag föra vidare en vision om en stark rikstäckande centralorganisation.