Ivar Paljak (1931 – 2021)

350

På svenska


IVAR PALJAK
14.11.1931 – 15.10.2021

Haigus viis meie hulgast Ivar Paljaku. Oleme kaotanud hinnatud sõbra ning aatelise ja kohusetruu töömehe rootsieestlaste ühiskonnas paljude aastate jooksul. Ivari surm tuli üks kuu enne tema 90. aasta sünnipäeva. Leinama jäid abikaasa Maret ning poeg Peeter ja tütar Piia peredega.

Ivari lapsepõlv möödus Tallinnas ja Alutagusel. Põgenikuna Rootsis veetis ta noorusaastad Alingsåsis. Ta lõpetas tehnikagümnaasiumi Göteborgis 1952. Samal aastal asus ta Stockholmi, kus lõpetas Kuningliku Tehnika Ülikooli 1957 ja saavutas tehnoloogiadoktori kraadi aastal 1973. Töökarjäär viis teda Rootsi Standardiameti välisosakonna juhatajana ka rahvusvahelistesse ülesannetesse.

Tegutsemine eesti organisatsioonides, enamasti juhtivalt, vastupidavalt ja optimistlikus vaimus oli Ivarile kuidagi loomupärane. Juba Alingsåsis oli ta eesti skautide lipkonna juht, hiljem teenekas skautmaster. Ülikooliaastatest alates oli ta Eesti Üliõpilaste Seltsi liige, olles mitmel korral esimees. Ivar oli tegev Eesti Rahvusnõukogus, Eesti Rahvusfondis ja Eesti Komitees abiesimehena. Alates 1974. aastast oli ta Rootsi Eestlaste Esinduse (REE), hiljem REL-i esinduskogu saadik. 

Ivar oli aastatel 1977-95 (va kahel õppeaastal) Stockholmi Eesti Kooli hoolekogu/sihtasutuse juhatuse esimees. Ta oli ka mitmel aastal Eesti Teadusliku Seltsi Rootsis esimees ja kauaaegne juhatuse liige. Veel oli Ivar Eesti Evangeelse Luterliku Kiriku (paguluses) konsistooriumi abipresident 1977–1990 ja Eesti eksiilvalitsuse liige, viimati Eesti Kultuuri Koondise esimees.

Ivari perel oli suvila Roslagenis. Paljudel aastatel sai sääl sõpraderühmaga jaaniõhtut pühitsetud, kus Ivar juhatas tegevust vana skaudijuhina ja Maret pakkus pidurooga.

Mälestus alati heatahtlikust ja meelekindlast sõbrast jääb.

REIN TARMET  ja ANTS ANDERSON


IVAR PALJAK
14.11.1931 – 15.10.2021

Ivar Paljak har gått bort en månad före sin 90-årsdag. Vi har förlorat en uppskattad vän och en ideell och trogen arbetare i det svensk-estniska samhället under lång tid. De närmast sörjande är hustrun Maret samt sonen Peeter och dottern Piia med familjer.

Som barn bodde Ivar i Tallinn. Efter flykten till Sverige tillbringade han sin ungdom i Alingsås. Han tog examen från Tekniska Gymnasiet i Göteborg 1952. Samma år flyttade han till Stockholm, där han utexaminerades från Kungliga Tekniska Högskolan 1957 och blev teknologie doktor 1973. Hans karriär som chef för Svenska Standardiseringsinstitutets utländska avdelning innebar även internationella uppdrag.

Att vara verksam inom estniska organisationer, mestadels i ledande befattning, uthålligt och i optimistisk anda  det var på något sätt naturligt för Ivar. Redan i Alingsås var han ledare för de estniska scouterna, senare en förtjänstfull scoutmaster. Alltifrån studietiden har han varit medlem i estniska studentsällskapet EÜS, där han varit ordförande i flera perioder. Han var vice ordförande i Estniska Nationalrådet, Estniska Nationalfonden och Estniska Kommittén. Ivar var ledamot i Sverigeesternas Representation (REE), senare i REL:s representantskap, alltsedan 1974.

Så gott som oavbrutet under åren 1977-95 var han styrelseordförande för Stockholms Estniska Skola. Han var också ordförande för Estniska Lärdomssällskapet i Sverige i flera år och under en lång tid styrelseledamot. Vidare var han vicepresident för Estniska Evangelisk- Lutherska Kyrkan (i exil) konsistorium från 1977 till 1990 och medlem i Estlands exilregering. Relativt nyligen var han ordförande också för Estniska Kulturföreningen.

Ivars familj hade en stuga i Roslagen. Under många år firade en grupp vänner midsommar där. Som gammal scoutledare sysselsatte Ivar gästerna och Maret bjöd på utsökt förtäring.

Minnet av en alltid välvillig och principfast vän blir kvar.

REIN TARMET ja ANTS ANDERSON