ANATOL PIKAS
29.11.1928 – 01.11.2021
Dotsent Anatol Pikas suri Uppsalas 1. novembril 2021 veidi enne oma 93. sünnipäeva. Teda leinavad abikaasa Anna-Lena, lapsed Anders, Martin ja Robert koos abikaasadega ning üheksa lapselast.
Anatol Pikas sündis 1928. aastal Eestis ja tuli Rootsi 15-aastaselt. Pärast gümnaasiumi lõpetamist Norrköpingis läks ta Uppsala ülikooli, kus õppis ajalugu, filosoofiat ja politoloogiat, enne kui spetsialiseerus psühholoogiale ja pedagoogikale. 1967. aastal sai temast dotsent Harvard University Pressis välja antud väitekirjaga Abstraction and Concept Formation.
Pärast seda peaaegu filosoofilist tööd keskendus Anatol konkreetsele projektile konfliktide lahendamisest ja sai seeläbi kokku meiega Uppsala rahu- ja konfliktiuuringute osakonnas. Tema kirjutis konfliktide ratsionaalsest lahendamisest tekitas palju arutelu. Ta rõhutas ka, et teadustööst ainuüksi ei piisa, tähtsam sellest on rahualane kasvatus. Haridusosakonna vanemõppejõu ametikoha raames sai ta võimaluse teostada rahukasvatuse kursust. Ta läks pensionile 1993. aastal, kuid jätkas oma ideede arendamist järgmistel aastakümnetel.
Koolikiusamise vastasest tööst sai tema tähtsaim tööalane panus ja sellel oli silmnähtavaid praktilisi tulemusi. Ta lõi meetodi, mida ta nimetas jagatud mure meetodiks (Shared concern method – SCm). See seisnes pigem positiivses dialoogis kui karistamises. Kooliterapeut saab luua positiivse dialoogi, kohtudes esmalt õpilastega individuaalselt ja pannes asjaosalised koos üksteist aktsepteerima. Tegemist on praktilise vahendamistööga koolikeskkonnas.
Anatol viis selle sõnumi läbi nii Rootsi koolides kui ka rahvusvahelises kontekstis, nt. läbi artiklite rahvusvahelistes pedagoogilistes ajakirjades.
Rahvusvaheline huvi oli ilmne, kuna Anatol Pikas kutsuti külalisprofessoriks Gustavus Adolphuse kolledžisse Minnesotas, Alberta ülikooli Kanadas ja Heidelbergi pedagoogikaülikooli. Ta oli väga aktiivne ka Rahvusvahelise Rahu-uurimise Assotsiatsiooni rahuhariduse komisjonis (International Peace Research Association’s Peace Education Commission).
Prantsusmaal on eelkõige professor Jean-Pierre Bellon tõstnud esile Anatoli seisukohti koolikiusamisest kui grupinähtusest, mille puhul on oluline tegeleda osalejate individuaalsuse taastamisega. Bellon rõhutab, et SC-meetod on nüüd Prantsusmaal hästi tuntud ja seda kasutavad õpetajad Prantsuse koolides ja gümnaasiumides.
Sama tunnustust väljendab oma kirjas ka Austraalia professor Ken Rigby, kus ta kirjeldab Anatol Pikase panust kui „täiesti originaalset“ ja „äärmiselt tõhusat“. Ta loodab, et Pikase alustatud tööd viivad edasi nooremad teadlased.
Mälestame soojusega kolleegi, kes oli südamest pühendunud rahukasvatusele, millesse ta uskus ja mille poole ta erakordse energia ja sihikindlusega pürgis.
PETER WALLENSTEEN
Uppsala ülikooli rahu- ja konfliktiuuringute vanemprofessor
KJELL-ÅKE NORDQUIST
Inimõiguste ja rahvusvaheliste suhete professor, Stockholmi Enskilda kõrgkool
ANATOL PIKAS
29.11.1928 – 01.11.2021
Docent Anatol Pikas, Uppsala, avled den 1 november 2021 kort före sin 93-årsdag. Han sörjs närmast av makan Anna-Lena, barnen Anders, Martin och Robert med hustrur, samt nio barnbarn.
Anatol Pikas föddes 1928 i Estland och kom som 15-åring till Sverige. Efter studentexamen i Norrköping valde han Uppsala universitet där han läste historia, filosofi och statskunskap innan han specialiserade sig inom psykologi och pedagogik. 1967 blev han docent på avhandlingen Abstraction and Concept Formation publicerad av Harvard University Press.
Efter detta närmast filosofiska arbete inriktade sig Anatol på ett konkret projekt om konfliktlösning och kom därigenom i kontakt med oss inom institutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala. Hans skrift om rationell konfliktlösning gav upphov till många diskussioner. Han insisterade också på att det inte var tillräckligt med forskning, det var viktigare med fostran för fred. Inom ramen för sin lektorstjänst vid pedagogiska institutionen fick han möjlighet att driva en kurs med inriktning på just fredsfostran. Han pensionerades 1993 men fortsatte utveckla sina idéer under de följande decennierna.
Arbetet mot mobbning i skolor blev hans viktigaste insats och han kunde se praktiska resultat. Han skapade vad han kallade för Gemensamt-Bekymmer-metoden (Shared concern method – SCm). Det handlade om att utforma positiv dialog, snarare än bestraffning. En skolterapeut kan skapa den genom att först möta eleverna individuellt och därefter få de berörda att tillsammans acceptera varandra. Det är medling på praktisk skolnivå.
Anatol förde ut detta budskap såväl i svenska skolor som i internationella sammanhang bl.a. genom artiklar i internationella pedagogiska tidskrifter.
Det internationella intresset framgår av att Anatol Pikas inbjöds som gästprofessor till Gustavus Adolphus College i Minnesota, University of Alberta i Kanada och Pedagogiska Högskolan i Heidelberg. Han var också mycket aktiv i International Peace Research Association’s Peace Education Commission.
I Frankrike har särskilt professor Jean-Pierre Bellon betonat Anatols tankar om mobbning som ett gruppfenomen där det gäller att återvinna deltagarnas individualitet (”återindividualisering”). Bellon framhåller att SC-metoden nu är välkänd i Frankrike och användas av lärarlag i franska skolor och gymnasier.
Samma uppskattning har förmedlats i ett brev från professor Ken Rigby i Australien som beskriver Anatol Pikas bidrag som både ”fullständigt originellt” och ”extremt effektivt”. Han hoppas att yngre forskare kommer bygga vidare på det arbete som Pikas startat.
Vi minns med värme en kollega som var starkt engagerad i den fredsfostran han trodde på och drev med en osedvanlig energi och målmedvetenhet.
PETER WALLENSTEEN
seniorprofessor, freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
KJELL-ÅKE NORDQUIST
professor, mänskliga rättigheter och internationella relationer, Enskilda Högskolan Stockholm